Minnen av avgörande andlig betydelse
När personliga svårigheter eller förhållanden i världen som ligger bortom vår kontroll förmörkar vår väg, lyser de andligt avgörande minnena från livets bok upp vägen framför oss likt lysande stenar.
Arton år efter den första synen skrev profeten Joseph Smith en utförlig redogörelse för sin upplevelse. Han hade mött motstånd, förföljelse, trakasserier, hot samt brutala överfall.1 Ändå fortsatte han djärvt att vittna om sin första syn: ”Jag hade faktiskt sett ett ljus, och mitt i det ljuset såg jag två personer, och de talade verkligen till mig, och trots att man hatade och förföljde mig för att jag sade att jag hade sett en syn var det ändå sant. … Jag visste det, och jag visste att Gud visste det och jag kunde inte förneka det.”2
I sina svåra stunder tänkte Joseph tillbaka två decennier på vissheten att Gud älskade honom och de händelser som välkomnade den sedan länge förutsagda återställelsen. När Joseph såg tillbaka på sin andliga resa sa han: ”Jag klandrar inte någon som inte tror på min historia. Om jag inte hade upplevt det jag upplevt, skulle jag själv inte ha trott på den.”3
Men upplevelserna var verkliga och han glömde eller förnekade dem aldrig, utan bekräftade sitt vittnesbörd i tysthet då han begav sig mot Carthage. ”Jag går som ett lamm till slakt”, sa han, ”men jag är lugn som en sommarmorgon. Jag har ett gott samvete inför Gud och alla människor.”4
Dina andligt avgörande upplevelser
Det finns en lärdom för oss i profeten Josephs exempel. Tillsammans med den stillsamma vägledning vi får från den Helige Anden ger Gud oss alltemellanåt en mäktig och högst personlig försäkran om att han känner oss och älskar oss och att han välsignar oss specifikt och öppet. Därefter påminner Frälsaren oss om dessa upplevelser i våra svåra stunder.
Tänk på ditt eget liv. Under åren har jag lyssnat till tusentals mycket andliga upplevelser från sista dagars heliga över hela världen, och de har bekräftat för mig bortom allt tvivel att Gud känner och älskar var och en av oss och att han är ivrig att ge sig till känna för oss. Dessa upplevelser kan komma vid avgörande tillfällen i livet eller vid vad som först kan tyckas vara obetydliga händelser, men de åtföljs alltid av en exceptionellt stark andlig bekräftelse på Guds kärlek.
När vi tänker på dessa erfarenheter av avgörande andlig betydelse får det oss att falla på knä och förkunna liksom profeten Joseph gjorde: ”Det jag tog emot kom från himlen. Jag vet det, och jag vet att Gud vet att jag vet det.”5
Fyra exempel
Tänk på dina minnen av avgörande andlig betydelse medan jag ger några exempel från andra.
För många år sedan bönföll en äldre stavspatriark med två sviktande hjärtklaffar dåvarande dr Russell M. Nelson att ingripa, trots att det på den tiden inte fanns någon kirurgisk lösning för den andra skadade hjärtklaffen. Dr Nelson gick till slut med på att utföra operationen. Här är president Nelsons ord:
”Efter att ha avhjälpt hindret i första klaffen, frilade vi den andra klaffen. Vi fann att den var hel, men att den var så uttänjd att den inte längre fungerade som den skulle. Medan vi undersökte klaffen hörde jag klart och tydligt inom mig dessa ord: Minska kransens omkrets. Jag framförde budskapet till min assistent. ’Klaffseglet duger om vi på ett effektivt sätt kan minska kransen till dess normala storlek.’
Men hur? … Då fick jag i mitt inre se en skarp bild som visade hur stygnen skulle placeras – med ett veck här och ett veck där. … Jag minns fortfarande denna mentala bild – komplett med prickade linjer där suturerna skulle sättas. Ingreppet fullbordades enligt den schematiska teckningen i mitt inre. Vi testade klaffen och fann att läckaget minskat avsevärt. Min assistent sa: ’Det är ett mirakel.’”6 Patriarken levde i många år.
Dr Nelson hade blivit vägledd. Och han visste att Gud visste att han visste att han hade blivit vägledd.
Kathy och jag träffade Beatrice Magré första gången i Frankrike för 30 år sedan. Nyligen berättade Beatrice för mig om en upplevelse som hade stor inverkan på hennes andliga liv strax efter hennes dop som tonåring. Här är hennes ord:
”Ungdomarna i vår gren hade åkt med sina ledare till stranden i Lacanau, en och en halv timme från Bordeaux.
Innan vi återvände hem bestämde sig en av ledarna för att ta ett sista dopp och dök ner i vågorna med glasögonen på. När han kom upp till ytan var hans glasögon borta. … De hade försvunnit i havet.
Förlusten av glasögonen skulle hindra honom från att köra sin bil. Vi skulle vara strandsatta långt hemifrån.
En syster fylld av tro föreslog att vi skulle be.
Jag muttrade att en bön knappast skulle åstadkomma något och kände mig illa till mods när jag anslöt mig till gruppen och vi bad en gemensam offentlig bön där vi stod i det midjedjupa grumliga vattnet.
När bönen var slut sträckte jag ut mina armar för att stänka vatten på alla. När jag svepte handen över havsytan fanns hans glasögon plötsligt i min hand. En mäktig känsla av att Gud faktiskt hör våra böner genomborrade min själ.”7
Fyrtiofem år senare mindes hon det som om det hade hänt i går. Beatrice hade blivit välsignad och hon visste att Gud visste att hon visste att hon hade blivit välsignad.
President Nelsons och syster Magrés upplevelser var väldigt olika, men de fick båda ett oförglömligt andligt avgörande minne av Guds kärlek inpräntat i sina hjärtan.
Dessa avgörande händelser äger ofta rum när vi lär oss om det återställda evangeliet eller berättar om evangeliet för andra.
Bilden är tagen i São Paulo i Brasilien år 2004. Floripes Luzia Damasio i Ipatinga stav i Brasilien var 114 år gammal. När hon talade om sin omvändelse berättade syster Damasio för mig att missionärerna i hennes by hade gett en prästadömsvälsignelse till en svårt sjuk bebis som mirakulöst återhämtade sig. Hon ville veta mer. När hon bad om deras budskap fick hon ett oförnekligt vittnesbörd genom Anden som bekräftade att Joseph Smith var en Guds profet. Vid 103 års ålder döptes hon och vid 104 fick hon sin begåvning. Varje år därefter gjorde hon den 14 timmar långa bussresan för att tillbringa en vecka i templet. Syster Damasio hade fått en gudomlig bekräftelse och hon visste att Gud visste att hon visste att vittnesbördet var sant.
Här är ett andligt minne från min första mission i Frankrike för 48 år sedan.
När min kamrat och jag knackade dörr gav vi en Mormons bok till en äldre kvinna. När vi återvände vi till kvinnans lägenhet omkring en vecka senare öppnade hon dörren. Innan vi hunnit säga någonting kände jag en påtaglig andlig kraft. De intensiva känslorna fortsatte när madame Alice Audubert bjöd in oss och berättade att hon hade läst Mormons bok och visste att den var sann. När vi lämnade hennes lägenhet den dagen bad jag: Himmelske Fader, hjälp mig så att jag aldrig glömmer vad jag just har känt. Det har jag aldrig gjort.
Vid ett till synes ordinärt ögonblick, vid en dörr lik hundratals andra dörrar, hade jag känt himlens krafter. Och jag visste att Gud visste att jag visste att himlens fönster hade öppnats.
Skräddarsydda och obestridliga
Dessa ögonblick av avgörande andlig betydelse kommer vid olika tidpunkter och på olika sätt, anpassade efter var och en av oss.
Tänk på dina favoritexempel i skrifterna. De som lyssnade till aposteln Petrus kände att det ”högg … till i hjärtat på dem”8. Den lamanitiska kvinnan Abish trodde på ”en märkvärdig syn som hennes far hade haft”9. Och en röst kom till Enos sinne.10
Min vän Clayton Christensen beskrev en upplevelse han hade då han under intensiv bön läste Mormons bok: ”Plötsligt kände jag i rummet en härlig, varm, kärleksfull ande som omgav mig och genomträngde min själ och svepte in mig i en kärleksfull känsla som jag inte hade trott att jag kunde känna, [och dessa känslor fortsatte kväll efter kväll].”11
Det finns tillfällen då andliga känslor tränger in i våra hjärtan likt eld och upplyser vår själ. Joseph Smith förklarade att vi ibland ”plötsligt [får] vissa tankar och idéer” och ibland kan ”den rena intelligensen strömma till [oss]”12.
President Dallin H. Oaks gav följande svar till en uppriktig man som hävdade att han aldrig hade haft någon sådan upplevelse: ”Kanske har dina böner besvarats om och om igen, men du har haft dina förväntningar fästa vid ett så stort tecken eller en så hög röst att du tror att du inte har fått något svar.”13 Frälsaren själv talade om den stora tron hos ett folk som ”[välsignades] med eld och med den Helige Anden … [men] de visste det inte”14.
Hur hör du honom?
Vi har nyligen fått höra president Russell M. Nelson säga: [Jag ber] dig att tänka djupt och ofta på den här viktiga frågan: Hur hör du honom? Jag inbjuder dig också att agera för att höra honom bättre och oftare.”15 Han upprepade den inbjudan denna förmiddag.
Vi hör honom i våra böner, i våra hem, i skrifterna, i våra psalmer, när vi värdigt tar del av sakramentet, när vi förkunnar vår tro, när vi tjänar andra samt när vi besöker templet med andra troende. Stunder av avgörande andlig betydelse kommer när vi i en anda av bön lyssnar till generalkonferensen och när vi håller buden bättre. Och barn, dessa upplevelser är för er också. Kom ihåg att Jesus ”undervisade och betjänade mängdens barn … och [barnen] talade stora och förunderliga ting”16. Herren sa:
”[Denna kunskap är given] till er genom min Ande, … och utan min kraft skulle ni inte kunna ha [den].
Därför kan ni vittna om att ni har hört min röst och känner till mina ord.”17
Vi kan ”höra honom” tack vare den välsignelse som Frälsarens ojämförliga försoning är.
Även om vi inte kan välja tidpunkten för att ta emot dessa avgörande ögonblick så har president Henry B. Eyring gett följande råd om att förbereda oss: ”I kväll, och i morgon kväll kanske du ber och begrundar och ställer frågorna: Skickade Gud ett budskap bara till mig? Har jag sett Guds hand röra vid mitt eller [min familjs] liv?”18 Tro, lydnad, ödmjukhet och ett ärligt uppsåt öppnar himlens fönster.19
En illustration
Du kan se på dina andliga minnen så här. Med ständig bön, beslutsamhet att hålla våra förbund samt den Helige Andens gåva hittar vi rätt väg genom livet. När personliga svårigheter, tvivel eller modfälldhet förmörkar vår väg, eller när världens förhållanden bortom vår kontroll får oss att undra över framtiden, lyser de andligt avgörande minnena från livets bok upp vägen framför oss likt lysande stenar och försäkrar oss om att Gud känner oss, älskar oss och har sänt sin Son Jesus Kristus för att hjälpa oss återvända hem. Och när någon lägger undan sina avgörande minnen och är vilsen och förvirrad, vänder vi dem mot Frälsaren genom att dela vår tro och våra minnen med dem och hjälper dem återupptäcka de dyrbara andliga ögonblick som de en gång värdesatte.
Vissa upplevelser är så heliga att vi vaktar dem i vårt andliga minne och inte berättar om dem.20
”Änglar talar genom den Helige Andens kraft. Därför talar de Kristi ord.”21
”Änglar [har inte] upphört att betjäna människobarnen.
Ty se, de lyder under [Kristus] för att verka enligt hans befallnings ord och för att visa sig för dem som har stor tro och ståndaktigt sinne i varje form av gudaktighet.”22
Och ”Hjälparen, den Helige Ande … ska lära er allt och påminna er om allt.”23
Omfamna dina heliga minnen. Tro på dem. Skriv ner dem. Dela dem med din familj. Lita på att de kommer till dig från din himmelske Fader och hans älskade Son.24 Låt dem skänka tålamod åt dina tvivel och förståelse åt dina svårigheter.25 Jag lovar dig att när du villigt erkänner och omsorgsfullt uppskattar de andligt avgörande händelserna i ditt liv så ska du få mer och mer. Vår himmelske Fader känner dig och älskar dig!
Jesus är Kristus, hans evangelium har återställts, och jag vittnar om att när vi förblir trofasta blir vi hans för evigt. I Jesu Kristi namn, amen.