Tolv smileyklistermärken
Skulle Antonio klara av utmaningen?
”Jag har en utmaning åt er”, sa Antonios primärlärare. ”Ett sätt att vara som Jesus är att hjälpa andra. Försök hjälpa så många ni kan den här veckan.”
Hon gav alla ett papper och tolv smileyklistermärken. ”Varje gång ni hjälper någon sätter ni fast ett smileyklistermärke på pappret. Ta sedan med er papperet till lektionen nästa vecka.”
Antonio såg fram emot att genomföra utmaningen. Men det var svårare än det lät. Det blev snabbt torsdag och han hade inga klistermärken på sitt papper. ”Himmelske Fader, hjälp mig hitta någon att hjälpa”, bad han.
Morgonen därpå berättade Antonio för mamma om utmaningen. ”Jag vet inte vem jag ska hjälpa!” sa han.
Precis då började Antonios lillebror gråta. ”Jag kan passa Zach medan du gör frukost”, sa Antonio.
Han gjorde lite roliga grimaser. Snart började Zach att le och skratta.
”Om det inte är värt ett klistermärke”, sa mamma, ”så vet jag inte vad som krävs!”
Efter frukosten tog Antonio hand om disken. Han tog ut en spindel från sin systers sovrum. Två klistermärken till!
Efter skolan hjälpte Antonio pappa att bada deras hund Radar utomhus. När de var klara skakade Radar av vattnet från sin päls. Antonio och pappa skrattade.
Sedan såg Antonio att herr Bakersfield på andra sidan gatan rensade ogräs. ”Kan jag hjälpa honom, pappa? Han ser jättevarm och trött ut.”
”Det är en jättebra idé”, sa pappa. När det sista ogräset var borta log herr Bakersfield stort.
På lördagen hade Antonio elva smileyklistermärken på papperet. Han behövde bara ett till för att klara utmaningen! Mamma sa att de skulle besöka gammelfarbror Francisco, som bodde på ett äldreboende. Det gav Antonio en idé! Han tog fram sina färgkritor och ritade många bilder.
När de kom dit gav Antonio sin farbror en bild av en solnedgång. Farbror Francisco log lite mot Antonio. Sedan gav Antonio resten av bilderna till andra som bodde där. Det var många som log glatt.
På vägen hem sa mamma: ”Vi kan stanna till vid en affär och köpa fler smileyklistermärken om du vill.”
”Jag gjorde det inte för att få fler klistermärken”, sa Antonio. ”Jag tycker om att göra andra glada.”
”Och det gör vår himmelske Fader och Jesus glada!” sa pappa.
”Du ser ut att vara glad också”, sa mamma. Antonio log så mycket att han fick ont i kinderna.
Illustrationer: Conner Gillette