”Fasta grundvalar”, Vägledning för de unga, mars 2021, s. 14–15.
Fasta grundvalar
En vägg att ta sig över
Illustrationer Alyssa Petersen
Tjugo unga kvinnor stod bredvid mig och stirrade på en nästan fem meter hög trävägg. Vår utmaning var att hjälpa varje tjej komma över väggen. För många av tjejerna var det första gången de deltog på ett läger med Unga kvinnor. De äldre tjejerna och jag var ungdomsledare, men vi hade aldrig varit med om en sådan här aktivitet förut. Alla lyssnade vi på reglerna med stor förväntan.
Varje ung kvinna skulle ta sig över den där väggen. När en var klar skulle hon stå på en plattform och hjälpa till med att dra upp andra. Men om hon nuddade marken så fick hon inte längre hjälpa till med att lyfta de återstående tjejerna.
Vi hade stora problem från början, men snart kunde vi börja samarbeta och börja lyfta över tjejerna. Vissa var rädda för att lyftas så högt, trots skyddsutrustningen. Andra var nervösa och använde sin egen styrka för att nå toppen. Allas hjälp krävdes för att vi skulle kunna lita på och stötta varandra. Till slut hade vi lyckats med utmaningen.
När den sista unga kvinnan klättrade ner samlades vi för att prata om allt vi hade lärt oss av aktiviteten.
Alla ställs inför saker som verkar omöjliga att övervinna. Men vi är inte ensamma. Det finns människor omkring oss som kan hjälpa till att lyfta och stötta oss. Vår himmelske Fader och Jesus Kristus finns där för att hjälpa oss och ge oss styrka när vi vänder oss till dem.
Megan B., Ohio, USA
”Jag lovade att jag skulle komma”
Jag har alltid velat berätta om evangeliet för andra, men under många år hade jag ingen framgång. Tills jag blev vän med en kille som heter Tiago. Vi bodde nära varandra, så vi gick hem från skolan tillsammans varje dag.
En dag tog vi en annan väg hem och passerade möteshuset där jag gick i kyrkan. Jag berättade för honom att jag hade varit medlem i kyrkan länge. Jag berättade vad vi trodde på och hur mycket min familj hade välsignats på grund av det. Jag bjöd in Tiago till kyrkan den söndagen och han sa att han skulle komma.
Söndagen kom och jag väntade nervöst på honom i kyrkan, men han kom inte. Senare den veckan bjöd jag in honom igen. Det här fortsatte i två eller tre månader, men han hade alltid en ursäkt för att inte komma. Men jag slutade inte bjuda in honom.
En söndagsmorgon när jag satt på sakramentsmötet vände jag mig om och såg Tiago stå där. Jag var förvånad över att se honom men han kom och satte sig bredvid mig och sa: ”Jag lovade att jag skulle komma!”
Jag presenterade honom för missionärerna och de började undervisa honom. Senare blev han döpt. Nu förbereder vi oss båda två för att gå på mission. Jag är så glad att jag inte gav upp!
Meiry R., Brasilien
Lita på Guds tidsplan
Min moster gick igenom en skilsmässa när bara hennes äldste son hade blivit döpt. För att kunna ha en fredlig relation med barnens biologiska pappa ville hon ha hans tillstånd så att de andra barnen kunde döpas. Tråkigt nog gav han inte sitt tillstånd på många år.
Min moster beslutade så småningom att hon ville att barnen skulle döpas trots att deras pappa inte gick med på det. Men när min moster och mina kusiner fastade och bad om beslutet fick de alla intrycket att de skulle fortsätta att vänta.
Samma vecka sa mina kusiners biologiska pappa till min moster att han ville att barnen skulle träffa missionärerna och döpas. Jag minns fortfarande glädjen jag kände när min mamma berättade det för mig. Jag visste att vår himmelske Fader hade välsignat mina kusiner efter många års tålmodig väntan.
Vi kanske inte alltid vet när Herren kommer att besvara våra böner, men jag vet att han alltid gör det. Jag vet inte varför min himmelske Fader ville att mina kusiner skulle vänta på att få bli döpta, men jag vet att han välsignade dem för deras trofasthet.
Bre J., Florida, USA