Din underbara färd hem
President Dieter F. Uchtdorf
andre rådgivare i första presidentskapet
När du glatt använder kartan som din kärleksfulle Fader har gett dig för din färd så leder den dig till heliga platser, och du uppnår din gudomliga potential.
Vi hedras ikväll av närvaron av president Thomas S. Monson, vår älskade profet. President Monson, vi ber alltid för dig.
Kära systrar, tack för musiken och det talade ordet. De var inspirerande och så lämpliga för påsken, den heliga högtid vi firar den här veckan.
Det är en glädje att vara tillsammans med er dyrbara unga systrar, med era mödrar och era underbara ledare. Ni har strålande andar och smittsamma leenden. Herren tänker på er och blickar kärleksfullt ner på er från himlen.
Jag växte upp i Zwickau, i före detta Östtyskland. När jag var i elvaårsåldern blev min far föremål för alltmer närgången granskning som politiskt oliktänkande, och mina föräldrar kände att familjens enda säkra val var att fly till Västtyskland. Det beslutades att den säkraste planen var att ge oss i väg vid olika tidpunkter och på olika vägar dit och lämna kvar alla våra ägodelar.
Eftersom min far var mest i farozonen tog han den snabbaste vägen, genom Berlin. Mina äldre bröder gav sig i väg norrut och kom på skilda vägar till Västtyskland. Min syster – som var i samma ålder som många av er här i dag – tog tillsammans med Helga Fassmann, hennes lärare i Unga kvinnor, och några andra ett tåg som helt kort passerade igenom västtyskt territorium. De mutade en konduktör att låsa upp en av dörrarna åt dem, och efter att tåget hade rullat över gränsen hoppade de av tåget i farten – till friheten. Vad jag beundrade min syster för hennes mod.
Jag var yngsta barnet. Min mor bestämde att hon och jag skulle vandra över en bergskedja som ligger mellan de två länderna. Jag kommer ihåg att hon packade ner en lunch som om vi skulle på utflykt uppe i bergen.
Vi åkte tåg så långt som möjligt och sedan vandrade vi i många timmar och kom allt närmare gränsen till Västtyskland. Den var hårt bevakad, men vi hade karta och visste en tidpunkt och en plats där vi kanske kunde ta oss över gränsen i säkerhet. Jag märkte min mors oro. Hon iakttog området noggrant för att se om man följde efter oss. För varje steg tycktes hennes ben och knän bli allt svagare. Jag hjälpte henne att bära den tunga väskan med mat, viktiga dokument och familjefotografier när vi gick uppför en sista lång backe. Hon tänkte att nu måste vi väl ha passerat gränsen. När hon äntligen kände att vi var i säkerhet, satte vi oss ner och började äta vår lunch. Jag är säker på att det var första gången den dagen som hon andades lite lugnare.
Först då såg vi gränsskylten. Det var fortfarande långt kvar till gränsen! Vi hade vår picknick på fel sida av gränsen. Vi var fortfarande i Östtyskland!
Gränsvakterna kunde komma vilket ögonblick som helst!
Min mor började frenetiskt packa ner lunchen, och vi skyndade oss uppför bergssluttningen så fort vi kunde. Den här gången vågade vi inte stanna förrän vi visste säkert att vi hade nått andra sidan av gränsen.
Även om varje familjemedlem gick olika vägar och upplevde helt olika svårigheter så kom vi alla till slut fram i säkerhet. Vi återförenades slutligen som familj. Vilken härlig dag det var!
Reseberättelser
Vad jag just berättat för er är en erfarenhet som var mycket värdefull för mig. Jag kan nu se tillbaka på mitt liv och känna igen ett antal sådana ”resor” som jag företagit. Inte alla innebar att jag måste gå över bergskedjor eller politiska gränser, några hade mer att göra med att övervinna prövningar eller att växa andligen. Men de var alla resor. Jag tror att varje liv är en mosaik av egna ”reseberättelser”.
Jag är säker på att ni är medvetna om att varje kulturell tradition är rik på reseberättelser. Ni kanske känner till Dorothys och hennes hund Totos resa i Trollkarlen från Oz. Dorothy och Toto tycks upp av en tornado och hamnar i landet Oz. Där hittar Dorothy en ovanlig gul tegelväg och börjar en färd på den som så småningom leder tillbaka hem.
Sedan har vi Charles Dickens Ebenezer Scrooge, vars färd inte för honom från plats till plats utan från tid till tid. Det är en resa inom hans eget hjärta, och den hjälper honom att inse varför han blivit som han var och se vad som skulle hända med honom om han fortsatte på själviskhetens och otacksamhetens stig.1
En av de fyra stora klassiska romanerna i den kinesiska litteraturen är Färden till Västern. Den skrevs på femtonhundratalet och är en vacker skildring av en munks äventyr och pilgrimsfärd som med hjälp av fyra vänliga personer färdas mot andlig upplysning.
Ja, och så Bilbo Bagger förstås, den lilla försynta hobbiten som hade föredragit att stanna hemma och äta sin soppa. Men efter en knackning på dörren följer han kallelsen från det stora okända och går ut i världen tillsammans med en trollkarl och en skara dvärgar för att utföra ett farligt men livsviktigt uppdrag.2
En universell berättelse
Älskar vi inte dessa reseberättelser därför att vi ser oss själva i resenärerna? Deras framgångar och misslyckanden kan hjälpa oss att finna vår egen väg genom livet. Videon vi såg för några minuter sedan återger också en vacker reseberättelse. Kanske påminner de här berättelserna oss också om en färd som vi bör vara bekanta med – en reseberättelse där var och en av oss spelar en viktig roll.
Den här berättelsen börjar för mycket länge sedan. Långt innan jorden började snurra i sin omloppsbana – långt innan solen började sträcka ut sina flammande armar i rymdens köld, långt innan stora och små varelser befolkade vår planet. I början av denna berättelse bodde du på en avlägsen, vacker plats.
Vi vet inte så mycket om livet i den förjordiska sfären, men en del vet vi. Vår himmelske Fader har uppenbarat för oss vem han är, vilka vi är och vad vi kan bli.
I detta första tillstånd visste du med säkerhet att det finns en Gud, för du såg och hörde honom. Du kände Jesus Kristus, som skulle bli Guds Lamm. Du hade tro på honom. Och du visste att tryggheten i ditt förjordiska hem inte var din bestämmelse. Även om du älskade den där eviga sfären så visste du att du ville och behövde företa en resa. Du skulle lämna din Faders armar, gå igenom en glömskans slöja, få en dödlig kropp och lära dig och uppleva sådant som förhoppningsvis skulle hjälpa dig att utvecklas och bli mer lik vår Fader i himlen och återvända till hans närhet.
Omgiven av dem du kände och älskade på denna heliga plats måste den stora frågan på dina läppar och i ditt hjärta ha varit: ”Kommer jag att återvända till mitt himmelska hem i säkerhet?”
Det var så mycket som du inte skulle ha någon kontroll över. Jordelivet skulle vara besvärligt ibland, fyllt med oväntade kurvor på vägen: sjukdom, sorger, olyckor och konflikter.
Om du inte kom ihåg din tidigare tillvaro – inte kom ihåg att du tidigare hade vandrat med din himmelske Fader – skulle du då urskilja hans röst i jordelivets larm och i allt som avleder uppmärksamheten där?
Färden som låg framför dig tycktes så lång och oviss och farofylld.
Det skulle inte bli lätt, men du visste att det var värt varje ansträngning.
Så där stod du nu i början av din eviga färd och blickade framåt med stor spänning och stort hopp – och, föreställer jag mig, med viss oro och rädsla.
Du visste att Gud skulle vara rättvis, att hans godhet skulle segra. Du hade deltagit i de stora himmelska rådslagen och visste att din Frälsare och Återlösare Jesus Kristus skulle bereda en möjlighet för dig att bli renad från synd och bli befriad från kroppens död. Du trodde på att du till slut skulle jubla och tillsammans med den himmelska kören lovsjunga hans heliga namn.
Så du tog ett djupt andedrag …
Och ett stort steg framåt …
Och nu är du här!
Ni har allesammans påbörjat er egen underbara färd tillbaka till ert himmelska hem!
Din karta
Nu när du är här på jorden gör du klokt i att fråga dig själv hur det går på din färd. Går den i rätt riktning? Är du på väg att bli den person som det var meningen att du skulle och ville bli? Gör du de val som hjälper dig att återvända till din himmelske Fader?
Han skickade inte i väg dig på den här resan för att du skulle vandra planlöst på egen hand. Han vill att du ska återvända hem till honom. Han har gett dig kärleksfulla föräldrar och trofasta ledare i kyrkan tillsammans med en karta som beskriver terrängen och märker ut farorna. Den visar var du finner frid och glädje och hjälper dig att lägga ut kursen mot ditt forna hem.
Var kan du finna den här kartan?
-
I de heliga skrifterna.
-
I profeternas och apostlarnas ord.
-
Genom egen uppenbarelse från den Helige Anden.
Den kartan är Jesu Kristi evangelium, de goda nyheterna och den glädjefyllda vägen för en Kristi lärjunge. Det är buden som vår Förespråkare och handledare har gett oss, exemplet han var, och han vet vägen eftersom han är vägen.3
Att ha en karta gör naturligtvis ingen nytta förrän vi studerar den – förrän vi använder den för att navigera genom livet. Jag inbjuder dig att göra det till högsta prioritet att studera och tillämpa Guds ord. Öppna ditt hjärta för den Helige Anden så att han kan vägleda dig på din resa genom livet.
Din karta är full av uppmuntrande och upplysande budskap från din himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. I dag vill jag berätta om tre av de budskapen som hjälper dig att få en lyckosam färd tillbaka till ditt himmelska hem.
Första budskapet: ”Frukta inte, ty jag, Herren, är med er.”4
Du är inte ensam på den här färden. Din himmelske Fader känner dig. Även om ingen annan hör dig så hör han dig. När du gläder dig över rättfärdighet så gläds han med dig. När du ansätts av prövningar så sörjer han med dig.
Din himmelske Faders intresse för dig är inte beroende av hur rik eller vacker eller frisk eller duktig du är. Han ser dig inte som världen ser dig, han ser vem du verkligen är. Han ser till ditt hjärta.5 Och han älskar dig6 därför att du är hans barn.
Kära systrar, sök honom uppriktigt så ska ni finna honom.7
Jag lovar dig, du är inte ensam.
Ta dig nu en titt på dem som sitter runtomkring dig. Kanske är några av dem dina ledare, dina vänner eller släktingar. Andra har du kanske inte träffat tidigare. Alla som du ser runtomkring dig – på det här mötet eller på någon annan plats, i dag eller vid något annat tillfälle – var tappra i föruttillvaron. Den försynta personen bredvid dig med det alldagliga utseendet kan ha varit en av de stora gestalterna som du älskade och beundrade i andarnas sfär. Kanske var du själv en sådan förebild!
En sak kan du vara säker på: Var och en du ser – oavsett ras, religion, politisk övertygelse, kroppsbyggnad eller utseende – tillhör familjen. Den unga kvinna du tittar på har samma himmelske Fader som du, och hon lämnade hans ömma närhet precis som du gjorde, ivrig att komma hit till jorden och leva så att hon en dag skulle kunna återvända till honom.
Men hon kanske känner sig ensam, vilket du också gör ibland. Hon kanske till och med då och då glömmer målet med sin resa. Påminn henne om att hon inte är ensam, med ord och handling. Vi är här för att hjälpa varandra.
Livet kan vara svårt, det kan göra hjärtan så förhärdade att vissa människor tycks oåtkomliga. Några är förbittrade. Andra hånar och förlöjligar dem som tror på en kärleksfull Gud. Men beakta detta: Även om de inte kommer ihåg det så längtade de också en gång i tiden efter att återvända till sin himmelske Fader.
Det är inte ditt ansvar att omvända någon. Det är den Helige Andens uppgift. Din uppgift är att berätta vad du tror på och att inte vara rädd. Var allas vän men rucka aldrig på dina normer. Håll fast vid dina övertygelser och din tro. Stå fast, för du är en Guds dotter och han står med dig!
Andra budskapet: ”Älska varandra så som jag har älskat er.”8
Har du någonsin undrat över vilket språk vi alla talade när vi bodde i Guds närhet? Jag misstänker starkt att det var tyska, men ingen vet det väl med säkerhet. Däremot vet jag att vi i föruttillvaron lärde oss ett universellt språk av våra andars Fader – ett språk som kan övervinna känslomässiga, fysiska och andliga skiljemurar.
Det språket är Jesu Kristi rena kärlek.
Det är det mäktigaste språket i världen.
Kristi kärlek är inte en låtsaskärlek. Det är inte kärlek per gratulationskort. Det är inte det slags kärlek som prisas i populärmusik och på film.
Denna kärlek åstadkommer en verklig karaktärsändring. Den kan bryta igenom hat och få avund att försvinna. Den kan läka agg och släcka bitterhetens lågor. Den kan åstadkomma underverk.
Vi fick vår ”första undervisning”9 i detta kärlekens språk som andar i Guds närhet, och här på jorden har vi möjlighet att öva oss i det och lära oss att behärska det språket flytande. Du kan veta om du håller på att lära dig kärlekens språk genom att titta på vad som är drivfjädern bakom dina tankar och handlingar.
Om din främsta tanke är hur saker och ting blir till fördel för dig, drivs du kanske av själviskhet och ytlighet. Det är inte det språket du ska lära dig.
Men om dina tankar och handlingar inriktas på att tjäna Gud och andra – när du vill bli till välsignelse för din omgivning och uppbygga den – då kan Kristi rena kärleks kraft verka i ditt hjärta och liv. Det är det språket du ska lära dig.
När du börjar behärska det språket flytande och använder det i umgänget med andra, så märker de något hos dig som kan väcka till liv en länge undangömd känsla hos dem att söka den rätta vägen på färden tillbaka till sitt himmelska hem. Kärlekens språk är ju också deras egentliga modersmål.
Denna djupa och varaktiga påverkan är ett språk som når in i själens innersta. Det är förståelsens språk, tjänandets språk, uppbyggelsens och glädjens och tröstens språk.
Lär dig att använda Kristi kärleks universella språk.
Och så tredje budskapet: ”Var … vid gott mod.”10
Ibland blir vi otåliga över var vi befinner oss på vår färd, inte sant? Om du är 12 år kanske du önskar att du är 14. När du är 14 kanske du önskar att du är 18. Och när man är 18 så önskar man ibland att man var 12 igen och kunde börja om från början.
Det kommer alltid att finnas något att klaga över – sådant som inte tycks gå som man vill. Du kan tillbringa dina dagar med att känna dig ledsen, ensam, missförstådd och oönskad. Men det är inte den färden du såg fram emot, och det är inte den färden som din himmelske Fader skickade i väg dig på. Kom ihåg att du verkligen är en Guds dotter!
Med tanke på det ber jag dig att vandra med tillit och glädje. Visst har vägen gupp, och det finns omvägar och till och med en och annan fara. Stirra dig inte blind på dem. Titta efter den lycka som din himmelske Fader har berett åt dig – för varje steg du tar på din färd. Lyckan är målet, men det är också vägen. ”Frid i den här världen och evigt liv i den kommande världen” är vad han lovar.11 Det är därför han befaller oss att vara vid gott mod.
När du glatt använder kartan som din kärleksfulle Fader har gett dig för din färd så leder den dig till heliga platser och du uppnår din gudomliga potential. Då utvecklas du till den Guds dotter som du hoppades att du skulle bli.
Kära systrar, kära unga kvinnor i kyrkan, kära vänner, som en Herrens apostel välsignar jag er att ni ska hitta er väg på den här färden och att ni ska vara en inspirationskälla för era medresenärer. Det är också mitt löfte och min bön att när ni ärar, efterlever och är trogna förbunden, principerna och värderingarna i Jesu Kristi evangelium, att er himmelske Fader då ska vara där vid färdens slut. Han ska omfamna er och då ska ni en gång för alla veta att ni har kommit hem i säkerhet. I Jesu Kristi namn, amen.