Era heliga platser

Ann M. Dibb

andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap

Vare sig [dina heliga platser] är geografiska platser eller ögonblick i livet är de lika heliga och har en otrolig stärkande kraft.

Vårt tema för veckoträffarna 2013 kommer från kapitel 87 i Läran och förbunden. Anvisningen återfinns i tre olika kapitel. Denna anvisning är tydligen viktig. Den beskriver hur vi kan få skydd, styrka och frid i tider av oro. Den inspirerade uppmaningen är: ”stå … på heliga platser och låt er inte rubbas.”¹

När jag begrundar detta tema kan jag inte låta bli att undra vilka de heliga platserna är, som vår himmelske Fader nämner. President Ezra Taft Benson sade: ”Heliga platser innefattar våra tempel, våra kapell, våra hem och Sions stavar, som … är ’till försvar och en tillflykt’.”² Förutom dem tror jag att vi var och en kan finna många fler heliga platser. Oftast tänker vi först på ordet plats som en fysisk miljö eller geografisk punkt. Men enligt ordlistan kan en plats vara ett visst tillstånd, en position eller en sinnesstämning.³ Det innebär att heliga platser även kan vara tidpunkter – tillfällen då den Helige Anden vittnar för oss, stunder då vi upplever vår himmelske Faders kärlek, eller stunder då vi får svar på våra böner. Vidare tror jag att varje gång vi har mod att stå upp för det som är rätt, speciellt i situationer där ingen annan är villig att göra det, så skapar vi en helig plats.

Under hela Joseph Smiths korta men enastående liv, ”[stod] … [han verkligen] på heliga platser” och rubbades inte. Som ung tonåring var han bekymrad över det religiösa kaoset i sina hemtrakter och ville veta vilken av alla kyrkor som var sann. Skogsområdet i närheten av hans hem blev en helig plats då han knäföll bland träden och uppsände sin första hörbara bön. Hans bön besvarades, och idag kallar sista dagars heliga detta skogsparti för den heliga lunden.

Unga kvinnor runtom i världen står på heliga platser i naturen i Unga kvinnors läger. En ledare berättade för mig om en ung kvinnas upplevelse. Flickan var mindre aktiv och var lite skeptisk mot att få en andlig upplevelse i skogen. Efter första dagen rapporterade hon till ledaren: ”Jag har jättekul, men kan vi inte skippa allt prat om Anden?” Jag är här för att leva lägerliv, njuta av naturen, vara med mina vänner och ha kul!” Men under det avslutande vittnesbördsmötet medgav samma flicka tårögt: ”Jag vill inte åka hem. Hur kan jag ha den känsla jag känner just nu, denna Ande, med mig hela tiden?” Hon hade upptäckt en helig plats.

En annan helig plats i Joseph Smiths liv var hans eget sovrum. Det kan vara svårt att tro, för liksom många av er delade han sovrum med syskon. Det blev en helig plats när han bad med stor tro, ödmjukhet och med ett behov. Han förklarade: ”Sedan jag gått till sängs för natten, ägnade jag mig åt bön och vädjan till den allsmäktige Guden om förlåtelse för alla mina synder och dårskaper.”⁴ De tre år som förflutit efter att Joseph Smith fått se en syn i den heliga lunden hade inte varit lätta. Den sjuttonårige Joseph hade fått utstå att bli hånad, förlöjligad och mobbad i det oändliga. Men den kvällen, i Josephs sovrum, uppenbarade sig ängeln Moroni som svar på hans innerliga bön. Joseph tog emot kunskap och tröst. Den natten blev hans sovrum en helig plats.

När jag tittade på en Mormon Message for Youth-video såg jag ännu ett sovrum som blivit en helig plats. Videon handlar om Ingrid Delgado, en ung kvinna från San Salvador som berättar om sina känslor för templet. Hon säger: ”Det är fint att veta att vi har en plats där vi kan komma bort från det som hör världen till och ta emot heliga förrättningar och hjälpa dem som inte kunde ta emot dem i det här livet.” Medan Ingrid pratar visar videon hur hon läser skrifterna i sitt sovrum, omgiven av affischer med kyrkans budskap, citat, boken Personlig tillväxt, foton av hennes familj och templet, och ja, hennes käraste gosedjur.⁵ Kanske har hon, utan att ens inse det, skapat sig en helig plats där hon kommer bort från det som hör världen till. Jag undrar hur många gånger Ingrid har läst i sina skrifter, känt Anden och fått svar på sina böner på sin heliga plats.

Ännu en oväntad helig plats i Joseph Smiths liv var fängelset i Liberty. Äldste Jeffrey R. Holland har sagt: ”Det fanns ingen svårare tid i Josephs liv än den här grymma, olagliga och orättvisa inspärrningen.” Äldste Holland fortsatte med att förklara att fängelset i Liberty har kallats ett ”fängelsetempel” på grund av de heliga upplevelser som profeten Joseph Smith hade där.⁶

Några av er unga kvinnor kanske upplever ett eget Liberty-fängelse, en plats där ni blir förödmjukade, en plats där ni inte får någon vänlighet och kärlek, en plats där ni hånas, mobbas eller till och med blir fysiskt skadade. Till er unga kvinnor säger jag med äldste Hollands ord: ”Ni kan få heliga, uppenbarande, djupt undervisande upplevelser med Herren i de eländigaste stunderna i ert liv … medan ni utsätts för smärtsam orättvisa, när ni står inför era mest svåröverstigliga hinder och det värsta motståndet någonsin.”⁷ Med andra ord kan ni, precis som profeten Joseph Smith, skapa och stå på heliga platser, även under de svåraste tider ni någonsin upplevt.

En ung vuxen som heter Kirsten berättade för mig om sin smärtsamma upplevelse. High school hade varit hennes Liberty-fängelse. Lyckligtvis kände hon sig tröstad i orkestersalen. Hon sade: ”När jag gick in i salen var det som om jag steg in på en trygg plats. Där förekom inga nedvärderande eller förringande kommentarer. I stället hörde vi uppmuntrande och kärleksfulla ord. Vi var vänliga mot varandra. Det var en glädjerik plats. Orkestersalen var full av Anden när vi övade och uppförde musikstycken. Salen var till stor del en sådan plats på grund av orkesterledarens inflytande. Han var en god kristen man. När jag ser tillbaka var high school en förädlande plats. Det var svårt, men jag utvecklade motståndskraft. Jag kommer alltid att vara tacksam för min fristad, min heliga plats, orkestersalen.”⁸

Har ni funderat över era heliga platser ikväll? Jag har bett hundratals unga kvinnor berätta om sina ”heliga platser” för mig. Oavsett om dessa platser är geografiska eller ögonblick i livet är de lika heliga och har en otrolig stärkande kraft. Här är nio av de fina svaren:

Ett: ”Jag var på sjukhuset och höll i min nya lillebror.”
Två: ”Varje gång jag läser min patriarkaliska välsignelse känner jag att min himmelske Fader känner mig och älskar mig.”
Tre: ”Dagen när jag fyllde 12 dekorerade de unga kvinnorna i församlingen min dörr med pappershjärtan.⁹ Jag kände mig älskad, accepterad och glad!”
Fyra: ”När jag läste i mina skrifter en dag var det några ord som ’stod ut’. Jag hade hittat ett svar på mina böner.”
Fem: ”Jag kom till en fest där folk drack och höll på med annat som var oacceptabelt. Anden sade till mig att vända om och gå hem. Jag gjorde det och ja, det fick sociala konsekvenser. Men i det ögonblicket fick jag den tillförsikt jag behövde för att veta att jag kan leva efter evangeliet.”
Sex: ”Under sakramentet tänkte jag på försoningen. Jag insåg att jag behövde förlåta någon som jag var arg på. Mitt val att förlåta var en positiv handling som kom att införliva försoningen med mitt vardagliga liv.”
Sju: ”Efter att jag varit på Början till något nytt med min mamma, kysste hon mig på kinden och talade om för mig att hon älskade mig. Det var första gången jag kunde minnas att hon hade gjort det.”
Åtta: ”Med biskopens försäkran visste jag att löftet som står i skrifterna var sant: ’Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita.’¹⁰ Jag kände mig hoppfull och förstod att jag kunde påbörja omvändelsens långa process.
Slutligen: ”En kväll samlade jag mod och berättade om mina känslor för evangeliet och gav en Mormons bok till min bästa vän. Det var senare ett privilegium att närvara vid hennes dop. Nu går vi i kyrkan tillsammans.”

Låt mig berätta om en av mina heliga platser. En gång kände jag mig överväldigad, rädd och helt ensam. Jag bad tyst: ”Himmelske Fader, jag vet inte hur jag ska göra det här. Snälla, snälla, hjälp mig!” Strax därpå kom en person oväntat fram, lade en hand på min axel och sade några vänliga och uppmuntrande ord. I det ögonblicket kände jag frid. Jag kände mig bekräftad. Allt hade förändrats. Jag kom att tänka på president Spencer W. Kimballs ord: ”Gud lägger märke till oss, och han vakar över oss. Men det är vanligen genom någon annan som han tillgodoser våra behov.”¹¹ För mig, i det ögonblicket, hade den platsen blivit helig.

Kära unga kvinnor, det finns otaliga andra heliga platser som jag önskar att vi kunde berätta om för varandra. När ni återvänder hem ikväll uppmuntrar jag er att i era dagböcker skriva ner de platser som ni känner igen och kommer ihåg. Det är tydligt för mig att tusentals av er står på heliga platser. Dessa platser ger er skydd, styrka och frid i oroliga tider. Era vittnesbörd blir starkare på grund av att ni står för sanning och rättfärdighet på storslagna sätt.

Ni, ädla ungdomar i kyrkan, är mina hjältar. Jag älskar er. Jag känner vår himmelske Faders obeskrivliga kärlek till er, och jag bär mitt vittnesbörd om att Jesu Kristi evangelium är sant. Han väntar, redo att lyfta er när ni står på heliga platser och inte låter er rubbas. Jag älskar och stödjer president Thomas S. Monson, vår sanne och uppmuntrande profet. Jag säger detta i Jesu Kristi namn, amen.