Att sörja för våra medmänniskor på Herrens sätt
Dieter F. Uchtdorf
andre rådgivare i första presidentskapet
Kyrkans välfärdsprinciper är inte bara bra idéer, de är uppenbarade sanningar från Gud — de är hans sätt att hjälpa de behövande.
Kort efter andra världskriget för sextiofem år sedan upplevde jag personligen välsignelserna med kyrkans välfärdsprogram. Fastän jag var ett litet barn minns jag fortfarande den söta smaken av konserverade persikor med vetegröt och den speciella doften från de skänkta kläderna som skickats efter kriget till de tyska heliga av omtänksamma medlemmar i Förenta staterna. Jag ska aldrig glömma och jag ska alltid minnas och värdesätta dessa kärleksfulla och vänliga handlingar mot oss som hade ett sådant stort behov.
Den här personliga upplevelsen samt 75-årsjubiléet av det inspirerade välfärdsprogrammet får mig att återigen tänka på de grundläggande principerna för att sörja för de fattiga och behövande, att bli oberoende och att tjäna våra medmänniskor.
Grunden till vår tro
Ibland ser vi välfärden som bara ett ämne bland alla andra i evangeliet — en av de många grenarna på evangeliets träd. Men jag tror att i Herrens plan är vårt engagemang i välfärdsprinciperna roten till vår tro och hängivenhet mot Herren.
Sedan tidens begynnelse har vår himmelske Fader talat klart och tydligt om det här ämnet. Från att mjukt bönfalla: ”Om du älskar mig … skall [du] komma ihåg de fattiga och helga … dina ägodelar … till deras uppehälle”1, till att direkt befalla: ”Kom i allt ihåg de fattiga och behövande, de sjuka och lidande, ty den som inte gör detta, han är inte min lärjunge”2 till den kraftfulla varningen: ”Om någon därför tar av det överflöd som jag har skapat och inte delar med sig av sin del åt de fattiga och behövande enligt mitt evangeliums lag, skall han med de ogudaktiga lyfta blicken i helvetet och pinas.”3
Det timliga och det andliga är sammanlänkade
De två stora buden, att älska Gud och vår nästa, är en förening av det timliga och det andliga. Det är viktigt att notera att de här två buden kallas ”stora” tack vare att alla andra bud hänger på dem.4 Med andra ord, våra prioriteringar för oss själva, familjen och kyrkan måste börja där. Alla andra mål och handlingar bör springa fram ur de här två stora budens källa — från vår kärlek till Gud och till vår nästa.
På samma sätt som ett mynt har två sidor är det timliga och andliga oskiljaktiga.
Han som är upphovet till allt liv har förkunnat: ”Allting är andligt för mig, och jag har aldrig givit åt er någon lag som var timlig.”5 Det tolkar jag som att ”andligt liv är först och främst ett liv. Det är inte bara något man skaffar sig kunskap om, det ska levas.”6
Tyvärr finns det personer som förbiser det timliga därför att de tycker det är mindre viktigt. De sätter värde på det andliga men förringar det timliga. Det är viktigt att ha våra tankar vända mot himlen, men vi går miste om det väsentliga i vår religion om våra händer inte också är vända mot våra medmänniskor.
Som exempel kan nämnas att Enok byggde ett Sion genom det andliga arbetet att skapa ett folk av ett hjärta och ett sinne och det timliga arbetet att se till att det inte fanns några fattiga bland dem.7
Som alltid finner vi ett mönster hos vårt fullkomliga föredöme Jesus Kristus. Som president J. Reuben Clark lärde: ”När Frälsaren kom till jorden hade han två stora uppdrag. Ett var att uppfylla rollen som Messias genom att sona för fallet och uppfylla lagen, det andra var arbetet han utförde bland sina bröder och systrar i köttet genom att lindra deras lidande.”8
På liknande sätt är vår andliga utveckling oskiljaktigt sammanlänkad med den timliga tjänst vi ger åt andra.
Den ena kompletterar den andra. Den ena utan den andra är en förfalskning av Guds lycksalighetsplan.
Herrens sätt
Det finns många goda människor och organisationer i världen som försöker ta hand om de trängande behoven hos fattiga och behövande överallt. Vi är tacksamma för det, men Herrens sätt att ta hand om de behövande skiljer sig från världens sätt. Herren har sagt: ”Det måste ske på mitt eget sätt.”9 Han är inte bara intresserad av våra omedelbara behov, han är angelägen om vår eviga utveckling. Av den orsaken har Herrens sätt alltid omfattat oberoende och att tjäna sin nästa, förutom att ta hand om de fattiga.
År 1941 svämmade Gila-floden över och Duncan Valley i Arizona i Förenta staterna låg under vatten. En ung stavspresident vid namn Spencer W. Kimball sammanträdde med sina rådgivare, bedömde skadorna och skickade ett telegram till Salt Lake City där han bad om en stor summa pengar.
Istället för att skicka pengarna skickade president Heber J. Grant tre män: Henry D. Moyle, Marion G. Romney och Harold B. Lee. De sammanträffade med president Kimball och lärde honom en viktig läxa: ”I det här programmet finns det inget ’ge mig’”, sade de. ”Det här programmet består av ’självhjälp’.”
Många år senare sade president Kimball: ”Det skulle ha varit en ganska lätt sak, tror jag, för bröderna att skicka oss pengarna och det skulle inte ha varit särskilt svårt för mig att sitta på mitt kontor och dela ut dem, men vi upplevde så mycket gott när hundratals av våra medlemmar tog sig ner till Duncan och byggde staket och körde in höet och jämnade marken och gjorde allt det som behövde göras. Det är självhjälp.”10
Genom att följa Herrens sätt fick medlemmarna i president Kimballs stav inte bara sina omedelbara behov tillgodosedda. De utvecklade också oberoende, lindrade lidande och växte i kärlek och enighet när de hjälpte varandra.
Vi har alla tagit värvning
I denna stund finns det många medlemmar i kyrkan som lider. De är hungriga, saknar ordentlig inkomst och kämpar med alla möjliga slags fysiska, känslomässiga och andliga trångmål. De ber av allt sitt hjärta om hjälp och lindring.
Bröder, tro inte att det är någon annans ansvar. Det är mitt och det är ert. Vi har alla tagit värvning. ”Alla” betyder alla — alla som bär Arons och Melkisedeks prästadöme, rika som fattiga, i alla nationer. I Herrens plan kan alla bidra med något.11
Läxan vi lär oss i släkte efter släkte är att rika och fattiga har alla samma heliga skyldighet att hjälpa sina medmänniskor. Det krävs att vi alla arbetar tillsammans för att med framgång tillämpa välfärdens och oberoendets principer.
Alltför ofta ser vi behoven runt omkring oss men hoppas att någon långt bortifrån ska magiskt uppenbara sig och avhjälpa de behoven. Kanske väntar vi på experter med specialkunskaper för att lösa konkreta problem. När vi gör det går vår nästa miste om det tjänande vi kunde ge och vi berövar oss själva möjligheten att tjäna. Det är inget fel att använda sig av experter, men låt oss vara realistiska: Det kommer aldrig att finnas nog med experter för att lösa alla problem. I stället har Herren gett oss sitt prästadöme och dess organisation till vår omedelbara hjälp i varje nation där kyrkan finns. Och vid sidan av det har han placerat Hjälpföreningen. Vi prästadömsbärare vet att inget välfärdsarbete kan få framgång utan att använda sig av våra systrars anmärkningsvärda gåvor och talanger.
Herrens sätt är inte att sitta vid sidan av ån och vänta på att vattnet ska passera innan vi kan gå över till andra sidan. Nej, vi ska samlas, rulla upp skjortärmarna, börja arbeta och bygga en bro eller en båt för att ta oss över utmaningarnas vatten. Ni män i Sion, ni prästadömsbärare, är de som kan ta ledningen och hjälpa de heliga genom att tillämpa välfärdsprogrammets inspirerade principer! Det är ert uppdrag att öppna ögonen, använda prästadömet och börja arbeta på Herrens sätt.
Den största organisationen på jorden
Under den stora depressionen blev Harold B. Lee, som då var stavspresident, ombedd av bröderna att hitta ett hjälpmedel mot den betungande fattigdomen, sorgen och hungern som var så utspridd över hela världen på den tiden. Han kämpade med att finna en lösning och tog ärendet till Herren och frågade: ”Vad för slags organisation måste vi ha … för att göra detta?”
Och ”det var som om Herren sade [till honom]: ’Se här min son. Du behöver ingen annan organisation. Jag har redan gett dig den största organisationen som finns på jordens yta. Inget är större än prästadömets organisation. Det enda i hela världen du behöver göra är att sätta prästadömet i arbete. Det är allt.’”12
Det är också utgångspunkten i vår tid. Vi har redan Herrens organisation på plats. Vår utmaning är att avgöra hur vi ska använda den.
Det vi ska börja med är att bekanta oss med det som Herren redan har uppenbarat. Vi bör inte anta att vi redan vet det. Vi behöver närma oss ämnet med ett barns ödmjukhet. Varje släkte måste på nytt lära sig de lärdomar som är grunden till Herrens sätt att ta hand om de behövande. Som så många profeter har lärt oss under årens lopp är kyrkans välfärdsprinciper inte bara bra idéer, de är uppenbarade sanningar från Gud — de är hans sätt att hjälpa de behövande.
Bröder, studera först de uppenbarade principerna och lärdomarna. Läs handböckerna om kyrkans välfärd.13 Dra fördel av webbplatsen providentliving.org. Läs igen artikeln i Liahonas juninummer 2011 om kyrkans välfärdsplan. Ta reda på Herrens sätt att ta hand om sina heliga. Lär er hur principerna för att ta hand om de behövande, tjäna era medmänniskor samt oberoende kompletterar varandra. Herrens sätt att bli oberoende omfattar livets många sidor på ett balanserat sätt, däribland utbildning, hälsa, anställning, familjens ekonomi och andlig styrka. Bekanta er med välfärdsprogrammet kyrkan har idag.14
När ni har studerat läran och principerna om kyrkans välfärdsprogram, försök tillämpa det ni lärt på behoven hos de människor ni har förvaltarskap över. Det betyder att ni för det mesta själva måste fundera ut hur ni ska göra det. Varje familj, varje församling, varje område i världen är annorlunda. Det finns inte en lösning som passar alla situationer i kyrkans välfärd. Det är ett program med hjälp till självhjälp där den enskilde själv ansvarar för sitt oberoende. Våra verktyg består bland annat av enskild bön, våra gudagivna talanger och förmågor, det vi har tillgång till genom den egna familjen och släkten, resurser i samhället och naturligtvis prästadömskvorumens och Hjälpföreningens omtänksamma stöd. Dessa verktyg hjälper oss följa oberoendets inspirerade mönster.
Ni måste lägga ut en kurs som är i enlighet med Herrens lärdomar och som passar omständigheterna i ert geografiska område. Ni behöver inte alltid vända er till Salt Lake City för att realisera gudomliga välfärdsprinciper. Titta istället i handböckerna, i ert hjärta och upp mot himlen. Förlita er på Herrens inspiration och följ hans sätt.
Slutligen måste ni i ert område göra det som Kristi lärjungar har gjort i alla tidsutdelningar: rådgör tillsammans, använd alla tillgängliga resurser, sök efter den Helige Andens inspiration, be om Herrens bekräftelse och kavla sedan upp skjortärmarna och sätt igång att arbeta.
Jag lovar er: Om ni följer det här mönstret får ni bestämd vägledning om vem, vad, när och var ni ska sörja för era medmänniskor på Herrens sätt.
Välsignelser av att sörja på Herrens sätt
De profetiska löftena och välsignelserna i kyrkans välfärdsprogram, i att sörja för våra medmänniskor på Herrens sätt, är några av de mest storslagna och gudomliga som Herren har uttalat över sina barn: Han sade: ”Om du delar med dig åt den hungrige av det du har och mättar den som lider nöd, då skall ditt ljus gå upp i mörkret och din natt bli lik middagens ljus. Och HERREN skall alltid leda dig.”15
Vare sig vi är rika eller fattiga och oavsett var vi bor på jorden, behöver vi alla varandra, för det är när vi uppoffrar vår tid, våra talanger och resurser som vår ande mognar och förädlas.
Arbetet att sörja för våra medmänniskor på Herrens sätt är inte bara en sak bland alla andra i listan över kyrkans program. Det kan inte ignoreras eller skjutas åt sidan. Det är centralt för vår lära. Det är kärnan i vår religion. Bröder, det är vår stora och särskilda förmån som prästadömsbärare att sätta prästadömet i arbete. Vi får inte vända bort vårt hjärta eller vårt huvud från att bli mer oberoende, att ta bättre hand om de behövande och ge kärleksfull omsorg.
Det timliga är sammanlänkat med det andliga. Gud har gett oss tiden här på jorden och de timliga utmaningarna som tillhör den som ett laboratorium där vi kan tillväxa och bli sådana människor som vår himmelske Fader vill att vi ska bli. Må vi förstå den stora plikten och välsignelsen som kommer av att följa Herren och sörja för våra medmänniskor på hans sätt, är min bön i Jesu Kristi namn, amen.