Omvändelse är en bra sak!
Gemma visste inte varför hon blev så arg.
Gemma och hennes vän Harper satt under trädet framför Gemmas hus. Trädet var fullt av rosa blommor. Det var en underbar dag.
”Vet du vad?” sa Harper. ”Min kusin slutar mellanstadiet.”
Gemma ryckte i några grässtrån. Hon önskade att hon också fick sluta.
”Det är väl coolt, antar jag”, sa hon.
”Vi ska ha en stor familjefest för att fira”, sa Harper. ”Min kusin får börja på högstadiet nästa år. Han har det så bra!”
”Min bror har redan gått på högstadiet”, sa Gemma.
”Visste du att man får ett eget skåp i högstadiet?” frågade Harper.
”Ja, det vet jag!” sa Gemma. ”Jag sa just till dig – min bror har redan gått på högstadiet.” Varför fortsätter Harper att skryta? tänkte Gemma. Hon ger mig inte en chans att säga något!
”Och idrott! De får har idrott varje dag”, sa Harper. ”Min kusin sa …”
”Harper, jag bryr mig inte om vad din kusin sa”, sa Gemma. ”Jag vet redan allt om högstadiet.”
Harper stirrade ner på blommorna som hade fallit från trädet. Gemma kände sig varm om kinderna. Hon visste inte vad hon skulle göra eller säga.
Till slut ställde sig Gemma upp. Hon borstade bort jord från byxorna och sprang in i huset.
Varför blev hon så arg? Harper gjorde inget fel. Gemma satt på sängkanten och tog ett djupt andetag. Hon önskade att hon inte hade sagt det där till Harper. Det hade inte alls varit vänligt.
Hon tittade mot sitt skrivbord och såg en persikofärgad pärm med glänsande hjärtan. Det var dopboken som hennes mamma hade gjort. Inuti fanns bilder från hennes liv och anteckningar från familj och vänner. Hon tog pärmen och bläddrade igenom sidorna.
Hon lade märke till en lapp. Där stod: ”Jag vill att du ska veta att din himmelske Fader är stolt över ditt val att döpas. När du gör misstag och omvänder dig, förlåter han dig. Omvändelse är en bra sak!”
Gemma tog ett djupt andetag. Sättet hon hade behandlat Harper på var inte ett bra val. Men hon visste vad hon skulle göra nu.
Hon sprang ut och satte sig bredvid Harper. Harper tittade ner.
”Jag är ledsen för det jag sa. Jag borde inte ha varit så oförskämd”, sa Gemma.
Harper tittade upp. ”Det är okej. Jag vet att du inte menade det. Tack för att du sa förlåt.” Hon gav Gemma en blomma som hade fallit från trädet.
Den kvällen berättade Gemma för mamma vad som hade hänt. ”Harper förlät mig”, sa Gemma. ”Men jag behöver fortfarande omvända mig till min himmelske Fader. Kan du hjälpa mig?”
”Självklart”, sa mamma. Hon gav Gemma en stor kram. ”Vill du be om det just nu?”
Gemma och mamma ställde sig på knä.
”Käre himmelske Fader”, bad Gemma, ”jag är ledsen att jag var så elak mot Harper. Jag vill omvända mig och bättra mig.”
Det kändes bra inombords för Gemma när hon bad. Hon var glad att hon kunde ordna upp saker med Harper. Och med sin himmelske Fader. Omvändelse var en bra sak!
Illustrationer: Carolina Farías