Det räcker för mig

När jag flyttade till Irland kände jag mig annorlunda jämfört med alla andra på grund av min tro. Jag insåg att jag behövde ta reda på varför jag gjorde det jag gjorde. Efter en del studier bestämde jag mig för att jag var nöjd med att leva efter buden.

Men förra året gick jag igenom samma sak. Jag började tänka på vad jag vill göra när jag har gått klart skolan. Om jag skulle gå ut som missionär. Jag visste att om jag verkade som missionär behövde jag tro på det jag skulle undervisa andra om.

Jag började studera religion på ett djupare plan. Viktigast av allt var att jag började studera Mormons bok på djupet. Det var första gången jag läste Mormons bok långsamt och under bön. Jag förväntade mig att plötsligt få veta att boken var sann, på samma sätt som min pappa fick veta det när han blev medlem i kyrkan. Jag visste att jag kände mig glad och närmare Gud när jag läste den. Men jag hade inte samma brinnande känsla.

Jag sparade sista kapitlet så att jag kunde läsa det med missionärerna i vårt område. Utan att veta hur det kändes för mig började en av dem berätta om hur han hade haft en liknande upplevelse. Han sa att för en del människor är det som att tända en lampa när de får ett vittnesbörd. Men för andra är det som när solen går upp. ”Och det räcker för mig”, sa han.

Jag är inte perfekt. Vissa dagar läser jag inte helt enkelt för att jag glömmer, eller ibland för att jag kommer på ursäkter för att inte läsa. Mitt vittnesbörd om Mormons bok växer fortfarande. Men jag tror att den är sann. Jag har djup kärlek till Mormons bok. Ju mer jag läser den, desto mer växer kärleken och mina frågor besvaras.

Och just nu räcker det för mig.

Meka S., 17 år, Dublin, Irland

Tycker om konst, att virka och spela gitarr.