En tid för förberedelse
Ian S. Ardern
i de sjuttios kvorum
Vi måste avsätta vår tid till det som betyder mest.
Åttonde kapitlet av Predika mitt evangelium fokuserar på att använda tiden på ett klokt sätt. I det kapitlet påminner äldste M. Russell Ballard oss om att vi måste sätta mål och lära oss behärska de metoder som gör att vi kan nå dem (se Predika mitt evangelium: Vägledning för missionärer [2004], s. 150). En av de metoder vi behöver lära oss att behärska för att uppnå våra mål är att bli herre över vår tid.
Jag är tacksam för president Thomas S. Monsons exempel.Trots allt han har att göra som Guds profet ser han till, liksom Frälsaren gjorde, att det fortfarande finns tid att besöka de sjuka (se Luk. 17:12–14), att lyfta de i anden fattiga och att vara allas tjänare. Jag är också tacksam för många andra som är ett exempel på hur man kan ge av sin tid för att tjäna sina medmänniskor. Jag vittnar om att vi behagar Gud när vi ger av vår tid för att tjäna andra och att det för oss närmare honom. Vår Frälsare står vid sitt ord om att ”den som är trofast och vis här i tiden anses värdig att ärva de boningar som är beredda åt honom av min Fader” (L&F 72:4).
Tid är aldrig till salu. Hur mycket du än försöker, så kan tid inte köpas i någon affär eller till något pris. Men när tiden används väl har den ett omätligt värde. Eftersom vi alla varje dag kostnadsfritt tilldelas samma antal minuter och timmar lär vi oss snart, som den välbekanta psalmen så grundligt lär, att ”ta vara på var timma, den snabbt skall hasta bort” (”Ta vara på var timma”, Psalmer, nr. 156). Den tid vi har måste vi använda på ett klokt sätt.President Brigham Young sade: ”Vi står alla i tacksamhetsskuld till Gud för förmågan att använda tiden väl och han kommer att avkräva oss en noggrann redogörelse för hur vi använt denna förmåga” (Kyrkans presidenters lärdomar: Brigham Young [1997], s. 286).
Med de krav som ställs på oss måste vi lära oss att prioritera så att vi kan uppnå våra mål. Annars utsätter vi oss för uppskjutandets vindar, som kastar oss från en tidsödande aktivitet till en annan. Vi får god undervisning om prioriteringar av vår läromästare när han i sin bergspredikan förkunnade: ”Sök därför inte efter det som hör den här världen till, utan sök först efter att bygga upp Guds rike och att upprätta hans rättfärdighet” (JSÖ Matt. 6:38; se Matt. 6:33) (se också Dallin H. Oaks, ”Fokusering och prioriteringar”, Liahona, juli 2001, s. 99–102).
Alma talade om prioriteringar när han lärde att ”detta liv [är] ett prövotillstånd, en tid att bereda sig för att möta Gud” (Alma 12:24). Hur man bäst använder tidens rika arvedel för att bereda sig för att möta Gud kan kräva viss vägledning, men vi bör utan tvekan sätta Herren och vår familj överst på listan. President Dieter F. Uchtdorf påminde oss att ”i förhållande till familjen stavas kärlek egentligen t-i-d” (”Det som betyder mest”, Liahona, nov. 2010, s. 21). Jag vittnar om att när vi bedjande och uppriktigt söker hjälp, låter vår himmelske Fader oss få veta vad som förtjänar vår tid mer än någonting annat.
Dålig användning av tid är nära släkt med lättja. När vi lyder befallningen att upphöra att vara lata (se L&F 88:124), måste vi förvissa oss om att vår flit också innebär att vi är produktiva.Det är till exempel underbart att vi bokstavligen har möjlighet till omedelbar kommunikation under våra fingertoppar, men låt oss se till att det inte leder till ett tvångsmässigt beteende. Det känns som om en del är fångade i ett nytt tidsödande missbruk — ett som förslavar oss till att ständigt läsa och sända sociala budskap och därigenom ge det falska intrycket av att vara sysselsatt och produktiv.
Det finns mycket gott med att ha lätt tillgång till kommunikation och information. Jag har märkt hur bra det är att kunna komma åt forskningsartiklar, konferenstal och släktuppteckningar, och att kunna ta emot e-post, facebook-påminnelser, twitter och sms. Men hur bra dessa än är kan vi inte låta dem tränga undan det som betyder mest. Det vore tråkigt om telefonen och datorn i all sin teknologiska storslagenhet kvävde enkelheten i en uppriktig bön till en kärleksfull Fader i himlen.Låt oss vara lika snabba att knäböja som att sms:a.
Elektroniska spel och cyberbekanta är ingen varaktig ersättning för verkliga vänner, som kan ge en uppmuntrande kram, som kan be för oss och som ser till vårt bästa. Jag blir glad varje gång jag ser kvorum-, klass- och hjälpföreningsmedlemmar som skyndar till varandras hjälp. Vid sådana tillfällen har jag bättre förstått vad aposteln Paulus menade när han sade: ”Ni [är] inte längre gäster och främlingar utan medborgare tillsammans med de heliga och tillhör Guds familj” (Ef. 2:19).
Jag vet att vi blir lyckligast när vi ställer in oss på Herrens våglängd (se Alma 37:37) och det som medför bestående belöningar, istället för att under otaliga timmar tanklöst gå igenom statusuppdateringar, spela FarmVille och skjuta iväg ”angry birds”. Jag uppmanar oss alla att besluta oss för att bli herre över det som berövar oss dyrbar tid, istället för att låta det bli herre över oss genom sin beroendeframkallande natur.
För att få den frid som Frälsaren talar om (se Joh. 14:27) måste vi ägna vår tid åt det som betyder mest — och det som hör Gud till betyder mest. När vi söker Gud i uppriktig bön, läser och studerar skrifterna varje dag, begrundar vad vi har läst och känt och därefter tillämpar och lever efter det vi lärt oss, så kommer vi närmare honom. Gud lovar att när vi flitigt söker i de bästa böckerna ”skall [han] ge [oss] kunskap genom sin Helige Ande” (L&F 121:26; se också L&F 109:14–15).
Satan frestar oss att slösa bort vår tid genom förklädda distraktioner. Vi utsätts för frestelser, men äldste Quentin L. Cook har sagt att ”heliga som följer Frälsarens budskap leds inte vilse av distraherande och nedbrytande ambitioner” (”Är du en sista dagars helig?”, Liahona, nov. 2003, s. 96). Hiram Page, ett av de åtta vittnena till Mormons bok, lärde oss något värdefullt om distraktioner. Han hade en viss sten och genom den skrev han ner det som han trodde var uppenbarelser för kyrkan (se L&F 28). Sedan Hiram tillrättavisats står det i en redogörelse att stenen beslagtogs och maldes ner till stoft så att den aldrig mer skulle utgöra en distraktion.1 Jag ber att vi ska identifiera de tidsödande distraktionerna i vårt liv, de som bildligt talat behöver malas ner till stoft. Vi behöver använda visdom för att balansera tiden klokt, så att vi får tid med Herren, familjen, arbetet och sunda fritidsaktiviteter. Som många redan har upptäckt känner vi större lycka i livet när vi använder vår tid till att söka efter det som är ”dygdigt, älskligt eller hedrande eller berömvärt” (Trosartiklarna 1:13).
Tiden tickar snabbt framåt. Idag är en bra dag, medan jordelivets klocka tickar, att gå igenom vad vi gör för att bereda oss för att möta Gud.Jag vittnar om att stora belöningar väntar dem som tar sig tid under jordelivet till att bereda sig för odödlighet och evigt liv.I Jesu Kristi namn, amen.