Hur vi förbereder oss för att alltid ha hans Ande

Äldste Paul B. Pieper

i de sjuttios kvorum

Att förbereda oss för att värdigt ta del av sakramentet varje vecka kan hjälpa oss att alltid ha Anden med oss.

unga män som delar ut och tar del av sakramentet

När jag var tolv år gammal reste jag och min familj för att besöka kyrkans historiska platser i norra delen av staten New York i USA. I den heliga lunden minns jag att jag begrundade den första synen och de andra fantastiska synerna som Joseph fick, och jag tänkte: ”Wow! Om jag hade en sådan otrolig andlig upplevelse med himmelska väsen som Joseph hade så skulle mitt liv vara perfekt.”

Efter det har jag lärt mig att i stället för en stor, andlig upplevelse i livet så behöver jag små upplevelser ofta för att hålla mig stark i mitt vittnesbörd och trygg på stigen hem. Vår himmelske Fader visste att vi skulle behöva regelbunden vägledning i våra liv och han förberedde vägen för oss att motta den.

Till alla de som har tillräcklig tro på hans Son för att omvända sig och döpas ger han den Helige Andens gåva. Genom sakramentets förrättning varje vecka ger han oss möjligheten att ”alltid ha hans Ande hos [oss]” om vi kommer ihåg Frälsaren och håller hans bud (L&F 20:77). Det gör det möjligt för oss att få tillgång till den Helige Andens dagliga vägledning i våra liv allteftersom vi använder vår handlingsfrihet till att göra val som hjälper oss längs stigen tillbaka till vår himmelske Fader.

Sakramentet och Anden

Vår himmelske Fader visste att vi skulle behöva regelbunden tillgång till hans Andes vägledning, inte bara stora engångsupplevelser. Genom profeten Joseph Smith återställde han förrättningen dop genom nedsänkning som hjälper oss att bli rena. Vi är sedan redo att motta den Helige Andens gåva genom konfirmation, och den ger oss möjligheten att få daglig vägledning genom Anden.

Vår himmelske Fader visste att det inte skulle räcka med att bli ren bara en gång och att vi skulle behöva komma ihåg Frälsaren och bli rena om och om igen så att Anden alltid skulle kunna vara med oss. Han återställde sakramentets förrättning i den avsikten. Om vi noggrant förbereder oss för och regelbundet tar del av sakramentet så är vi lovade att ”alltid … ha hans Ande hos [oss]” (L&F 20:77; kursivering tillagd).

Men att bara dyka upp i kyrkan och äta brödet och dricka vattnet ger oss inte tillgång till Herrens löfte. Vår medvetna förberedelse för förrättningen gör det möjligt för oss att ta emot Frälsarens kraft i våra liv.

Idrottsmän blir inte skickliga bara genom att ta på sig en dräkt eller gå in på arenan eller planen. De måste träna sina kroppar, lära sig teknikerna och öva för att bli skickliga i sina idrottsgrenar. På liknande sätt måste vi lära oss hur vi kan förbereda oss för att ta del av sakramentet vördnadsfullt och värdigt, så att vi kan ta emot den kraft som han kan ge oss.

Ett sätt att förbereda ditt hjärta och din ande för att ta del av sakramentet är att ha en kort intervju med dig själv varje vecka. Jag tycker om att använda Läran och förbunden 20:37 för att intervjua mig själv. Den här versen innehåller villkoren för dop som Gud uppenbarade för profeten Joseph. Den innehåller de egenskaper och meriter som alla som vill döpa sig måste uppfylla. Jag tycker att den hjälper mig att förbereda mig för att ta emot de förnyande löften som blir tillgängliga genom sakramentet.

Här är några av de frågor jag ställer till mig själv för att se om jag är förberedd för att ta del av sakramentet och jag använder det skriftstället som vägledning.

Har jag ödmjukat mig inför Gud?

Det första villkoret som anges i Läran och förbunden 20:37 är att ödmjuka sig inför Gud. Vi gör det genom att ta emot och vara villiga att följa hans vilja som den står i skrifterna, undervisas av hans tjänare eller som den kommer till oss genom maningar.

Jag frågar mig själv om jag strider mot Gud i något område i mitt liv just nu. Gör jag motstånd mot hans vägledning? Uppmärksammar jag hans tjänares undervisning? Om jag inte gör det så gör jag upp planer på och beslutar mig för att göra bättre ifrån mig när jag förbereder mig för att ta del av sakramentet. Gud är allvetande – när jag inser att han kan se helhetsbilden i mitt liv så är det lättare att ödmjuka mig inför honom och lita på att han leder mig till det som är bäst.

Har jag ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande?

Att ha ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande är kopplat till ödmjukhet. Det innebär att vara villig att underkasta sig Guds vilja. Att vara ödmjuk innebär att vi ber om förlåtelse och att vi förlåter även när det är svårt eller när vi tycker att andra har gjort fel. Kan du säga: ”Mitt hjärta är välvilligt mot alla”? Har du sårat någon i din närhet eller har du dåliga känslor för någon? Behöver du be om förlåtelse?

När jag har ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande är jag villig att anstränga mig för att göra rätt inför Gud och dem jag har omkring mig. Jag försöker undanröja negativa tankar om och känslor mot andra. Anden kan inte bo i oss när vi hyser stridslystna känslor, så att göra sig av med dem är ett viktigt steg när vi förbereder oss för att ta emot sakramentets löfte.

Har jag en önskan att bli ren igen och kan jag vittna om att jag har omvänt mig från alla mina synder?

Ett annat villkor i Läran och förbunden 20:37 är att ”verkligen [ha] omvänt sig från alla sina synder”. När vi döptes tvättades vi rena från våra synder. Vi ingick ett löfte att försöka hålla Guds bud och omvända oss när vi gör misstag.

Jag frågar mig själv: ”Tar jag sakramentet för att jag tror att jag borde göra det eller vill jag verkligen bli ren igen?” Jag ser tillbaka på mina synder och misstag under veckan och frågar mig om jag verkligen vill ändra på mig och göra mig av med dem. När du har en önskan att bli ren hjälper Anden dig inse vad du behöver förbättra och han fortsätter att mana dig till omvändelse och att fatta bättre beslut.

Att bekänna inför Herren (och om nödvändigt andra vi kan ha skadat eller sårat) är en del av vår förberedelse.

Fråga dig själv: ”Finns det något jag behöver ändra som jag inte har ändrat än? Finns det något jag fortfarande behöver omvända mig från?” När vi tar itu med problem genom uppriktig omvändelse kan vi bli värdiga att ta del av sakramentet.

Är jag villig att ta på mig Jesu Kristi namn?

Varje förbund vi ingår utgör ett åtagande att ta på oss Kristi namn mer fullständigt. När vi döps visar vi vår villighet att ta på oss Jesu Kristi namn och hålla hans bud. När vi ingår ytterligare förbund i templet eller tackar ja till ämbeten tar vi även på oss Kristi sak och hans lärdomar. Att visa vår villighet att ta på oss hans namn som en del av sakramentet varje vecka innebär att förnya alla de förbund och åtaganden som vi tidigare har ingått med honom.

När jag utvärderar min förberedelse för att ta del av sakramentet ställer jag frågor i stil med: ”Gör jag det bästa jag kan för att vara ett exempel på Kristus och hans lärdomar? Håller jag alla de löften jag gav som är förknippade med mina förbund? Är jag lika hängiven mot Kristus och mina förbund med honom i dag som när jag först ingick dem?”

Är jag besluten att tjäna honom intill änden?

När vi ingick våra dopförbund lovade vi Herren att vi skulle sträva efter att hålla hans bud. De två största buden är att älska Gud och att älska sin nästa (se Matt. 22:36–40). Vi visar vår kärlek både till Gud och vår nästa genom att tjäna dem.

Jag frågar mig själv: ”Tar jag mig tid att tjäna? Är jag ovillig att tjäna eller gläds jag åt att tjäna? Försöker jag göra mitt bästa i mitt ämbete?” Att tjäna andra är ett underbart sätt att förbereda sig för att ta del av sakramentet. Det är faktiskt när vi tjänar andra som vi oftast behöver Andens vägledning.

Lita på Herrens löften

När vi medvetet förbereder oss varje vecka för att värdigt ta del av sakramentet är vi berättigade att alltid ha Anden som inflytande och vägledning i våra liv. Det är ett löfte från Herren.