”Själva hjärtat i påsken: den levande Jesus Kristus”, Vägledning för de unga, mars 2021, s. 2–5.
Själva hjärtat i påsken: den levande Jesus Kristus
När vi firar påsken gläds vi åt att Jesus Kristus lever nu och för oss alla.
Från ett generalkonferenstal i april 2020.
Under den här påskhögtiden firar vi den levande Jesus Kristus. Med fullkomlig kärlek försäkrar Frälsaren oss: ”Ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen” (Joh. 16:33).
När vi firar påsken gläds vi åt att Jesus Kristus lever – inte bara då, utan nu. Inte bara för vissa, utan för alla. Han kom och kommer ännu för att läka brustna hjärtan, befria de fångna, ge de blinda synen åter och ge de förtryckta frihet (se Luk. 4:18). Det innebär var och en av oss. Hans förlossande löften gäller, oavsett vårt förflutna, nuet, eller oro för framtiden.
Hosianna och halleluja
På palmsöndagen red Jesus in i Jerusalem på ett åsneföl och många människor ”tog … palmblad och gick ut för att möta honom” (Joh. 12:12–13; se även Matt. 21:8–9; Mark. 11:8–10). Palmblad är traditionellt en helig symbol för att uttrycka glädje i vår Herre. De trofasta såg detta som en uppfyllelse av profetian och ropade därför: ”Hosianna i höjden!” (Matt. 21:9). Hosianna betyder ”var snäll och fräls oss” (se HFS, ”Hosianna”).
En vecka efter palmsöndagen är det påskdagen. President Russell M. Nelson lär att Jesus Kristus ”kom för att betala en skuld som inte var hans eftersom vi var skyldiga en skuld vi inte kunde betala”.1 Ja, genom Kristi försoning kan alla Guds barn ”frälsas … genom lydnad mot evangeliets lagar och förrättningar”. (TA 1:3). På påsken sjunger vi halleluja. ”Halleluja” betyder ”prisa Herren Jehova” (se Bible Dictionary, ”Hallelujah”).
De heliga händelserna mellan palmsöndagen och påskdagen utgör berättelsen om hosianna och halleluja. Hosianna är vår vädjan om att Gud ska frälsa oss. Halleluja uttrycker vårt pris till Herren för hoppet om frälsning och upphöjelse. I orden hosianna och halleluja erkänner vi den levande Jesus Kristus som själva hjärtat i påsken.
Återställelse och uppståndelse
På påskdagen den 3 april 1836, under återställelsens första dagar, visade sig den levande Jesus Kristus efter att Kirtlands tempel invigts. De som såg honom där vittnade om honom med de kompletterande kontrasterna eld och vatten: ”Hans ögon var som en eldslåga, håret på hans huvud var vitt som ren snö, hans ansikte lyste klarare än solen, och hans röst var som ljudet av väldiga vattens brus, ja, Jehovas röst” (L&F 110:3; kursivering tillagd).
Vi det tillfället förkunnade Frälsaren: ”Jag är den förste och den siste. Jag är den som lever. Jag är den som blev dödad. Jag är er förespråkare inför Fadern” (L&F 110:4). Återigen kompletterande kontraster – förste och siste, levande och dödad. Han är Alfa och Omega, begynnelsen och änden (se Upp. 1:8; 3 Ne. 9:18; L&F 19:1; 38:1; 45:7), vår tros upphovsman och fullkomnare (se Hebr. 12:2; Moro. 6:4).
Efter att Jesus Kristus hade visat sig kom även Mose, Elias och Elia. Genom gudomlig ledning återställde dessa stora, forna profeter prästadömets nycklar och myndighet. På så vis har ”denna tidsutdelnings nycklar överlämnats” (L&F 110:16) inom hans återställda kyrka för att välsigna alla Guds barn.
Mormons bok beskriver ”Kristi makt och uppståndelse” (Alma 41:2) – själva kärnan i påsken – som två återställelser.
För det första innefattar uppståndelsen den fysiska återställelsen av vår ”rätta och fullkomliga form”, ”varje lem och led”, ”ja, inte ens ett huvudhår ska gå förlorat” (Alma 40:23). Det här löftet ger hopp till dem som har förlorat lemmar, dem som har förlorat förmågan att se, höra eller gå, eller dem som trott sig vara förlorade till obeveklig sjukdom, psykisk ohälsa eller andra begränsningar. Han finner oss. Han botar oss.
Ett andra löfte som påsken och vår Herres försoning ger är att ”allt [andligen ska] återställas till sin rätta ordning” (Alma 41:4). Denna andliga återställelse återspeglar våra gärningar och önskningar. Den återställer ”det som är gott”, ”rättfärdigt”, ”rättvist” och ”barmhärtigt” (Alma 41:13). Inte undra på att profeten Alma använder ordet återställa 22 gånger2 när han ger oss uppmaningen ”handla rättvist, döm rättfärdigt och gör ständigt gott” (Alma 41:14).
Eftersom ”Gud själv [sonar] världens synder” (Alma 42:15) kan Herrens försoning hela inte bara det som var, utan också det som kan bli. Eftersom han känner våra smärtor, bedrövelser, sjukdomar och ”frestelser av alla slag” (Alma 7:11) kan han i barmhärtighet bistå oss i enlighet med våra skröpligheter (se Alma 7:12). Eftersom Gud är ”en fullkomlig och rättvis Gud och även en barmhärtig Gud” kan barmhärtighetens plan ”tillfredsställa rättvisans krav” (Alma 42:15). Vi omvänder oss och gör allt vi kan. Han omsluter oss för evigt med sin ”kärleks armar” (2 Ne. 1:15).
Sjunga den eviga glädjens sånger
Med er denna påsk vittnar jag om Gud, vår Evige Fader, och hans älskade Son, den levande Jesus Kristus. Dödliga människor korsfästes i grymhet och uppstod senare. Men bara den levande Jesus Kristus i sin fullkomliga, uppståndna form bär fortfarande märkena efter korsfästelsen i sina händer, fötter och sin sida. Bara han kan säga: ”jag har skrivit dig på mina händer” (Jes. 49:16; se 1 Ne. 21:16). Bara han kan säga: ”Jag är den som lyftes upp. Jag är Jesus som korsfästes. Jag är Guds Son” (L&F 45:52).
I dessa tider kan vi lära oss mycket om Guds godhet och vår gudomliga potential för Guds kärlek att växa i oss när vi söker honom och når ut till varandra. ”Och det ska ske att de rättfärdiga ska samlas från alla nationer och komma till Sion sjungande den eviga glädjens sånger” (L&F 45:71). I denna tid av hosianna och halleluja, sjung halleluja – för han ska regera i evigheters evighet! Ropa hosianna till Gud och Lammet!