Vänner på rasten
Jason tyckte inte om att spela fotboll som de andra barnen.
Varje dag på rasten satt Jason i skuggan av ett träd och läste en bok. De flesta av de andra barnen spelade fotboll. Jason hade spelat med dem förut, men han tyckte egentligen inte om det. Han var inte så bra på att springa fort eller sparka bollen. Och att vara med många barn som sprang och skrek gjorde honom illa till mods.
Men Jason tyckte inte om att känna sig ensam och utanför. De andra verkade ha så roligt! Han ville också ha roligt med sina vänner.
En dag på rasten tittade Jason upp från sin bok. Han lade märke till Kira som satt vid ett picknickbord och läste. Sedan såg han Mark som sparkade en sten mot en vägg. Varför spelade de inte fotboll som alla andra?
Nästa dag tittade Jason upp igen. Kira läste vid picknickbordet, precis som dagen innan. Mark satt på marken. Han snurrade på några grässtrån. Jason började läsa igen. Men han fortsatte att titta på Kira och Mark. De kanske också tyckte om att göra stillsamma saker.
Den eftermiddagen pratade Jason med mamma. ”Varje dag på rasten läser jag en bok”, sa han. ”Men de andra spelar fotboll.”
”Det är inget fel med det.” Mamma log. ”Jag var likadan när jag var i din ålder. Jag läste hela tiden.”
Jason log också. Han tyckte om när han och mamma läste böcker tillsammans.
”Jag trodde att jag var den enda som inte gillade fotboll”, sa Jason. ”Men det finns två andra barn som inte heller spelar.” Han berättade för mamma om Kira och Mark.
”Du kanske kan vara deras vän”, sa mamma.
Jason nickade. ”Kanske. Men jag vet inte vad jag ska göra med dem.”
”Du och Kira tycker båda om att läsa, men det är något man gör på egen hand”, sa mamma. ”Vad mer tycker du om att göra?”
”Jag tycker om att spela fia”, sa Jason. ”Och det finns ett fia i skolan.”
”Hmm”, sa mamma. ”Vad kan du göra med det där fiat? Kanske på rasten?” Hon låtsades tänka på det.
Jason skrattade. ”Jag tror jag har en idé.”
Nästa dag när klockan ringde ut på rast tog Jason med fiat ut. Han gick fram till picknickbordet där Kira läste. När hon tittade upp höll han upp spelet. ”Vill du starta en turnering?”
”Kanske”, sa Kira. ”Men det är bara vi två.”
”Vänta lite”, sa Jason. Han sprang bort till Mark som satt i gräset igen.
”Hej Mark”, sa Jason. ”Vill du spela fia? Vi kan starta en turnering.”
Mark log. ”Jag spelar fia med pappa”, sa han. ”Jag är ganska bra på det.”
”Okej!” Jason log tillbaka. ”Kom, så spelar vi.”
Illustrationer: Joanne Lew-Vriethoff