Evangeliet till hela världen

Äldste John B. Dickson

i de sjuttios kvorum

Kyrkan har stadigt gått fram över världen från nation till nation, från kultur till kultur, från folk till folk, i enlighet med Herrens plan och i hans tid.

Frälsarens jordiska verksamhet var fullbordad. Hans lidande i Getsemane och på korset var över. Vi lär oss i Apostlagärningarna att han hade varit verksam i 40 dagar efter sin uppståndelse, då han ”lät sig ses” av apostlarna och ”talade … om Guds rike” (Apg. 1:3).

Han sade till dem att ”när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns” (Apg. 1:8).

Strax därefter ”lyftes [han] upp, och ett moln tog honom ur deras åsyn.

Medan de såg mot himlen dit han for upp, se, då stod två män i vita kläder hos dem.

Och de sade: ’Ni män från Galiléen, varför står ni och ser mot himlen? Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen, han skall komma igen på samma sätt som ni har sett honom fara upp till himlen” (Apg. 1:9–11).

Ja, Frälsaren skulle komma tillbaka vid sin andra ankomst, men innan dess skulle Jesu Kristi evangelium nå ut till ”jordens yttersta gräns”.

Matteus berättar om ett särskilt uppdrag till apostlarna att föra evangeliet till alla folk:

”Då trädde Jesus fram och talade till dem och sade: ’Jag har fått all makt i himlen och på jorden.

Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn’” (Matt. 28:18–19).

Under kyrkans tidiga dagar vid tidens mitt togs evangeliet endast till Israels hus. Senare kom uppenbarelse till Petrus, senioraposteln, att tiden var inne att sprida evangeliet bortom Israel och till icke-judarna. Det tionde och elfte kapitlet i Apostlagärningarna hjälper oss att förstå processen och mönstret varigenom denna nödvändiga utbredning av kyrkan till fler av Guds barn tillkännagavs till dess presiderande ledare och medlemmarna i allmänhet.

Med hjälp av Kornelius, som var icke-jude, officer och en god människa, förmedlade Herren till Petrus att evangeliet skulle föras till icke-judarna, en tanke som var ny och främmande för dåtidens heliga. Uppenbarelsen om denna förändring i kyrkans angelägenheter kom till Petrus, senioraposteln. Vi vet att evangeliet sedan snabbt fördes till icke-judarnas nationer.

Ett exempel på kyrkans utbredning på den tiden var den omvände Paulus, han som blev den store aposteln bland icke-judarna. Han fick se en syn när han var på väg till Damaskus, där han såg ett ljus och hörde en röst, omvände sig från sina synder och kallades av Gud (se Apg 22:6–18). Han blev sedan en enorm kraft i spridandet av Jesu Kristi evangelium.

Låt oss nu förflytta oss 1 800 år framåt till tiden för evangeliets återställelse, eller då allt blir återupprättat inför Kristi andra ankomst. Jag vittnar om att kyrkan har blivit återställd genom profeten Joseph Smith och fortsätter att gå framåt under ledning av första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum. Deras uppdrag att föra evangeliet till världen är detsamma som de forna apostlarna hade.

Sedan Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga organiserades 1830 har kyrkan stadigt gått fram över världen från nation till nation, från kultur till kultur, från folk till folk, i enlighet med Herrens plan och i hans tid.

År 1978, i enlighet med det fastställda mönstret för uppenbarelse genom senioraposteln, president Spencer W. Kimball, kom denna gång en uppenbarelse om att alla värdiga män överallt i världen skulle få ta emot prästadömets välsignelser. Det innebär att i vår tid kan alla vår himmelske Faders barn världen över ta del av det återställda evangeliets alla välsignelser. Detta är rätt och riktigt för Guds rike på jorden när Kristi andra ankomst närmar sig.

För min egen del hade jag vid detta tillfälle just blivit kallad som missionspresident och syster Dickson och jag skulle flytta med familjen till Mexico när äldste Richard G. Scott, som då var medlem i de sjuttios kvorum, berättade för mig om framkomsten av denna speciella uppenbarelse. Jag minns att jag blev tårögd när han berättade för mig om vad som hade hänt. Jag blev obeskrivligt glad eftersom jag visste att det var rätt och att tiden var inne för hela människosläktet att få tillgång till alla evangeliets förrättningar, förbund och välsignelser.

Detta var för nästan 35 år sedan och då anade jag inte att jag skulle tillbringa flera år av min tid som sjuttio i Afrika Väst, ett av kyrkans områden, bland ett troende och trofast folk som skulle påverkas så mycket av 1978 års uppenbarelse om prästadömet. Syster Dickson och jag har bott där i fyra år och det har varit en underbar upplevelse som har förändrat våra liv.

Som folk tror västafrikaner på Gud, de skäms inte alls för att förkunna och berätta om sin tro för andra och har en enorm ledarskapsförmåga. De ansluter sig till kyrkan i hundratal och nästan varje vecka bildas nya församlingar eller grenar någonstans i området Afrika Väst, nästan alltid med enbart afrikaner som ledare inom prästadömet och biorganisationerna.

Jag önskar så att ni kunde få vara tillsammans med de heliga i templet i Aba i Nigeria eller i Accra i Ghana, så att ni fick uppleva de heligas engagemang och lära känna de afrikanska tempelpresidentskapen. Och jag önskar så att jag kunde presentera er för Afrikas områdessjuttio som finns bland oss i konferenscentret idag och som är advokater, professorer och företagsledare, eller bekanta er med afrikanska stavs- och församlingsledare och deras familjer.

I Afrika är det ett heligt privilegium att få vara med på en lektion inom Söndagsskolan, biorganisationer eller prästadömet. De följer kyrkans läroplan och insikten om evangeliet är stor och man undervisar och blir undervisad genom Anden.

I Afrika når evangeliet ett lyckligt folk som är väldigt opåverkade av det glitter som påverkar livet för många i västvärlden. De bryr sig inte om att ha många materiella ägodelar.

Det har sagts om afrikaner att de har väldigt lite av det som betyder minst och väldigt mycket av det som betyder mest. De är inte så intresserade av att ha enorma hus och de finaste bilarna, men är mycket intresserade av att lära känna sin himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus och av att ha eviga familjer. Som en naturlig följd av deras tro lyfter Herren dem på meningsfulla sätt.

Eftersom vi känner dem så väl som vi gör förvånas vi inte över att de är en så viktig del av Jesu Kristi kyrkas tillväxt i de sista dagarna. Eftersom Daniel, profeten i Gamla Testamentet, föreställde sig att Guds rike i de sista dagarna skulle ”rulla fram till jordens ändar liksom [en sten], som utan händer är uthuggen ur berget, [skulle] rulla fram tills den [hade] uppfyllt hela jorden” (L&F 65:2), är det väldigt passande att våra underbara afrikanska bröder och systrar är en viktig del i uppfyllandet av den profetian och att uppenbarelsen som tillkännagav detta skulle följa Herrens fastställda mönster.

Jag vittnar om att vår Himmelske Fader älskar alla sina barn, att Jesus är Kristus och att evangeliet finns tillgängligt för alla, både levande och döda. I Jesu Kristi namn, amen.