Hosianna och halleluja – den levande Jesus Kristus, själva hjärtat i återställelsen och påsken
I denna tid för hosianna och halleluja, sjung halleluja – för han ska regera i evigheters evighet!
Kära bröder och systrar, med hosianna och halleluja firar vi den levande Jesus Kristus i denna den pågående återställelsens och påskens tid. Med fullkomlig kärlek försäkrar Frälsaren oss: ”Ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen.”1
För några år sedan när syster Gong och jag träffade en förtjusande familj, tog deras dotter Ivy blygt fram sitt fiolfodral. Hon lyfte ut stråken, spände och hartsade den. Sedan lade hon tillbaka stråken i fodralet, neg och satte sig. Som nybörjare på fiol hade hon precis delat med sig av allt hon visste om fiolen. Nu, några år senare, kan Ivy spela vackert.
Under det här jordelivet är vi alla lite som Ivy och hennes fiol. Vi börjar från början. Med övning och ihärdighet växer vi och blir bättre. Med tiden hjälper moralisk handlingsfrihet och jordiska erfarenheter oss att bli mer som vår Frälsare när vi arbetar tillsammans med honom i hans vingård2 och följer hans förbundsstig.
Minneshögtider, såsom det här 200-årsjubileet, belyser återställelsens mönster.3 I vårt firande av den pågående återställelsen av Jesu Kristi evangelium förbereder vi oss också för påsken. I båda fallen gläds vi över Jesu Kristi återkomst. Han lever – inte bara då, utan nu. Inte bara för vissa, utan för alla. Han kom och kommer ännu för att läka brustna hjärtan, befria de fångna, ge de blinda synen åter och ge de förtryckta frihet.4 Det innebär var och en av oss. Hans förlossande löften gäller, oavsett vårt förflutna, nuet, eller oro för framtiden.
I morgon är det palmsöndagen. Palmer är en traditionell helig symbol för att uttrycka glädje i Herren, som i Kristi segerrika intåg i Jerusalem, där ”folk i stora skaror … tog … palmblad och gick ut för att möta honom”.5 (Ni kanske tycker det är intressant att veta att originalet av denna målning av Harry Anderson hänger på president Russell M. Nelsons kontor, precis bakom skrivbordet.) I Uppenbarelseboken är de som prisar Gud och Lammet ”klädda i vita kläder och [har] palmblad i sina händer”.6 Tillsammans med ”rättfärdighetens mantel” och ”härlighetens kronor” är även palmer nämnda i invigningsbönen för Kirtlands tempel.7
Naturligtvis sträcker sig innebörden av palmsöndagen långt bortom folkhopar som hälsar Jesus med palmer. På palmsöndagen kom Jesus in i Jerusalem på ett sätt som de trogna kände igen som en uppfyllelse av profetior. Liksom Sakarja8 och psalmisten profetiskt hade förutsagt, red vår Herre in i Jerusalem på ett åsneföl medan folkskarorna ropade: ”Hosianna i höjden!”9 Hosianna betyder ”var snäll och fräls oss”.10 Då liksom nu jublar vi: ”Välsignad är han som kommer i HERRENS namn!”11
En vecka efter palmsöndagen är det påsksöndagen. President Russell M. Nelson lär att Jesus Kristus ”kom för att betala en skuld som inte var hans eftersom vi var skyldiga en skuld vi inte kunde betala”.12 Ja, genom Kristi försoning kan alla Guds barn ”frälsas … genom lydnad mot evangeliets lagar och förordningar”.13 På påsken sjunger vi halleluja. ”Halleluja” betyder ”prisa Herren Jehova”.14 Hallelujakören i Händels Messias är ett älskat påskbudskap om att han är ”herrarnas Herre och kungarnas Kung”.15
De heliga händelserna mellan palmsöndagen och påsksöndagen utgör berättelsen om hosianna och halleluja. Hosianna är vår vädjan om att Gud ska frälsa oss. Halleluja uttrycker vårt pris till Herren för hoppet om frälsning och upphöjelse. I orden hosianna och halleluja erkänner vi den levande Jesus Kristus som själva hjärtat i påsken och i återställelsen i de sista dagarna.
Återställelsen i de sista dagarna började med en teofani när Gud Fadern och hans Son Jesus Kristus bokstavligen visade sig för den unge profeten Joseph Smith. Profeten Joseph sa: ”Om ni kunde få skåda in i himlen under endast fem minuter, skulle ni få veta mer än om ni hade läst allt som någonsin skrivits om det ämnet.”16 Eftersom himlarna återigen är öppna känner vi och ”tror på Gud den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden”.17
På påsksöndagen den 3 april 1836, under återställelsens första dagar, visade sig den levande Jesus Kristus efter att Kirtlands tempel invigts. De som såg honom där vittnade om honom med de kompletterande kontrasterna eld och vatten: ”Hans ögon var som en eldslåga, håret på hans huvud var vitt som ren snö, hans ansikte lyste klarare än solen, och hans röst var som ljudet av väldiga vattens brus, ja, Jehovas röst.”18
Vi det tillfället förkunnade Frälsaren: ”Jag är den förste och den siste. Jag är den som lever. Jag är den som blev dödad. Jag är er förespråkare inför Fadern.”19 Återigen kompletterande kontraster – förste och siste, levande och dödad. Han är Alfa och Omega, begynnelsen och änden20, vår tros upphovsman och fullkomnare21.
Efter att Jesus Kristus hade visat sig kom även Mose, Elias och Elia. Genom gudomlig ledning återställde dessa stora, forna profeter prästadömets nycklar och myndighet. På så vis har ”denna tidsutdelnings nycklar överlämnats”22 inom hans återställda kyrka för att välsigna alla Guds barn.
När Elia kom till Kirtlands tempel uppfylldes även Malakis profetia i Gamla testamentet om att Elia skulle återvända ”innan HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda”.23 I och med att Elia gjorde det sammanföll hans besök, inte alls av en slump, med den judiska påskhögtiden varvid man enligt traditionen vördnadsfullt väntar på Elias återkomst.
Många rättrogna judiska familjer dukar åt Elia vid sitt bord på påsken. Många fyller en bägare till bredden för att inbjuda och välkomna honom. Och somliga skickar under påskmåltiden ett barn till dörren, som ibland står på glänt, för att se om Elia är utanför och väntar på att bli bjuden att stiga in.24
För att uppfylla profetian, och som en del av den utlovade återställelsen av allt25, kom Elia som utlovat på påsken och i början av den judiska påskhögtiden. Han förde med sig beseglingsmyndigheten till att binda samman familjer på jorden och i himlen. Som Moroni sa till profeten Joseph ska Elia ”inplanta i barnens hjärtan de löften som gavs till fäderna, och barnens hjärtan skall vända sig till sina fäder. Om det inte vore så”, fortsatte Moroni, ”skulle hela jorden bli fullständigt ödelagd vid [Herrens] ankomst.”26 Elias ande, ett uttryck för den Helige Anden, drar oss till våra generationer – tidigare, nuvarande och framtida – i våra släktlinjer, vår historia och vår tempeltjänst.
Låt oss kort upprepa vad påskhögtiden symboliserar. Den judiska påskhögtiden påminner om Israels barns befrielse från 400 år av slaveri. Andra Moseboken berättar om hur befrielsen kom efter plågor med grodor, mygg, flugor, död boskap, bölder, blåsor, hagel och eld, gräshoppor och tjockt mörker. Den sista plågan var ett hot om att landets förstfödda skulle dödas, dock inte i Israels hus – om dessa hushåll strök blodet från ett felfritt, förstfött lamm på sina dörrposter.27
Dödsängeln gick förbi de hus som var märkta med lammets symboliska blod.28 Detta att ängeln ”gick förbi” representerar Jesu Kristi slutliga seger över döden. Guds Lamms sonande blod ger i sanning vår gode Herde makten att samla sitt folk från alla platser och omständigheter till tryggheten i sin fålla på båda sidor av slöjan.
Mormons bok beskriver ”Kristi makt och uppståndelse”29 – själva essensen i påsken – som två återställelser.
För det första innefattar uppståndelsen den fysiska återställelsen av vår ”rätta och fullkomliga form”, ”varje lem och led”, ”ja, inte ens ett huvudhår skall gå förlorat”.30 Det här löftet ger hopp till dem som har förlorat lemmar, dem som har förlorat förmågan att se, höra eller gå, eller dem som trott sig vara förlorade till obeveklig sjukdom, psykisk ohälsa eller andra begränsningar. Han finner oss. Han botar oss.
Ett andra löfte som påsken och vår Herres försoning ger är att ”allt [andligen ska] återställas till sin rätta ordning.”31 Denna andliga återställelse återspeglar våra gärningar och önskningar. Som bröd över vattnet32 återställer den ”det som är gott”, ”rättfärdigt”, ”rättvist” och ”barmhärtigt”33. Inte undra på att profeten Alma använder ordet återställa 22 gånger34 när han ger oss uppmaningen ”handla rättvist, döm rättfärdigt och gör ständigt gott”.35
Eftersom ”Gud själv [sonar] världens synder”36 kan Herrens försoning hela inte bara det som var, utan också det som kan bli. Eftersom han känner våra smärtor, bedrövelser, sjukdomar och ”frestelser av alla slag”37 kan han i barmhärtighet bistå oss i enlighet med våra skröpligheter38. Eftersom Gud är ”en fullkomlig och rättvis Gud och även en barmhärtig Gud” kan barmhärtighetens plan ”tillfredsställa rättvisans krav”.39 Vi omvänder oss och gör allt vi kan. Han omsluter oss för evigt med sin ”kärleks armar”.40
I dag firar vi återställelse och uppståndelse. Jag gläds med er åt den pågående återställelsen av Jesu Kristi evangeliums fullhet. Som i början för 200 år sedan den här våren fortsätter nu ljus och uppenbarelse att komma fram genom Herrens levande profet och hans kyrka som bär hans namn – Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga – samt genom personlig uppenbarelse och inspiration genom den Helige Andens gudomliga gåva.
Med er denna påsk vittnar jag om Gud, vår himmelske Fader, och hans älskade Son, den levande Jesus Kristus. Dödliga människor korsfästes i grymhet och uppstod senare. Men bara den levande Jesus Kristus i sin fullkomliga, uppståndna form bär fortfarande märkena efter korsfästelsen i sina händer, fötter och sin sida. Bara han kan säga: ”Jag har inristat dig på mina handflator.”41 Bara han kan säga: ”Jag är den som lyftes upp. Jag är Jesus som korsfästes. Jag är Guds Son.”42
Liksom lilla Ivy och hennes fiol är vi i vissa avseenden fortfarande nybörjare. Sannerligen, ”vad ögat inte sett och örat inte hört och människans hjärta inte anat, det har Gud berett åt dem som älskar honom”.43 I dessa tider kan vi lära oss mycket om Guds godhet och vår gudomliga potential för att Guds kärlek ska växa i oss när vi söker honom och når ut till varandra. På nya sätt och nya platser kan vi göra och bli, rad på rad, vänlighet på vänlighet, enskilt och tillsammans.
Kära bröder och systrar överallt, när vi träffas och lär oss tillsammans fyller er tro och godhet mig med en känsla av evangeliskt äventyr och tacksamhet. Era vittnesbörd och era evangelieresor berikar mitt vittnesbörd och min evangelieresa. Era bekymmer och glädjeämnen, er kärlek till Guds hushåll och de heligas gemenskap samt er efterlevnad av er kunskap om återställd sanning och ljus ökar min fullhet av det återställda evangeliet, med den levande Jesus Kristus i själva dess hjärta. Tillsammans litar vi på att ”i köld, i sol [blir] Herre[n] hos mig kvar”.44 Tillsammans vet vi att vi bland våra bördor och vår oro kan räkna våra många välsignelser.45 I de dagliga detaljerna och med små och enkla medel kan vi se mycket stort uträttas i våra liv.46
”Och det skall ske att de rättfärdiga skall samlas från alla nationer och komma till Sion sjungande den eviga glädjens sånger.”47 I denna tid för hosianna och halleluja, sjung halleluja – för han ska regera i evigheters evighet! Ropa hosianna till Gud och Lammet! I Jesu Kristi heliga och helgade namn, amen.