”Som ett fönster mot själen”, Vägledning för de unga, mars 2021, s. 6–8.
Som ett fönster mot själen
När de här tonåringarna sjöng med sin församlingskör på en interreligiös festival lärde de sig mycket om hur musik kan förena alla troende.
Megan C., Ethan M. och Romy C. har något gemensamt: De älskar vördnadsfull musik. De älskar hur den upplyfter och inspirerar dem, hur den får dem att känna sig. Och de älskar att se hur den lyfter och inspirerar andra.
Megan, 18; Ethan, 19 och Romy, 17 har också något annat gemensamt: Alla sjunger de i sin församlingskör i Florida i USA. Och nyligen gav kören dem en ännu större chans att dela med sig av sin kärlek till musik genom att delta i en interreligiös musikfestival.
”Vår kommun har en interreligiös förening som gör mycket för att förena människor från olika trosuppfattningar”, förklarar Ethan. Gruppen har till exempel agerat värd för en diskussion under en iftar (kvällsmåltiden då muslimer bryter sin dagliga fasta under sin heliga månad ramadan), organiserat ett antal tjänandeprojekt såsom att förbereda skolryggsäckar till behövande barn, och hållit i flera knytkalas där personer som inte kände varandra satt tillsammans vid samma bord och pratade om mat, traditioner och trossatser i sina kulturer.
Medlemmarna i kören tycker om att äta middag och tjäna tillsammans med de som har en annan tro.
Låt oss vara vänner
Föreningens mål är naturligtvis att hjälpa människor från olika bakgrunder att bli vänner.
”Det finns en turkisk familj som jag alltid ser på de interreligiösa middagarna och de kommer alltid fram till mig och säger: ’Vi är så glada att se dig igen!’” säger Romy. ”I en värld där det råder så mycket tros- och religionsförföljelse är det härligt att vi kan komma samman och bara prata med varandra.” Under ett av dessa tjänandeprojekt ”var damerna från en annan kyrka så gulliga”, säger hon. ”De brydde sig inte om någons religion. De var bara där för att erbjuda sin hjälp. Det var uppfriskande.”
”Vi tror kanske på olika saker”, säger Megan, ”men jag har alltid respekterat andras tro och det har varit härligt att få kontakt med dem i de här sammanhangen där alla vill lära sig mer om varandra.”
”Vår kyrka är en av de nyare medlemmarna i den här föreningen”, säger Ethan. ”Så jag uppskattade verkligen hur vänliga och accepterande de var mot oss. Jag vet att man på en del platser missförstår kyrkan. Så jag uppskattar alltid när människor kan acceptera varandras olikheter och söka efter det vi har gemensamt.”
Att vara ett
En av de saker som alla de religiösa grupperna har gemensamt är musik. Den interreligiösa musikfestivalen skulle vara ett utmärkt tillfälle för troende att förenas i lovprisningar till Gud. Församlingskören skulle vara en av ungefär sex grupper som representerade församlingar i staden.
”Det fanns en klockkör, en duett, en stor kör, en liten kör, en flöjt- och pianoduett och så vidare”, berättar Megan. ”Varje grupp ombads framföra två nummer.”
Megan fortsätter: ”Vi ville se till att det vi sjöng skulle få folk att förstå att vi tror på Jesus Kristus och även att vi tror på vår himmelske Fader. Vi ville skapa en känsla av gudsdyrkan.”
Kören bestämde sig för två nummer som de hade framfört tidigare: ”Great Things and Small Things” av Steven Kapp Perry och ”Sacraments and Symbols” av Janice Kapp Perry, Steven Kapp Perry och Lynne Perry Christofferson.
”Den första sången är medryckande. Den ger en förvissning om att vi kan göra allting med Guds hjälp, vare sig det gäller något relativt litet eller väldigt stort”, säger Ethan. ”Den andra sången är djupt vördnadsfull. Den är nästan som en liturgisk sång och skapar en verklig känsla av gudsdyrkan.”
Öva, öva, öva
När de förberedde sig för att sjunga använde sig Ethan av en metod som han hade prövat tidigare. ”Jag försöker fokusera på att fördjupa mig i sången”, säger han. ”Jag har upptäckt att när jag kan fokusera på sångens innebörd så njuter jag mer av den. Jag ser självklart till att jag sjunger den korrekt, men jag tycker att det är lättare för mig att göra det när jag är i samklang med det förmedlade budskapet. Jag tycker om att betona den andliga förberedelsen.”
”Vi behövde fortfarande sjunga på sakramentsmöten och öva inför andra saker också”, säger Megan. ”Men vi förstod vikten av det interreligiösa evenemanget, så vi såg till att våra nummer var förberedda. Vi arbetade hårt med dem.
Inför det andra numret krympte de 14-mannakören till en oktett. ”Vi övade på tisdagar före Unga män och Unga kvinnor”, säger Megan. ”Det fick mig att tänka på sången hela veckan, en hel månad, faktiskt. Vanligtvis gör jag inte så här, men jag hittade sången på YouTube och spelade den om och om igen. Jag ville bli bättre. Jag ville att vi skulle sjunga så bra att vi berörde andra människor.”
Ethan, Megan och Romy håller med om att all övning gav ännu en fördel. ”När man övar sånger om och om igen”, säger Romy, ”så fastnar sångens budskap i ditt sinne och ditt hjärta.”
Kören framträder på den interreligiösa musikfestivalen.
I sinnet, i hjärtat
Denna närvaro i deras sinnen och hjärtan var uppenbar när körens medlemmar sjöng. ”Båda sångerna blev så vackra”, säger Romy. ”Publiken blev alldeles tyst och alla kände Anden när de sångerna sjöngs. Alla kände sig som ett.”
”Jag har alltid tyckt att den första sången är en glad sång”, säger Megan. ”Det känns som att den gav det intrycket på dem som var på festivalen. Det var roligt att sjunga den och jag hoppas att alla tyckte om det också. Och den andra sången – rösterna harmonierade så bra. Jag tror att alla som lyssnade på den kände en anda av respekt och vördnad för Gud.”
”Mot slutet av kvällen”, fortsätter Megan, ”kunde vi prata med deltagare och publiken. Jag vet att människor frågade vår körledare om sångerna vi sjöng – ’Vilken slags musik var det?’ eller ’Var hittade du det arrangemanget?’ Vi kunde umgås med varandra och prata om musiken vi alla delat med oss av. Det kändes som att jag kunde förstå dem bättre genom deras sånger och att de förstod oss bättre genom våra. Musik är som ett fönster mot själen.”