Generalkonferenser
Säkerställa en rättfärdig dom
Generalkonferensen i april 2020


2:3

Säkerställa en rättfärdig dom

För att säkerställa en rättfärdig dom tar Frälsarens försoningsoffer bort okunskapens snår och de smärtsamma taggar som andra har orsakat.

Mormons bok undervisar om Kristi lära

I oktober förra året fick vi en uppmaning av president Russell M. Nelson om att begrunda hur annorlunda våra liv skulle vara om vår ”kunskap från Mormons bok plötsligt skulle tas bort”1. Jag har begrundat den här frågan, precis som många av er säkert har gjort. En tanke har dykt upp gång på gång: Utan Mormons bok och dess tydlighet om Kristi lära och hans försoningsoffer, var skulle jag finna frid?

Kristi lära – som består av de frälsande principerna och förrättningarna tro på Kristus, omvändelse, dop, den Helige Andens gåva och att hålla ut intill änden – undervisas otaliga gånger i alla återställelsens skrifter, men med särskild kraft i Mormons bok.2 Läran börjar med tro på Kristus och varje beståndsdel av läran är beroende av tillit till hans försoningsoffer.

Som president Nelson har sagt: ”Mormons bok ger den mest fullständiga och mest bemyndigade kunskapen om Jesu Kristi försoning som står att finna.”3 Ju mer vi förstår om Frälsarens gudomliga gåva, ju mer inser vi med våra förstånd och hjärtan4 sanningen i president Nelsons försäkran att ”Mormons boks sanningar har kraften att hela, lugna, återställa, hjälpa, stärka, trösta och glädja själen”.5

Frälsarens försoning tillfredsställer rättvisans alla krav

En central, fridgivande del av hur Mormons bok bidrar till vår förståelse av Frälsarens försoning är hur den undervisar om att Kristi barmhärtighetsoffer uppfyller rättvisans alla krav. Som Alma sa: ”Därför sonar Gud själv världens synder för att genomföra barmhärtighetens plan och tillfredsställa rättvisans krav, så att Gud kan vara en fullkomlig och rättvis Gud och även en barmhärtig Gud.”6 Faderns barmhärtighetsplan7 – den som skrifterna också kallar lycksalighetsplanen8 eller frälsningsplanen9 – kunde inte genomföras om inte alla rättvisans krav uppfylldes.

Men vad är egentligen ”rättvisans krav”? Tänk på Almas egen upplevelse. Kom ihåg att Alma som ung man gick omkring och försökte ”förgöra kyrkan”.10 Alma sa faktiskt till sin son att han ”plågades av helvetets kval” eftersom han hade ”mördat många av [Guds] barn” genom att leda ”dem till undergång”.11

Alma förklarade för Helaman att han slutligen fick frid när hans ”sinne grep tag” om hans fars undervisning ”angående … Jesus Kristus … som skulle komma för att sona världens synder”.12 En ångerfull Alma vädjade om Kristi förbarmande13 och kände sedan glädje och lättnad när han insåg att Kristus hade sonat för hans synder och betalat allt det rättvisan krävde. Än en gång, vad skulle rättvisan ha krävt av Alma? Som Alma själv senare lärde: ”Inget orent kan ärva Guds rike.”14 En del av Almas lättnad måste därför vara att om inte barmhärtigheten hade medlat så skulle rättvisan ha hindrat honom från att återvända till sin himmelske Faders närhet.15

Frälsaren helar de sår som vi inte kan hela

Men gällde Almas glädje enbart honom själv – hur han kunde undvika straff och hur han kunde återvända till Fadern? Vi vet att Alma också våndades över dem som han hade lett bort från sanningen.16 Men Alma kunde inte på egen hand hela eller återställa alla som han hade förlett. Han kunde inte själv se till att de fick en rättvis möjlighet att lära sig om Kristi lära eller välsignas av dess glädjerika principer. Han kunde inte föra tillbaka dem som hade dött medan de fortfarande var förblindade av hans falska läror.

Som president Boyd K. Packer en gång sa: ”Den tanke som räddade Alma … är denna: Att återställa det du inte kan återställa, att hela det sår du inte kan hela, att laga det du krossat och inte kan laga är själva avsikten med Kristi försoning.”17 Den glädjande sanning som Almas sinne ”grep tag” i var inte endast att han själv kunde bli ren, utan att även de han hade skadat kunde bli botade och helade.

Frälsarens offer säkerställer en rättfärdig dom

Flera år innan Alma räddades av denna tröstande lära hade kung Benjamin undervisat om vidden av det helande som erbjöds genom Frälsarens frälsningsoffer. Kung Benjamin sa att ”de glada budskapen om stor glädje” gavs till honom ”av en ängel från Gud”.18 Bland dessa glada budskap fanns sanningen att Kristus skulle lida och dö för våra synder och misstag för att säkerställa att ”en rättfärdig dom skall kunna komma över människobarnen”.19

Så vad fordrar egentligen en ”rättfärdig dom”? I nästa vers förklarar kung Benjamin att för att säkerställa en rättfärdig dom sonade Frälsarens blod ”även deras synder som har fallit till följd av Adams överträdelse” och deras ”som har dött utan att känna till Guds vilja rörande dem eller som har syndat ovetande”.20 En rättfärdig dom krävde också, sa han, att ”Kristi blod [sonar]” små barns synder.21

Dessa skriftställen innehåller en underbar lära: Frälsarens försoningsoffer helar, som en fri gåva, dem som syndar i okunskap – dem som, med Jakobs ord, ”ingen lag är given”22. Vår ansvarighet för vår synd beror på hur mycket ljus vi har fått och hänger på vår förmåga att utöva vår handlingsfrihet.23 Vi har vetskap om denna helande och tröstande sanning endast tack vare Mormons bok och återställelsens andra skrifter.24

Det är naturligtvis så att där en lag har givits, där vi känner till Guds vilja, är vi ansvariga. Som kung Benjamin betonade: ”Men ve, ve den som vet att han gör uppror mot Gud! Ty frälsning kommer inte till någon sådan utom genom omvändelse och tro på Herren Jesus Kristus.”25

Dessa är också glada budskap i Kristi lära. Frälsaren helar och återställer inte bara dem som syndar i okunskap, utan erbjuder även läkedom åt dem som syndar mot ljuset, på villkor att de omvänder sig och tror på honom.26

Alma måste ha ”gripit tag” i båda dessa sanningar. Skulle Alma verkligen ha känt det han beskrev som intensiv glädje27 om han trodde att Kristus räddade honom, men lämnade dem han hade lett bort från sanningen med eviga sår? Helt visst inte. För att Alma skulle kunna känna fullständig frid behövde de som han hade skadat också få möjligheten att bli hela.

Men hur skulle de – eller de vi kanske skadar – kunna bli hela? Trots att vi inte riktigt förstår den heliga process varigenom Frälsarens försoningsoffer helar och återställer, vet vi att för att kunna säkerställa en rättfärdig dom kommer Frälsaren att ta bort okunskapens snår och de smärtsamma taggar som andra har orsakat.28 Härigenom ser han till att alla Guds barn får möjligheten att klarsynt kunna välja att följa honom och ta emot den stora lycksalighetsplanen.29

Frälsaren reparerar all skada som vi har orsakat

Det är dessa sanningar som måste ha gett Alma frid. Och det är dessa sanningar som bör ge oss frid också. Eftersom vi är naturliga män och kvinnor stöter vi alla in i varandra, och ibland krockar vi med varandra och orsakar skada. Som alla föräldrar kan intyga handlar smärtan vi förknippar med våra misstag inte bara om rädslan för vår egen bestraffning, utan om rädslan att vi kanske har begränsat våra barns glädje eller på något sätt hindrat dem från att se och förstå sanningen. Det underbara löfte som ges genom Frälsarens försoningsoffer är att våra barn inte skuldbeläggs för våra misstag som föräldrar och att han lovar att hela dem.30 Och även om de har syndat mot ljuset – som vi alla gör – är hans barmhärtighets armar utsträckta31 och han kommer att återlösa dem om de bara vill rikta blicken mot honom och leva.32

Trots att Frälsaren har makt att reparera det vi inte kan, befaller han oss att göra allt i vår makt för att gottgöra våra misstag som en del av vår omvändelse.33 Våra synder och misstag rubbar inte bara vår relation till Gud utan också våra relationer med andra. Ibland kan våra försök att hela och återställa vara något så enkelt som en ursäkt, men i andra fall kräver upprättelsen flera år av ödmjuka ansträngningar.34 Men vad gäller många av våra synder och misstag kan vi helt enkelt inte hela dem vi har sårat fullt ut. Det underbara, fridgivande löftet i Mormons bok och det återställda evangeliet är att Frälsaren kommer att reparera all skada som vi har orsakat.35 Och han reparerar oss också om vi kommer till honom med tro och omvänder oss från den skada vi har orsakat.36 Han ger oss båda dessa gåvor eftersom han älskar oss alla med fullkomlig kärlek37 och eftersom han har förbundit sig att säkerställa en rättfärdig dom som hedrar både rättvisa och barmhärtighet. Jag vittnar om att det här är sant, i Jesu Kristi namn, amen.

Slutnoter

  1. Russell M. Nelson, ”Avslutande ord”, Liahona, nov. 2019, s. 122.

  2. Se 2 Ne. 31; 3 Ne. 11:28, 32, 35, 39–40; L&F 10:62–63, 67–70; 68:25; Mose 6: 52–54; 8:24; TA 1:4.

  3. Russell M. Nelson, ”Mormons bok: Hur skulle ditt liv vara utan den?Liahona, nov. 2017, s. 62.

  4. Se L&F 8:2–3.

  5. Russell M. Nelson, ”Mormons bok: Hur skulle ditt liv vara utan den?” s. 62.

  6. Alma 42:15.

  7. Se Alma 42:15.

  8. Se Alma 42:8.

  9. Se Alma 24:14; Mose 6:62.

  10. Se Mosiah 27:8–10.

  11. Alma 36:13, 14.

  12. Alma 36:17, 18.

  13. Se Alma 36:18.

  14. Alma 40:26; se även 1 Ne. 15:34; Alma 7:21; 11:37; Hel. 8:25.

  15. Se 3 Ne. 27:19; se även Alma 6:57.

  16. Se Alma 36:14–17.

  17. Se Boyd K. Packer, ”Förlåtelsens strålande morgon”, Nordstjärnan, jan. 1996, s. 19–21.

  18. Mosiah 3:2–3.

  19. Mosiah 3:10; betoning tillagd.

  20. Mosiah 3:11; se även 2 Ne. 9:26.

  21. Mosiah 3:16; se även Mosiah 15:25; Moro.8:11–12, 22.

  22. 2 Ne. 9:25.

  23. Se 2 Ne. 2:26–27; Hel. 14:29–30.

  24. Se TA 1:2; se även L&F 45:54. För att utveckla läran om dop för de döda sa profeten Joseph Smith en gång: ”Medan en del av mänskligheten dömer och fördömer den andra utan barmhärtighet, betraktar universums store Förälder hela människosläktet med faderlig omtanke och uppmärksamhet. Han ser dem som sina barn. […] Han är en vis laggivare och ska döma alla människor, inte enligt människors inskränkthet. … Han ska döma dem, inte enligt vad de inte har utan i enlighet med vad de har. De som har levt utan lag ska dömas utan lag, och de som har en lag ska dömas enligt den lagen. Vi behöver inte ifrågasätta den store Jehovas visdom och intelligens. Han ska utdela dom eller barmhärtighet till alla nationer enligt deras många förtjänster, deras medel att skaffa sig intelligens, de lagar enligt vilka de styrs, de möjligheter de haft att införskaffa rätta upplysningar och hans outgrundliga planer rörande den mänskliga familjen. När Guds planer ska kungöras och framtidens förlåt dras åt sidan ska vi alla slutligen erkänna, att hela jordens domare gjort rätt” (Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph Smith [2007], s. 39, s. 401).

  25. Mosiah 3:12; se även 2 Ne. 9:27.

  26. Se Mosiah 3:12; Hel. 14:30; Moro. 8:10; L&F 101:78. Vissa personer kan vara ovetande om särskilda befallningar och bud, eller sakna förmågan att utöva sin handlingsfrihet under vissa omständigheter, men fortfarande hållas ansvariga i andra sammanhang på grund av det Kristi ljus de har (se 2 Ne. 9:25; Moro. 7:16–19). Frälsaren, som är vår domare och som säkerställer en rättfärdig dom kommer att särskilja dessa omständigheter (se Morm. 3:20; Mose 6:53–57). Och han har betalat priset för båda, den förra ovillkorligt och den senare med omvändelse som villkor.

  27. Se Alma 36:21.

  28. Se Mosiah 3:11; se även D. Todd Christofferson, ”Återlösningen”, Liahona, maj 2013, s. 110; Alma 7:11–12 (”Han skall ta på sig sitt folks smärta och sjukdomar. … Och han skall ta på sig deras skröpligheter”); Jes. 53:3–5 (”Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig”); 61:1–3 (”Herren har smort mig till att … förbinda dem som har förkrossade hjärtan, … att ge de sörjande i Sion huvudprydnad i stället för aska, glädjens olja i stället för sorg”). Det är talande att Frälsaren citerade från dessa verser i Jesaja när han förkunnade att han var Messias: ”I dag har det här stället i Skriften gått i uppfyllelse inför er som lyssnar” (se Luk. 4:16–21).

  29. I andevärlden ”predikas [evangeliet] för de okunniga, oomvända och upproriska så att de kan befrias från sin fångenskap och som en kärleksfull himmelsk Fader har i beredskap åt dem” (Dallin H. Oaks, ”Förtrösta på Herren”, Liahona, nov. 2019, s. 27). Se 1 Petr. 4:6; 2 Ne. 2:11–16; L&F 128:19; 137:7–9; 138:31–35.

  30. Se Mose 6:54. President M. Russell Ballard undervisade om den här läran i fråga om självmord: ”Endast Herren vet alla detaljer, och det är han som kommer att döma våra handlingar här på jorden. Och när han dömer oss, tror jag att han kommer att ta med allt i beräkningen: vår ärftliga och kemiska sammansättning, vårt själsliga tillstånd, vår intellektuella förmåga, de lärdomar vi mottagit, våra fäders tradition, vår hälsa och så vidare. Vi lär oss i skrifterna att Kristi blod försonar de människors synder ’som har dött utan att känna till Guds vilja rörande dem eller som har syndat ovetande’ (Mosiah 3:11)” (”Självmord: vissa saker vet vi, andra inte”, Nordstjärnan, mars 1988, s. 18).

  31. Se Jakob 6:5; Mosiah 29:20; 3 Ne. 9:14; L&F 29:1.

  32. Se Hel. 8:15.

  33. Se 3 Mos. 6:4–5; Hes. 33:15–16; Hel. 5:17; L&F 58:42–43.

  34. Det var den här sortens ansträngningar som Alma gjorde (se Alma 36:24).

  35. President Boyd K. Packer undervisade kraftfullt om det här budet:

    ”Det finns tillfällen då man inte kan laga det man skadat. Skadan kanske skedde för länge sedan, eller den förfördelade vägrade ta emot din ånger. Skadan var kanske så stor att du inte kan gottgöra den, hur gärna du än vill.

    Din omvändelse kan inte tas emot utan gottgörelse. Om du inte kan göra ogjort det du gjort, är du fast. Det är lätt att förstå hur hopplöst det känns och hur hjälplös man är och varför man kan vilja ge upp, alldeles som Alma upplevde det.

    Hur allt kan ordnas vet vi inte. Det kanske inte kan ske i detta liv. Vi vet genom syner och änglabesök att Herrens tjänare fortsätter återlösningsverket bortom slöjan.

    Denna vetskap bör vara lika trösterik för de oskyldiga som för de skyldiga. Jag tänker på föräldrar som lider svåra kval på grund av sina vilsekomna barns misstag och håller på att förlora hoppet” (”Förlåtelsens strålande morgon”, s. 20).

  36. Se 3 Ne. 12:19; se även Matt. 6:12; 3 Ne. 13:11.

  37. Se Joh. 15:12–13; 1 Joh. 4:18; Dieter F. Uchtdorf, ”Den fullkomliga kärleken driver ut rädslan”, Liahona, maj 2017, s. 104–107.