Stå upp och stråla

Ann M. Dibb

andra rådgivare i Unga kvinnors generalpresidentskap

Ett av de bästa sätten att stå upp och stråla är att med tillförsikt lyda Guds bud.

Det är en förmån för mig att få vara tillsammans med er ikväll. Varje år i januari ser jag ivrigt fram emot tillkännagivandet av det nya temat för veckoträffarna. Men innan dess tar jag mig tid till att utvärdera om jag har tagit till mig lektionerna i förra årets tema.

Låt oss kortfattat gå igenom tidigare teman: ”Pryd ständigt dina tankar med dygd”¹, ”Var ståndaktiga och orubbliga, alltid rika på goda gärningar”², ”Var ett föredöme för de troende”³, ”Var stark och frimodig”⁴ och trettonde trosartikeln: ”Vi tror på att vara ärliga, sanna, kyska, välvilliga och dygdiga och att göra gott mot alla människor.”⁵

När vi studerade och inriktade oss på de här skriftställena under ett helt år blev de en del av vårt hjärta, vår själ och vårt vittnesbörd. Vi hoppas att ni fortsätter följa deras vägledning när vi nu fokuserar på temat för veckoträffarna 2012 som tagits ur Läran och förbunden.

Inledningen till kapitel 115 förklarar att året var 1838 i Far West i Missouri, USA. Joseph Smith ”tillkännagav Guds vilja angående uppbyggnaden av denna plats och Herrens hus”. Profeten kände sig optimistisk och uppmuntrad. I vers 5 finner vi det här årets tema, där Herren säger till honom: ”Stå upp och stråla, så att ert ljus kan vara ett baner för nationerna.”

Vad tänker ni på när ni hör orden stå upp? Själv tänker jag på er — kyrkans ädla ungdomar. Jag ser hur ni flitigt stiger upp varje morgon för att delta i tidigt morgonseminarium. Jag ser er trofast stå upp efter att ha knäböjt i era dagliga böner. Jag ser er modigt stå upp för att bära vittnesbörd och försvara era normer. Jag inspireras av er hängivenhet mot evangeliet och av ert goda exempel. Många av er lever redan efter uppmaningen att stå upp och stråla, och ert ljus uppmuntrar andra att göra detsamma.

Ett av de bästa sätten att stå upp och stråla är att med tillförsikt lyda Guds bud. Vi lär oss om Guds bud i skrifterna, från nutida profeter och i broschyren Vägledning för de unga. Var och en av er borde ha ett eget exemplar. På mitt exemplar har jag ringat in de engelska orden for och you som en vän jag respekterar lärde mig. Den här enkla handlingen påminner mig om att normerna inte bara är allmänna riktlinjer — de är särskilt avsedda för mig. Jag hoppas att du tar dig tid till att markera din egen broschyr på ett liknande sätt, läser den från pärm till pärm, och känner Anden vittna för dig att de också är för dig.

En del av er frestas att ignorera eller försumma normerna i Vägledning för de unga. De kanske tittar på broschyren och säger: ”Du ser, mamma, det står inget om [fyll i en aktuell fråga] i broschyren.” Eller de kanske försvarar sig: ”Det jag gör är väl inte så hemskt. Jag är verkligen inte lika illa ute som [fyll i namnet på en vän eller bekant].”

President Harold B. Lee lärde: ”Den viktigaste av alla Guds befallningar är den som ni har svårast att hålla idag.”⁶ Kung Benjamin förklarade: ”Jag kan inte berätta om alla sätt varpå ni kan begå synd, ty det finns åtskilliga sätt och vis, ja, så många att jag inte kan räkna dem.”⁷ Om du har svårt att hålla de här normerna och buden så uppmuntrar jag dig att söka stöd i evangeliet. Läs i dina skrifter. Besök kyrkans officiella webbplats, lds.org, för att hitta svar på dina frågor. Tala med dina föräldrar, dina ledare i kyrkan och dem som strålar klart när de lever efter evangeliet. Be. Utgjut ditt hjärta till din himmelske Fader, som älskar dig. Använd omvändelsens gåva dagligen. Tjäna andra. Och viktigast av allt, lyssna till och följ den Helige Andens maningar.

President Thomas S. Monson uppmuntrar oss alla med följande ord: ”Mina unga vänner, var starka … Ni vet vad som är rätt och vad som är fel, och inget kamouflage, oavsett hur tilldragande det är, kan ändra på det … Om dina så kallade vänner uppmanar dig att göra något du vet är fel — måste du vara den som står för det rätta, även om du är ensam om det.”⁸

Vår himmelske Fader vill inte att vi ska se till världen och följa dess ständigt föränderliga trender. Han vill att vi ska se till honom och följa hans oföränderliga vägledning. Han vill att vi ska leva efter evangeliet och leda andra till det genom att sätta höga normer.

Skrifterna ger oss många stora exempel som belyser den saken. I Domarboken i Gamla testamentet lär vi oss om Simson. Simson föddes med stora möjligheter. Hans mor fick löftet: ”Han skall påbörja räddningen av Israel ur filisteernas hand.”⁹ Men när Simson växte upp, såg han mer till världens frestelser än till Guds vägledning. Han gjorde sina val efter det som var ”rätt i [hans] ögon”¹⁰ snarare än det som var rätt i Guds ögon. Upprepade gånger står det i skrifterna att han ”gick dit ner”¹¹ när de berättar om Simsons resor, handlingar och val. Istället för att stå upp och stråla och uppfylla sin stora potential, gav Simson efter för världen, förlorade sin gudagivna kraft och led en tragisk, förtidig död.

Å andra sidan ger oss skrifterna Daniels exempel. Daniel föddes också med stora möjligheter. I Daniels bok, kapitel 6, läser vi: ”Daniel utmärkte sig framför de andra furstarna och satraperna, ty en ande utan like var i honom.”¹² När Daniel ställdes inför världsliga utmaningar frestades han inte att följa världen — han stod upp och vände sig mot himlen. Istället för att följa kungens världsliga påbud att ingen fick be till någon annan än kungen i 30 dagar, ”gick [Daniel] in i sitt hus där han i sin övre sal hade fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han ner på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade sin Gud, såsom han tidigare hade brukat göra.”¹³

Daniel var inte rädd för att stå upp och stråla genom att följa Guds befallningar. Fastän han tillbringade en obekväm natt i lejongropen för att han stod för det som var rätt, så beskyddades och välsignades han för sin lydnad. När kung Darejaves hämtade Daniel ur lejongropen nästa morgon, lät han förkunna att alla skulle frukta Daniels Gud och följa Daniels trofasta exempel. Daniel visar oss vad det verkligen betyder att vara ett baner för nationerna och aldrig sänka våra normer inför världsliga frestelser.

Jag har välsignats med att få höra om många nutida exempel på ungdomar som, precis som ni, inte är rädda för att stå upp och stråla och låta sitt ljus vara ett baner för sina kamrater. Joanna var en av tre medlemmar i kyrkan på sin skola och den enda unga kvinnan i sin församling. Hon lovade sig själv och Herren att hon aldrig skulle använda ett ovårdat språk. När hon med anledning av ett skolprojekt parades ihop med en ung man som inte hade gett samma löfte, sänkte hon inte sina normer. Hon bad honom respektera och hedra hennes värderingar. Under tiden som följde, med många milda och inte så milda påminnelser, skapade hennes vän nya vanor och använde ett renare språk. Många lade märke till förändringen. En av dem var hans far, som tackade Joanna för att hon var ett gott inflytande i hans sons liv.¹⁴

När jag nyligen var på uppdrag i Filippinerna träffade jag Karen, som berättade om en upplevelse hon haft som laurel-flicka medan hon studerade till kandidatexamen i företagsledning inom hotell och restaurang. En lärare krävde att varje elev lärde sig blanda och avsmaka de olika drycker som skulle serveras i deras restauranger. En del av dryckerna innehöll alkohol och Karen visste att hon skulle gå emot Herrens bud om hon smakade på dem. Inför allvarliga konsekvenser fann Karen modet att stå upp och stråla, och hon smakade inte på dryckerna.

Karen förklarade: ”Min lärare kom fram till mig och frågade varför jag inte drack. Han sade: ’Miss Karen, hur ska du kunna känna till smaken och klara det här viktiga ämnet om du inte åtminstone smakar på dryckerna?’ Jag berättade för honom att jag är medlem i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och som medlem dricker vi inte sådant som är skadligt för oss. Vad han än förväntade sig av mig, även om det betydde att jag inte klarade examen, skulle jag acceptera det, men jag tänkte inte sluta leva efter mina personliga normer.”

Veckorna gick och inget mera sades om den dagen. I slutet av terminen visste Karen att hennes slutbetyg skulle spegla hennes vägran att smaka på dryckerna. Hon tvekade att titta på betyget, men när hon gjorde det såg hon att hon fått det högsta betyget i klassen.

Hon sade: ”Den här upplevelsen lärde mig att Gud … verkligen välsignar oss när vi följer honom. Jag vet också att om jag hade fått underkänt i ämnet skulle jag ändå inte ha ångrat mitt val. Jag vet att jag aldrig blir underkänd av Herren när jag väljer att göra det som jag vet är rätt.”¹⁵

Kära unga kvinnor, var och en av er föddes med stora möjligheter. Ni är älskade döttrar till vår himmelske Fader. Han känner er och älskar er. Han inbjuder er att ”stå upp och stråla” och han lovar att när ni gör det så stöder och välsignar han er. Jag ber att var och en av er ska finna modet att acceptera hans inbjudan och ta emot hans löften, i Jesu Kristi namn, amen.