Stå kvar på Herrens sida!

Äldste Ulisses Soares

i de sjuttios kvorum

Vi måste fråga oss varje dag: ”Placerar mina handlingar mig i Herrens eller fiendens territorium?”

President Thomas S. Monson har sagt: ”Får jag ge er en enkel formel för hur ni kan bedöma de val ni ställs inför? Den är lätt att komma ihåg: ’Du kan inte ha rätt genom att göra fel, och du kan inte ha fel genom att göra rätt’” (”Vägen till fullkomlighet”, Liahona, juli 2002, s. 112). President Monsons formel är enkel och rakt på sak. Den fungerar på samma sätt som den Liahona som gavs till Lehi. Om vi utövar tro och noggrant följer Herrens bud, är det lätt för oss att hitta den rätta vägen, särskilt när vi ställs inför våra vardagliga val.

Aposteln Paulus betonar vikten av att vi sår i Andens åker och aktar oss för att så i vårt kötts åker. Han sade:

”Bedra inte er själva. Gud bedrar man inte: det människan sår skall hon också skörda.

Den som sår i sitt kötts åker skall av köttet skörda undergång, men den som sår i Andens åker skall av Anden skörda evigt liv.

Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp” (Gal. 6:7–9).

Att så i Andens åker betyder att alla våra tankar, ord och gärningar måste lyfta oss till våra himmelska föräldrars gudomlighet. Skrifterna menar ju med ”köttet” den naturliga människans fysiska eller köttsliga natur vilken gör så att en person kan påverkas av passion, begär, lidelser och köttsliga drifter istället för att söka den helige Andens inspiration. Om vi inte är försiktiga kan dessa inflytanden tillsammans med påverkan från det onda i världen få oss att uppträda på ett vulgärt och tanklöst sätt som kan bli en del av vår karaktär. För att undvika dessa dåliga inflytanden måste vi följa det Herren instruerade profeten Joseph Smith om att ständigt så i Andens åker: ”Bli därför inte trötta av att göra gott, ty ni lägger grundvalen till ett stort verk. Och av det ringa kommer det som är stort” (L&F 64:33).

För att stärka vår andlighet krävs det av oss att vi lägger bort all bitterhet, häftighet och vrede, allt skrikande och smädande och all annan ondska (se Ef. 4:31) och är visa under vår prövotids dagar, och avkläder oss all orenhet (se Mormon 9:28).

När vi studerar skrifterna lär vi oss att Herrens löften till oss är beroende av vår lydnad och uppmuntrar oss att leva rättfärdigt. Dessa löften ger vår själ näring och ger oss hopp genom att uppmuntra oss att inte ge upp när vi ställs inför våra dagliga utmaningar i en värld vars etiska och moraliska värderingar håller på att dö ut, så att vi än mer motiveras att så i vårt kötts åker. Men hur kan vi försäkra oss om att våra val hjälper oss att så i Andens och inte köttets åker?

President George Albert Smith upprepade en gång ett råd som hans farfar hade givit: ”Det går en tydlig gränslinje mellan Herrens territorium och djävulens territorium. Om du håller dig på Herrens sida av gränsen står du under hans inflytande och har ingen önskan att göra orätt, men om du går över till djävulens sida av gränsen en enda tum har frestaren dig i sin makt, och om han lyckas kan du inte vare sig tänka eller resonera riktigt eftersom du har mist Herrens ande” (Kyrkans presidenters lärdomar: George Albert Smith [2011], s. 183).

Därför måste vi varje dag fråga oss: ”Placerar mina handlingar mig på Herrens eller fiendens sida om gränsen?”

Profeten Mormon uppmärksammade sitt folk på vikten av att kunna skilja mellan gott och ont:

”Därför kommer allt som är gott från Gud, och det som är ont kommer från djävulen. Ty djävulen är fiende till Gud och strider ständigt mot honom och inbjuder och lockar till synd och till att ständigt göra det som är ont.

Men se, det som är av Gud inbjuder och lockar till att ständigt göra gott” (Moroni 7:12–12).

Kristi ljus måste tillsammans med den Helige Andens vägledning hjälpa oss avgöra om vårt sätt att leva placerar oss på Herrens sida eller inte. Om vår inställning är rätt är den inspirerad av Gud, för allt gott kommer från Gud. Men om vår inställning är dålig påverkas vi av fienden, för han lockar människan att göra ont.

Det afrikanska folket har vidrört mitt hjärta på grund av deras beslutsamhet och flit att hålla sig på Herrens sida. Även i svåra omständigheter i livet blir de som tar emot inbjudan att komma till Kristus ett ljus för världen. För några veckor sedan, när jag besökte en av Sydafrikas församlingar, hade jag förmånen att följa med två unga präster, deras biskop och deras stavspresident när de besökte mindre aktiva unga män i sitt kvorum. Jag blev mäkta imponerad av de två prästernas mod och ödmjukhet när de inbjöd de mindre aktiva unga männen att komma tillbaka till kyrkan. Medan de talade med de mindre aktiva unga männen lade jag märke till Frälsarens ljus i deras ansikten som samtidigt fyllde allt omkring dem med ljus. De uppfyllde sin plikt att hjälpa de svaga, upplyfta de slappnande händerna och styrka de matta knäna (se L&F 81:5). De två prästernas inställning placerade dem på Herrens sida, och de tjänade som redskap i hans händer medan de inbjöd andra att göra samma sak.

I Läran och förbunden 20:37 lär oss Herren vad det innebär att så i Andens åker och vad som verkligen placerar oss på Herrens område: Ödmjuka oss inför Gud, visa att vi har kommit fram med förkrossat hjärta och botfärdig ande, vittna inför kyrkan att vi verkligen har omvänt oss från alla våra synder, ta på oss Jesu Kristi namn, vara beslutsamma att tjäna honom intill änden och med våra gärningar visa att vi har tagit emot av Anden, och genom dopet tas emot i hans kyrka. Vår vilja att uppfylla dessa förbund förbereder oss för att leva i Guds närhet som upphöjda varelser. Vår hågkomst av dessa förbund bör vägleda oss i vårt uppträdande mot vår familj, i våra relationer med andra människor och synnerhet i vårt förhållande till Frälsaren.

Jesus Kristus upprättade det fullkomliga beteendemönstret som kan bygga upp vår attityd så att vi kan uppfylla dessa heliga förbund. Frälsaren förvisade från sitt liv allt inflytande som kunde ta bort fokus från hans gudomliga uppdrag, i synnerhet när han frestades av fienden eller av sina lärjungar medan han verkade här på jorden. Fastän han aldrig syndade hade han ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande, full av kärlek till vår himmelske Fader och till alla människor. Han ödmjukade sig inför vår himmelske Fader, försakade sin egen vilja för att uppfylla sin Faders vilja i allt intill änden. Till och med i det ögonblick av fruktansvärd fysisk och andlig smärta, när han bar hela mänsklighetens synder på sina axlar och blödde ur varje por, sade han till Fadern: ”Men inte som jag vill, utan som du vill” (Mark. 14:36).

Min bön, bröder och systrar, när vi tänker på våra förbund är att vi må hålla oss starka mot ”motståndarens … brinnande pilar” (1 Nephi 15:24), och följa Herrens exempel så att vi kan så i Andens åker och stå kvar på Herrens sida. Låt oss komma ihåg president Monsons formel: ”Man kan inte ha rätt om man gör fel och man kan inte ha fel om man gör rätt.” Jag säger detta i Jesu Kristi namn, amen.