Återlösningen
Äldste D. Todd Christofferson
i de tolv apostlarnas kvorum
Om vi följer Kristus strävar vi efter att delta i och befrämja hans återlösningsverk.
Under kolonialtiden var det stor efterfrågan på arbetskraft i Amerika. Under 1700- och tidigt 1800-tal rekryterades immigrantarbetare i Storbritannien, Tyskland och andra europeiska länder, men många som var villiga att resa iväg hade inte råd med resekostnaderna. Det var inte ovanligt att dessa personer reste iväg med ett kontrakt som krävde dem på obetalt arbete under en viss tid efter ankomsten som betalning för resan. Andra kom med löften om att släktingar som redan befann sig i Amerika skulle betala resan vid ankomsten, men om det inte blev så var dessa nyanlända tvungna att betala sina egna kostnader genom obetalt arbete. Uttrycket som används för att beskriva dessa kontrakterade invandrade härleds från det engelska ordet för återlösning. De var tvungna att återlösa sina resekostnader, på sätt och vis köpa sin frihet, genom sitt arbete.1
En av de mest belysande av de titlar som beskriver Jesus Kristus är Återlösare. Som min korta redogörelse för kontrakterade immigranter i behov av ekonomisk återlösning visade, betyder ordet återlösa att betala av ett åtagande eller en skuld. Återlösa kan även betyda att undsätta eller befria genom att betala en lösensumma. Om någon begår ett misstag och sedan rättar till det eller gör bättring, säger vi att han gottgjort det. Dessa betydelser beskriver alla olika aspekter av den stora återlösning som Jesus Kristus utförde genom sin försoning. En annan betydelse, för att citera ordboken, är ”att befria från synden och dess straff, som genom ett offer som utförs för syndaren”.2
Frälsarens återlösning har två aspekter. För det första sonar den Adams överträdelse och människans följande fall genom att övervinna det som kan kallas fallets direkta följder – fysisk död och andlig död. Fysisk död är lätt att förstå, andlig död är människans separation från Gud. Med Paulus ord: ”Liksom i Adam alla dör, så skall också i Kristus alla göras levande” (1 Kor. 15:22). Denna återlösning från fysisk och andlig död är både allomfattande och ovillkorlig.3
Den andra aspekten av Frälsarens försoning är återlösning från vad som kan kallas fallets indirekta följder – våra egna synder, inte Adams överträdelse. På grund av fallet föds vi in i en dödlig värld där synden, det vill säga olydnad mot gudomligt instiftade lagar, är utbredd. Herren talade om oss alla då han sade:
”Synden [föds] i deras hjärta när de börjar växa upp, och de smakar det bittra så att de kan värdesätta det goda.
Och det är givet dem att kunna skilja mellan gott och ont, därför kan de handla av sig själva” (Mose 6:55–56).
Eftersom vi är ansvariga och själva fattar våra beslut är återlösningen från våra egna synder villkorlig – den är beroende av att vi bekänner och överger synden och börjar leva ett gott liv, den är med andra ord beroende av omvändelsen (se L&F 58:43). ”Lär därför”, befaller Herren, ”dina barn att alla människor överallt måste omvända sig, annars kan de på intet sätt ärva Guds rike, ty intet orent kan vistas där, eller vistas i hans närhet” (Mose 6:57).
Frälsarens lidande i Getsemane och hans smärta på korset återlöser oss från synden genom att uppfylla rättvisans krav på oss. Han benådar och förlåter dem som omvänder sig. Försoningen betalar även den skuld som rättvisan är skyldig oss genom att hela och kompensera oss för varje lidande vi oskyldigt utstår. ”Ty se, han lider alla människors smärta, ja, varje levande varelses smärta, både mäns, kvinnors och barns som tillhör Adams släkt” (2 Nephi 9:21; se också Alma 7:11–12).4
Om vi följer Kristus strävar vi efter att delta i och befrämja hans återlösningsverk. Det största tjänande vi kan utföra för andra i detta liv, med början i vår egen familj, är att föra dem till Kristus genom tro och omvändelse så att de kan uppleva hans återlösning – frid och glädje nu, och odödlighet och evigt liv i den kommande världen. Våra missionärers arbete är ett storslaget uttryck för Herrens återlösande kärlek. De erbjuder som hans bemyndigade budbärare de enastående välsignelserna tro på Jesus Kristus, omvändelse, dop och den Helige Andens gåva och bereder vägen för andlig pånyttfödelse och återlösning.
Vi kan också vara till hjälp i Herrens återlösning av dem som är bortom graven. ”Denna tidsutdelnings trofasta äldster, när de lämnar det dödliga livet, fortsätter sitt arbete med att predika evangeliet om omvändelse och återlösning genom Guds Enfödde Sons offer bland dem som är i mörker och under syndens träldom i den stora värld där de dödas andar befinner sig” (L&F 138:57). I och med det ställföreträdande arbete vi erbjuder i Guds tempel kan även de som dog i syndens fångenskap bli befriade.5
Även om de viktigaste aspekterna av återlösningen handlar om omvändelse och förlåtelse så finns det också en mycket viktig timlig aspekt. Det sades att Jesus gick omkring och gjorde gott (se Apg. 10:38) vilket innefattade att han helade de sjuka och svaga, försåg de hungriga människorna med mat och undervisade om en bättre väg. ”Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Matt. 20:28). Så må vi, med den Helige Andens inflytande, gå omkring och göra gott enligt Mästarens återlösande mönster.
Detta slags återlösande arbete innebär att vi hjälper människor med deras problem. Det innebär att vi blir vän med de fattiga och svaga, lindrar lidande, rättar till orättvisor, försvarar sanningen, stärker det uppväxande släktet och skapar trygghet och glädje i hemmet. Mycket av vårt återlösande arbete på jorden består i att hjälpa andra växa och infria sina rättfärdiga förhoppningar och strävanden.
Ett exempel från Victor Hugos bok Les Misérables, om än fiktivt, har alltid berört och inspirerat mig. I början av berättelsen erbjuder den gode biskopen Myriel mat och husrum för natten till den hemlöse Jean Valjean, som just har frigivits efter 19 år i fängelse för att ha stulit en limpa bröd till sin systers svältande barn. Förhärdad och förbittrad belönar Valjean biskop Myriels godhet med att stjäla hans silverföremål. Då han senare arresteras av misstänksamma gendarmer ljuger Valjean och säger att silvret var en gåva till honom. När gendarmerna släpar tillbaka honom till biskopens hus bekräftar biskop Myriel, till Valjeans stora förvåning, hans redogörelse och för trovärdighetens skull säger han: ”Jag gav er ju ljusstakarna också. De är av silver liksom de övriga sakerna, och ni kan få tvåhundra francs för dem. Hur kunde ni glömma dem? …
Biskopen sade till honom med dämpad röst:
’Glöm inte att ni har lovat mig att använda det där silvret för att bli en hederlig karl.’
Jean Valjean stod tyst. Han visste inte att han hade givit något sådant löfte. Biskopen återtog med högtidlig stämma:
’Jean Valjean, min broder, ni tillhör inte längre det onda utan det goda. Jag har köpt er själ, jag drar den undan förtappelsen och ger den till Gud.’”
Jean Valjean blev i sanning en ny människa, en ärlig man och mångas välgörare. Under hela sitt liv behöll han de två silverljusstakarna som påminnelse om att hans själ hade återlösts åt Gud.6
Vissa former av timlig återlösning kommer genom gemensamma ansträngningar. Det är en av anledningarna till att Frälsaren organiserade en kyrka. När vi är organiserade i kvorum, biorganisationer och i stavar, församlingar och grenar, kan vi inte bara undervisa om och uppmuntra varandra i evangeliet utan vi kan även få hjälp av människor och resurser för att klara av livets nödtorft. Människor som agerar ensamma eller i intressegrupper kan inte alltid få fram medel i den omfattning som större utmaningar kräver. Som Jesu Kristi efterföljare utgör vi en gemenskap av heliga som organiserats för att hjälpa till med att återlösa behoven hos våra medsyskon i kyrkan och så många andra som vi kan nå över hela världen.
Tack vare våra humanitära insatser, som äldste Dallin H. Oaks nämnde, har under det gångna året 890 000 människor i 36 länder rent vatten, 70 000 människor i 57 länder har rullstolar, 75 000 människor i 25 länder har fått förbättrad syn och människor i 52 länder har fått hjälp efter naturkatastrofer. I samarbete med andra har kyrkan hjälpt till att vaccinera cirka åtta miljoner barn och har hjälpt syrier i flyktingläger i Turkiet, Libanon och Jordanien med livets nödtorft. Under samma tid mottog nödställda medlemmar i kyrkan förnödenheter och andra välfärdstjänster under 2012 som motsvarar ett värde på många miljoner dollar. Tack för er generositet.
Utöver det har vi alla fristående vänliga och stödjande gärningar – gåvor i form av mat, kläder, pengar, omvårdnad och tusen andra former av tröst och medlidande – varigenom vi kan delta i det Kristuslika återlösningsarbetet. Som pojke bevittnade jag det som min egen mor gjorde för att hjälpa en nödställd kvinna. För många år sedan när vi barn var små genomgick min mor en komplicerad operation som nästan kostade henne livet och som gjorde henne i stort sett sängliggande under ett helt år. Under denna tid fick mor och vår familj hjälp av släkt och församlingsmedlemmar. Hjälpföreningens president syster Abraham föreslog för mina föräldrar att de kunde få ytterligare hjälp genom att anställa en kvinna i församlingen som var i desperat behov av arbete. När jag återger denna berättelse kommer jag att kalla kvinnan och hennes dotter för Sara och Annie. Det här är min mors redogörelse:
”Jag ser det lika tydligt som om det var igår. Jag låg där i sängen och syster Abraham kom med Sara till sovrumsdörren. Mitt hjärta sjönk. Där stod den minst attraktiva människa jag någonsin träffat – så mager, ovårdad och rufsig, rundaxlad och med nedböjt huvud såg hon ner i golvet. Hon hade på sig en gammal städrock som var fyra storlekar för stor. Hon lyfte inte blicken och hon talade så tyst att jag inte kunde höra henne. Bakom henne gömde sig en liten flicka i treårsåldern. Vad i hela världen skulle jag ta mig till med den här varelsen? När de lämnat rummet kunde jag inte sluta gråta. Jag behövde hjälp, inte fler problem. Syster Abraham stannade kvar med henne ett tag och inom kort hade de städat hemmet och lagat några goda måltider. Syster Abraham bad mig att pröva några dagar och sade att denna flicka haft det mycket svårt och behövde hjälp.
Nästa morgon när Sara kom lyckades jag få henne att komma fram till sängen så jag kunde höra vad hon sade. Hon frågade vad jag ville att hon skulle göra. Jag svarade och sade sedan: ’Men det viktigaste är mina pojkar – håll dem sällskap, läs för dem, de är viktigare än huset.’ Hon lagade god mat och höll huset rent, tvättade och var snäll mot pojkarna.
Under de här veckorna lärde jag känna Sara bättre. [Eftersom hon hade problem med hörseln hade det inte gått så bra i skolan och hon hade slutat i förtid. Hon gifte sig ung med en utsvävande man. Annie föddes och blev Saras glädje i livet. En vinternatt kom hennes man hem full, tvingade ut Sara och Annie till bilen i bara nattlinnen och lämnade dem sedan vid sidan av motorvägen. De såg honom aldrig mer. Barfota och frusna gick Sara och Annie flera kilometer hem till hennes mor.] Hennes mor lät dem stanna i utbyte mot att hon utförde allt hushållsarbete och all matlagning, och tog hand om sin syster och bror som gick på high school.
Vi tog Sara till en öronläkare och hon fick en hörapparat … Vi fick henne att gå på vuxenskola så att hon fick ett avgångsdiplom från high school. Hon gick på kvällskurs och tog senare högskoleexamen och undervisade i specialpedagogik. Hon köpte sig ett litet hus. Annie gifte sig i templet och fick två barn. Sara opererade med tiden öronen och kunde till slut äntligen höra ordentligt. Ett antal år senare pensionerade hon sig och gick ut som missionär … Sara tackade oss ofta och sade att hon lärt sig så mycket av mig, speciellt när jag sade att mina söner var viktigare än huset. Hon sade att det lärde henne att vara likadan mot Annie … Sara är en mycket speciell kvinna.”
Som Kristi lärjungar bör vi göra allt vi kan för att återlösa andra från deras lidanden och bördor. Men vårt största återlösande tjänande är att leda dem till Kristus. Utan hans återlösning från död och från synd har vi bara ett evangelium av social rättvisa. Det skulle kunna skänka en viss hjälp och gottgörelse för stunden, men saknar kraft att nedkalla fullkomlig rättvisa och oändlig nåd från himlen. Fullkomlig återlösning finns i Jesus Kristus och endast i honom. I ödmjukhet och tacksamhet erkänner jag honom som Återlösaren, i Jesu Kristi namn, amen.