Kom till Kristus – lev som en sista dagars helig
Vi kan göra svåra saker och hjälpa andra göra detsamma, för vi vet vem vi kan anförtro oss åt.
Tack, äldste Soares, för ditt kraftfulla och profetiska vittnesbörd om Mormons bok. Nyligen hade jag den unika möjligheten att hålla i en sida av Mormons boks originalmanuskript. På den här sidan upptecknades dessa djärva ord från Nephi för första gången i den här tidsutdelningen: ”Och det hände sig att jag, Nephi, sade till min far: Jag skall gå och göra det som Herren har befallt, ty jag vet att Herren inte ger människobarnen några befallningar utan att bereda en utväg för dem att utföra det som han befaller dem.”1
När jag höll i den där sidan fylldes jag av djup uppskattning för allt som utförts av den 23-årige Joseph Smith, som översatte Mormons bok genom ”Guds gåva och kraft”2. Jag kände också uppskattning för orden från den unge Nephi som hade ombetts att utföra något mycket svårt – att hämta mässingsplåtarna från Laban.
Nephi visste att om han fortsatte inrikta sig på Herren så skulle han lyckas med att fullfölja det som Herren hade befallt honom. Han hade Frälsaren i fokus under hela sitt liv fastän han utsattes för frestelser, fysiska prövningar och även svek från några i sin närmaste familj.
Nephi visste vem han kunde anförtro sig åt.3 Kort efter att ha utropat ”O, jag arma människa! Ja, mitt hjärta sörjer för mitt kötts skull”4, sa Nephi: ”Min Gud har varit mitt stöd. Han har lett mig genom mina lidanden i vildmarken, och han har bevarat mig på det stora djupets vatten.”5
Som Kristi efterföljare blir vi inte besparade utmaningar eller svårigheter. Det krävs ofta att vi gör svåra saker som, om vi försökte göra dem själva, skulle vara överväldigande och kanske omöjliga. När vi följer Frälsarens inbjudan ”kom till mig”6 ger han oss det stöd, den tröst och den frid som är nödvändig, precis som han gjorde för Nephi och Joseph. Även i vår djupaste bedrövelse kan vi känna hans kärleks varma omfamning när vi litar på honom och accepterar hans vilja. Vi får känna den glädje som är förbehållen hans trofasta lärjungar, för ”Kristus [är] glädje”7.
År 2014, när jag verkade som heltidsmissionär, ställdes jag och min familj inför något oväntat. När vår yngste son åkte nerför en brant backe på longboard ramlade han och ådrog sig en livshotande hjärnskada. Alltmedan hans situation förvärrades tog sjukvårdspersonal snabbt in honom för en akut operation.
Vår familj knäböjde i ett för övrigt tomt sjukhusrum och utgöt våra hjärtan till Gud. I detta förvirrande och smärtsamma ögonblick fylldes vi av vår himmelske Faders kärlek och frid.
Vi visste inte vad framtiden hade i beredskap eller om vi skulle få se vår son vid liv igen. Men vi visste med all säkerhet att hans liv var i Guds händer och att resultaten, ur ett evigt perspektiv, skulle bli till hans och vårt bästa. Genom Andens gåva var vi helt redo att acceptera resultatet.
Det var inte lätt! Olyckan orsakade en två månader lång sjukhusvistelse medan vi presiderade över 400 heltidsmissionärer. Vår son tappade en stor del av sitt minne. Hans återhämtning inbegrep långa och svåra behandlingar hos sjukgymnast, talterapeut och arbetsterapeut. En del utmaningar kvarstår, men med tiden har vi bevittnat ett underverk.
Vi förstår tydligt att inte alla prövningar vi ställs inför ger det resultat vi önskar. Men när vi inriktar oss på Kristus känner vi frid och ser Guds underverk, vilka de än är, i hans tid och på hans sätt.
Det kommer stunder när vi inte kan se hur en nuvarande situation skulle kunna sluta väl och vi säger kanske som Nephi: ”Mitt hjärta sörjer för mitt kötts skull.”8 Det kanske kommer tider när det enda hoppet vi har är i Jesus Kristus. Vilken ynnest att kunna ha det hoppet och den tilliten till honom. Kristus är den som alltid håller sina löften. Hans vila försäkras alla som kommer till honom.9
Våra ledare är ytterst angelägna om att alla ska känna friden och trösten som kommer när vi litar och fokuserar på Frälsaren Jesus Kristus.
Vår levande profet, president Russell M. Nelson, har delgett oss Herrens vision för världen och för medlemmarna i Kristi kyrka: ”Vårt budskap till världen är enkelt och uppriktigt: Vi inbjuder alla Guds barn på båda sidor om slöjan att komma till Frälsaren, ta emot det heliga templets välsignelser, nå bestående glädje och bli berättigade till evigt liv.”10
Denna inbjudan att ”komma till Kristus” är av särskild betydelse för sista dagars heliga.11 Som medlemmar i Frälsarens kyrka har vi ingått förbund med honom och har blivit hans andligen födda söner och döttrar.12 Vi har också fått möjlighet att arbeta med Herren för att inbjuda andra att komma till honom.
När vi arbetar med Kristus bör våra mest fokuserade ansträngningar inriktas på vårt eget hem. Det kommer tider när familjemedlemmar och nära vänner ställs inför utmaningar. Röster från världen, och kanske deras egna önskningar, kan få dem att ifrågasätta sanningen. Vi bör göra allt vi kan för att hjälpa dem känna både Frälsarens kärlek och vår kärlek. Jag påminns om skriftstället som har inspirerat vår psalm ”Älska varandra”, som lär oss att ”om ni har kärlek till varandra ska alla förstå att ni är mina lärjungar”13.
I vår kärlek till dem som ifrågasätter sanningen kan fienden till all glädje försöka få oss att känna att vi sviker dem vi älskar om vi själva fortsätter att leva efter evangeliets fullhet och undervisa om dess sanningar.
Vår förmåga att hjälpa andra att komma till Kristus eller återvända till Kristus avgörs till stor del av det föredöme vi utgör genom vår egen beslutsamhet att hålla oss kvar på förbundsstigen.
Om vår uppriktiga önskan är att rädda dem vi älskar, måste vi själva stå fast grundade med Kristus genom att hålla fast vid hans kyrka och hans evangeliums fullhet.
För att återgå till Nephis berättelse vet vi att Nephis benägenhet att lita på Herren kom från hans föräldrars tendens att lita på Herren och deras föredöme i att hålla förbunden. Detta skildras på ett vackert sätt i Lehis syn om livets träd. Efter att ha tagit del av trädets söta och glädjegivande frukt ”såg [Lehi sig] om för att kanske även upptäcka [sin] familj”.14 Han såg Sariah, Sam och Nephi ”och de stod som om de inte visste varthän de skulle gå”.15 Lehi sa sedan: ”Jag vinkade åt dem, och jag sade också till dem med hög röst att de skulle komma till mig och äta av frukten.”16 Observera att Lehi inte lämnade livets träd. Han stannade andligt sett kvar hos Herren och uppmanade sin familj att komma dit där han var för att äta av frukten.
Motståndaren lockar vissa att lämna glädjen i evangeliet genom att göra skillnad på Kristi lärdomar och hans kyrka. Han vill få oss att tro att vi kan stå stadigt på förbundsstigen på egen hand, genom vår egen andlighet, oberoende av Herrens kyrka.
I vår tid återställdes Kristi kyrka för att hjälpa Kristi förbundsbarn att stanna kvar på hans förbundsstig.
I Läran och förbunden läser vi: ”Se, detta är min lära: Den som omvänder sig och kommer till mig, han är min kyrka.”17
Genom Kristi kyrka stärks vi genom upplevelser vi har som en gemenskap av heliga. Vi hör hans röst genom hans profeter, siare och uppenbarare. Viktigast av allt: Genom hans kyrka får vi Kristi försonings alla nödvändiga välsignelser som bara kan förverkligas om vi tar del av heliga förrättningar.
Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga är Kristi kyrka på jorden, återställd i dessa dagar till förmån för alla Guds barn.
Jag vittnar om att när vi kommer till Kristus och lever som sista dagars heliga blir vi välsignade med ett större mått av hans kärlek, hans glädje och hans frid. Liksom Nephi kan vi göra svåra saker och hjälpa andra göra detsamma, för vi vet vem vi kan anförtro oss åt.18 Kristus är vårt ljus, vårt liv och vår frälsning.19 I Jesu Kristi namn, amen.