Så att de som gått vilse må hitta hem

Äldste M. Russell Ballard

i de tolv apostlarnas kvorum

När du försöker leva efter Kristi evangelium och lära vägleder den Helige Anden dig och din familj.

Bröder och systrar, enligt skrifterna var Liahona ”ett runt klot tillverkat med utsökt konstfärdighet” med två visare. En av dem visade den väg fader Lehis familj skulle färdas i vildmarken (1 Nephi 16:10).

Jag tror att jag förstår varför Lehi förvånades storligen första gången han såg den, för jag minns hur jag reagerade första gången jag såg hur en GPS fungerar. Jag tyckte att det var en nutida enhet som var ”tillverkad med utsökt konstfärdighet”. På något förunderligt sätt kan det här lilla programmet, inuti min mobil, visa mig exakt var jag är och ge mig en vägbeskrivning dit jag ska.

GPS:en är en välsignelse för både mig och min hustru Barbara. Den gör att Barbara slipper säga till mig att stanna och fråga efter vägen och den gör att jag talar sanning när jag säger: ”Jag behöver inte fråga någon om vägen. Jag vet exakt vart jag är på väg.”

Bröder och systrar, vi har tillgång till ett verktyg som är bättre än den bästa GPS. Alla går vi vilse ibland, även om det bara är lite grann. Det är genom den Helige Andens maningar som vi kan komma tillbaka till den rätta vägen i säkerhet, och det är Frälsarens försoningsoffer som gör att vi kan återvända hem.

Både samhällen och vi som personer kan gå vilse. Idag lever vi i en tid när en stor del av världen har gått vilse, särskilt i fråga om de värderingar och prioriteter som gäller i våra hem.

För hundra år sedan lyfte president Joseph F. Smith fram sambandet mellan lycka och familjen och uppmanade oss att göra vårt bästa där. Han sade: ”Det kan inte finnas någon verklig lycka hemmet förutan … Det finns ingen lycka utan tjänande, och det finns inget högre tjänande än det som förvandlar hemmet till en gudomlig institution och som befrämjar och bevarar familjelivet … Det är hemmet som behöver reformeras” (se Kyrkans presidenters lärdomar: Joseph F Smith [1999], s. 384).

Det är våra hem och familjer som behöver reformeras i denna allt mer materialistiska och sekulära värld. Ett tydligt exempel är hur allt fler tappar respekten för äktenskapet här i Förenta staterna. New York Times rapporterade tidigare i år att ”antalet barn till ogifta kvinnor har passerat en milstolpe: Över hälften av alla barn som föds av amerikanska kvinnor under 30 år föds utanför äktenskapet” (Jason DeParle och Sabrina Tavernise, ”Unwed Mothers Now a Majority Before Age of 30”, New York Times, 18 feb. 2012, s. A1).

Vi vet också att bland par som gifter sig i Förenta staterna, skiljer sig nästan hälften. Även de som fortsätter att vara gifta går ofta vilse genom att låta andra saker komma i vägen för deras familjerelationer.

Lika oroväckande är det allt vidare gapet mellan rika och fattiga och mellan de som strävar efter att bibehålla familjevärderingar och -åtaganden och de som har gett upp kampen. Statistiskt sett är lågutbildade med påföljande lägre inkomst mindre benägna att gifta sig och gå till kyrkan och mer benägna att begå brott och skaffa barn utanför äktenskapet. Och dessa trender är också oroväckande i stora delar av resten av världen (se W. Bradford Wilcox och andra, ”No Money, No Honey, No Church: The Deinstitutionalization of Religious Life among the White Working Class”, tillgänglig på www.virginia.edu/marriageproject/pdfs/Religion_WorkingPaper.pdf).

Till skillnad mot vad många tror så tycks det finnas ett samband mellan välstånd och utbildning och traditionella familjer och värderingar.

Frågan är naturligtvis vad som är orsak och vad som är verkan. Har vissa delar av samhället starkare värderingar och familjer på grund av att de har högre utbildning och välstånd, eller är de mer högutbildade och välmående tack vare sina värderingar och starka familjer? I denna världsomfattande kyrka vet vi att det är det senare som stämmer. När människor tar till sig familjerelaterade och religiösa åtaganden till evangeliets principer börjar det gå bättre för dem andligen och ofta också timligen.

Och samhället som sådant stärks naturligtvis också när familjerna blir starkare. Hängivenhet mot familj och värderingar är den grundläggande orsaken. Nästan allt annat är verkan. När par gifter sig och förbinder sig till varandra växer deras potential till ekonomiskt välbefinnande markant. När barn föds inom äktenskapet och har både en mor och en far, skjuter deras möjligheter och utsikter till yrkesmässig framgång i höjden. Och när familjer arbetar och har roligt tillsammans frodas grannskap och samhällen, ekonomin förbättras och det finns ett mindre behov av kostsamma säkerhetsnät från regeringar och andra.

Så den dåliga nyheten är att familjens upplösning orsakar många problem i samhället och ekonomin. Men den goda nyheten är, precis som med vilken orsak och verkan som helst, att dessa problem kan försvinna om vi tar bort orsaken till dem. Orättvisor försvinner när man lever efter rätta principer och värderingar. Bröder och systrar, vår tids viktigaste orsak är våra familjer. Om vi hänger oss åt denna sak förbättrar vi varje annan aspekt av vårt liv och blir, som person och som kyrka, ett exempel och en ledstjärna för alla jordens människor.

Men det är en svår uppgift i en värld där hjärtan vänds i många riktningar och där hela planeten ständigt tycks flytta sig och förändras snabbare än någonsin. Allt är i ständig förändring. Mode, trender, flugor, politisk korrekthet och även uppfattningen om vad som är rätt och fel skiftar och förändras. Som profeten Jesaja förutsade kallas det som är fel för rätt och det som är rätt för fel (se Jes. 5:20).

Den andliga splittringen blir allt djupare allteftersom det onda blir bedrägligare och mer subtilt och drar människor till sig som en lömsk magnet — samtidigt som sanningens och ljusets evangelium drar till sig de i hjärtat uppriktiga och hedervärda på jorden som söker efter det som är ärbart och gott.

Vi kanske är få i antal, men som medlemmar i den här kyrkan kan vi sträcka oss över detta allt vidare gap. Vi vet att kraften i ett kristuscentrerat tjänande samlar Guds barn oavsett deras andliga eller ekonomiska status. För ett år sedan inbjöd första presidentskapet oss att delta i en tjänandedag för att fira 75-årsjubileet av det välfärdsprogram som hjälper människor att bli mer oberoende. Miljontals timmar donerades av våra medlemmar runtom i världen.

Kyrkan är en förtöjningsplats i detta stormiga hav, ett ankare i förändringens och splittringens oroliga vatten och en ledstjärna för dem som värderar och söker efter rättfärdighet. Herren använder denna kyrka som redskap för att få sina barn runt om i världen att söka sig till hans skyddande evangelium.

Elias ande, som är obegränsad, är också en betydande kraft i Herrens syften för sina barns eviga bestämmelse. För att citera Malaki: Den Helige Anden ”vänder fädernas hjärtan till barnen och barnens hjärtan till deras fäder” (Mal. 4:6).

Kyrkan är ett exempel på hur hjärtan kan vändas och den är en katalysator för det goda i världen. Bland kyrkans medlemmar som är vigda i templet och som regelbundet deltar i söndagens möten är skilsmässonivån betydligt lägre än i världen och familjemedlemmarna är närmare varandra och håller bättre kontakt. Våra familjers hälsa är bättre och vi lever flera år över medellivslängden. Vi bidrar med fler ekonomiska resurser och mer tjänande per capita till de behövande och vi är mer benägna att sträva efter högre utbildning. Jag betonar inte detta för att skryta utan för att vittna om att livet är bättre (och mycket lyckligare) när hjärtan är vända mot familjen och när familjer lever i ljuset från Kristi evangelium.

Så vad kan vi göra för att undvika att gå vilse? För det första: Vi behöver prioritera. Låt allt som du gör utanför hemmet vara beroende av och stödja det som händer inom ditt hems väggar. Kom ihåg president Harold B. Lees råd att ”det viktigaste arbete ni någonsin kommer att uträtta … sker inom ert eget hems väggar” (Kyrkans presidenters lärdomar: Harold B Lee, s. 134) och president David O. McKays tidlösa yttrande att ”ingen framgång kan uppväga ett misslyckande i hemmet” (Kyrkans presidenters lärdomar: David O. McKay, s. 156).

Strukturera ditt liv så att det finns tid för bön och skrifterna och familjeaktiviteter. Ge dina barn ansvar i hemmet som lär dem att arbeta. Lär dem att om de lever efter evangeliet så leder det dem bort från orenheten, lösaktigheten och våldet på internet, i media och i tv-spel. Då går de inte vilse, utan är redo att möta alla ansvar som livet slungar i deras väg.

För det andra: Vi behöver göra saker och ting i rätt ordning! Först äktenskap, sedan familj. Alltför många i världen har glömt tingens naturliga ordning och tror att de kan ändra eller till och med kasta om den. Låt tro förvisa din oro. Lita på att Guds kraft kan vägleda dig.

Till er som ännu inte är gifta: Lägg stor vikt vid att finna en evig följeslagare. Unga män, kom ihåg en annan sak som president Joseph F. Smith sade: ”Ungkarlsståndet … inger det ytligt tänkande sinnet uppfattningen att det är önskvärt eftersom det medför ett minimum av ansvar …Det största felet ligger hos de unga männen. Vår tids lättsinne leder dem från pliktens och ansvarets stigar … Deras systrar är offer för försummelse … [och] skulle gifta sig om de kunde och skulle med glädje ta på sig familjelivets ansvar” (Evangeliets lära, [1939], s. 232–233).

Unga kvinnor, jag vill tillägga för er att ni inte heller får släppa detta ansvar ur sikte. Ingen karriär kan ge er mer tillfredsställelse än att uppfostra en familj. När ni blir lika gamla som jag kommer ni verkligen att förstå vad jag menar.

För det tredje: Män och hustrur, ni måste vara likvärdiga makar i ert äktenskap. Läs ofta och lär er förstå tillkännagivandet om familjen, och följ det. Undvik allt slags orättfärdigt herravälde. Ingen äger sin maka, make eller sina barn. Gud är allas vår Fader och han har givit oss förmånen att få ha en egen familj, vilken tidigare bara var hans, för att hjälpa oss bli mer lika honom. Som hans barn bör vi lära oss i hemmet att älska Gud och att vi alltid kan be honom om den hjälp vi behöver. Alla, gifta som ensamstående, kan vara lyckliga och ge stöd inom den familj vi har.

Och slutligen: Använd kyrkans resurser för familjen. Föräldrar kan få hjälp av församlingen när de fostrar sina barn. Stöd och arbeta tillsammans med prästadömets och biorganisationernas ledare och använd kyrkans ungdoms- och familjeprogram fullt ut. Kom ihåg ett annat av president Lees insiktsfulla uttalanden — kyrkan är den byggställning som hjälper oss att bygga eviga familjer (se Kyrkans presidenters lärdomar: Harold B. Lee [2001], s. 148).

Om nu du eller din familj har gått vilse behöver du bara tillämpa Frälsarens undervisning i Lukasevangeliets 15:e kapitel för att rätta till din kurs. Där talar Frälsaren om en fåraherde som söker efter ett förlorat får, en kvinna som söker efter ett borttappat mynt och det mottagande som den återfunne sonen får när han kommer hem. Varför gav Jesus oss dessa liknelser? Han ville att vi skulle veta att ingen av oss någonsin kan gå så vilse att vi inte kan hitta hem igen genom hans försoning och hans undervisning.

När du försöker leva efter Kristi evangelium och lära vägleder den Helige Anden dig och din familj. Du har då en andlig GPS som alltid berättar för dig var du är och vart du är på väg. Jag vittnar om att mänsklighetens uppståndne Återlösare älskar oss alla, och han har lovat att om vi följer honom så leder han oss i säkerhet tillbaka till vår himmelske Faders närhet. Detta vittnar jag om i Jesu Kristi namn, amen.