Tro, lydnad och uthållighet
President Thomas S. Monson
Tro att det är av yttersta vikt att stå stark och trofast gentemot evangeliets sanningar. Jag vittnar om att det är så!
Mina kära unga systrar, ansvaret att tala till er gör mig ödmjuk. Jag ber om gudomlig hjälp så att jag ska klara av uppdraget.
För bara 20 år sedan hade ni ännu inte påbörjat er vandring genom jordelivet. Ni var kvar i ert himmelska hem. Bland er fanns de som älskade er och hade omsorg om er eviga välgång. Slutligen blev jordelivet nödvändigt för er utveckling. Utan tvivel togs det avsked och uttryck för tillit gavs. Ni fick kroppar och blev dödliga, avskurna från er himmelske Faders närhet.
Ett glatt välkomnande väntade er emellertid här på jorden. De där första åren blev dyrbara, speciella år. Satan hade ingen makt att fresta er, för ni var ännu inte ansvariga. Ni var oskyldiga inför Gud.
Snart inträdde ni i perioden som somliga kallar ”den hemska tonårstiden”. Jag föredrar ”den härliga tonårstiden”. Vilken tid för möjligheter, av tillväxt, en tid för utveckling — den utmärks av inhämtandet av kunskap och sökande efter sanning.
Ingen har sagt att tonårstiden är lätt. De åren präglas ofta av osäkerhet, känslor av otillräcklighet, försök att hitta sin plats bland jämnåriga, av att försöka passa in. Det är en tid när ni blir mer oberoende — och kanske vill ha mer frihet än era föräldrar är villiga att ge just nu. De är också de år när Satan allra mest försöker fresta er och gör sitt yttersta för att locka er bort från den väg som leder tillbaks till det himmelska hem som ni kommer från, tillbaks till era nära och kära och tillbaks till er himmelske Fader.
Världen omkring er har inte de verktyg som ni behöver för att klara er genom denna ofta förrädiska resa. Så många i vårt samhälle i dag verkar ha släppt trygghetens förtöjningar och drivit bort från fridens hamn.
Släpphänthet, omoral, pornografi, droger och kamrattryckets makt — allt detta och mer — gör att många kastas omkring på ett hav av synd och krossas mot de skarpa rev som bortkastade möjligheter, förspillda välsignelser och krossade drömmar utgör.
Finns det en väg till tryggheten? Finns det något sätt att undkomma en hotande undergång? Svaret är ett rungande ja! Jag råder er att se mot Herrens fyrtorn. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Det finns ingen dimma så tät, ingen natt så mörk, ingen storm så hård, ingen sjöman så vilsekommen att inte skenet från Herrens fyr kan rädda oss. Den vägleder genom livets stormar. Den ropar ”Tryggheten ligger hitåt. Hemmet ligger hitåt.” Den sänder ut signaler som är lätta att se och aldrig sviker. Om ni följer de här signalerna leder de er tillbaks till ert himmelska hem.
Jag vill i kväll tala till er om tre viktiga signaler från Herrens fyrtorn som kan hjälpa er återvända till den Fader som ivrigt väntar er segerrika återkomst. De tre signalerna är tro, lydnad och uthållighet.
Först nämner jag en signal som är grundläggande och ytterst viktig: Tro. Tro att du är en dotter till vår himmelske Fader, att han älskar dig och att du är här med en härlig avsikt — att nå din eviga frälsning. Tro att det är av yttersta vikt att stå stark och trofast gentemot evangeliets sanningar. Jag vittnar om att det är så!
Mina unga vänner, tro på de ord ni säger varje vecka när ni läser upp Unga Kvinnors tema. Tänk igenom innebörden av varje ord. Där finns sanning. Försök att alltid leva efter de värderingar som framläggs. Tro, så som temat säger, att om ni accepterar och handlar efter dessa värderingarna kan ni vara beredda att stärka ert hem och er familj, ingå och hålla heliga förbund, ta emot templets förrättningar och slutligen njuta upphöjelsens välsignelser. Det här är vackra evangeliesanningar, och genom att följa dem blir ni lyckligare under ert liv här och härefter än ni blir om ni bortser från dem.
De flesta av er hörde talas om evangeliets sanningar från tidiga barnaår. Ni undervisades av kärleksfulla föräldrar och engagerade lärare. Sanningarna de gav er hjälpte er att få ett vittnesbörd. Ni trodde på det ni undervisades om. Det vittnesbördet kan ges fortsatt andlig föda och tillväxt medan du studerar, medan du ber om ledning och medan du går i kyrkan varje vecka, men det är ditt ansvar att hålla vittnesbördet levande. Satan försöker med all sin makt att förgöra det. Du behöver ge det näring under hela ditt liv. Liksom en klart brinnande eld kan ditt vittnesbörd — om det inte ges ständig näring — falna till glöd och sedan svalna helt. Du får inte låta detta hända.
Förutom att gå på söndagens möten och veckoträffarna bör du ta del i seminariet när du har möjlighet till det, vare sig det gäller morgonseminariet eller håltimsseminariet. Många av er går redan i seminariet. Liksom med mycket annat i livet beror det du tar med dig från seminarielektionerna till stor del på din inställning och villighet att bli undervisad. Må er inställning vara präglad av ödmjukhet och villighet att lära. Jag är så tacksam för den möjlighet jag hade som tonåring att delta i tidigt morgonseminarium, för det spelade en viktig roll i min egen och mitt vittnesbörds utveckling. Seminariet kan förändra liv.
För en del år sedan var jag medlem i en styrelse tillsammans med en god man som hade haft stor framgång i livet. Jag imponerades av hans integritet och hans lojalitet mot kyrkan. Jag fick veta att han hade fått ett vittnesbörd och blivit medlem i kyrkan tack vare seminariet. Han gifte sig med en kvinna som var född i kyrkan. Han tillhörde ingen kyrka. Under åren och trots alla hennes försök visade han inget intresse för att besöka kyrkan med sin hustru och sina barn. Men sedan började han köra två av sina döttrar till det tidiga morgonseminariet. Han stannade kvar i bilen medan de hade lektion, och sedan körde han dem till skolan. En dag regnade det, och en av hans döttrar sade: ”Kom in pappa. Du kan sitta i hallen.” Han tyckte det lät som en bra idé. Dörren till klassrummet var öppen, och han började lyssna. Hans hjärta vidrördes. Under resten av skolåret deltog han i seminariet med sina döttrar, vilket så småningom ledde till att han blev medlem och aktiv livet ut. Låt seminariet hjälpa till att bygga och stärka ditt vittnesbörd.
Det kommer tillfällen när du ställs inför svårigheter som äventyrar ditt vittnesbörd eller då du kanske försummar det medan du utövar andra intressen. Jag vädjar till dig att hålla det starkt. Det är ditt ansvar, och bara ditt, att hålla dess låga klart lysande. Det krävs ansträngning, men det är en ansträngning som du aldrig, aldrig kommer att ångra. Jag påminns om orden i en sång skriven av Julie de Azevedo Hanks. Om sitt vittnesbörd skrev hon:
Genom förändringens vindar
omgiven av smärtans moln
vaktar jag det med mitt liv
Jag behöver värmen — jag behöver ljuset
Fastän stormen rasar
står jag i det strömmande regnet
Jag står kvar
Jag håller lågan brinnande1
Må du behålla tron och må du hålla vittnesbördets låga klart brinnande, vad som än sker.
Därnäst, unga kvinnor, ska ni lyda. Lyd era föräldrar. Lyd Guds lagar. En kärleksfull himmelsk Fader har givit dem till oss. Om vi lyder dem blir vårt liv rikare och mindre komplicerat. Våra utmaningar och problem blir lättare att bära. Vi får del av Herrens utlovade välsignelser. Han har sagt: ”Herren fordrar hjärtat och ett villigt sinne, och de villiga och lydiga skall i dessa sista dagar äta Sions lands goda.”2
Du har bara ett liv att leva. Håll det så fritt från problem som du kan. Du kommer att bli frestad, ibland av personer du trodde var vänner.
För en del år sedan talade jag med en rådgivande till Mia-flickor. Hon berättade om en sak hon upplevt med en av de unga kvinnorna i sin klass. Den här unga kvinnan hade gång på gång frestats att lämna sanningens väg och gå på syndens avvägar. Efter envis övertalning från en del vänner i skolan hade hon till sist gått med på en sådan avväg. Planen var klar: Hon skulle säga till sina föräldrar att hon skulle till Unga kvinnors aktivitetskväll. Men hon tänkte bara vara där en stund, sedan skulle hennes vänner och deras pojkvänner hämta henne. De skulle till en fest där man skulle dricka alkohol och där det skulle hända saker som var tvärt emot det som den här unga kvinnan visste var rätt.
Läraren hade bett om inspiration så att hon kunde hjälpa alla sina flickor, men särskilt den här unga kvinnan som verkade så osäker på om hon skulle följa evangeliet eller inte. Läraren hade fått inspiration den kvällen att hon i stället för det hon planerat skulle tala till flickorna om att hålla sig moraliskt ren. När hon började berätta om sina tankar och känslor, tittade den här unga kvinnan ofta på klockan för att se till att hon inte missade sin träff med sina vänner. Men under diskussionen vidrördes hennes hjärta, hennes samvete vaknade och hennes beslutsamhet förnyades. När det blev dags bortsåg hon från det upprepade tutandet från bilen utanför. Hon stannade hela kvällen med sin lärare och de andra flickorna i klassen. Frestelsen att avvika från Guds säkra väg hade avvärjts. Satan hade besegrats. Den unga kvinnan stannade kvar sedan de andra gått för att tacka sin lärare för lektionen och låta henne veta hur den hjälpt henne undvika vad som kunde ha blivit en tragedi. En lärares bön hade besvarats.
Senare fick jag veta att på grund av beslutet att inte följa med vännerna den kvällen — några av skolans populäraste flickor och pojkar — blev hon utstött av dem och hade i många månader inga vänner i skolan. De accepterade inte att hon inte ville göra samma saker som de. Det var en mycket svår och ensam tid för henne, men hon stod fast och fick så småningom andra vänner som delade hennes normer. Nu, flera år senare, är hon gift i templet och har fyra vackra barn. Så annorlunda hennes liv kunde ha varit! Våra beslut avgör vår bestämmelse.
Unga kvinnor, se till att varje beslut ni överväger klarar följande prov: ”Hur påverkar det mig? För det med sig något gott?” Låt inte din uppförandenorm betona ”Vad ska andra tycka?” utan i stället ”Vad kommer jag att tycka om mig själv?” Låt dig påverkas av den milda, stilla rösten. Kom ihåg att en som hade myndighet lade sina händer på ditt huvud när du konfirmerades och sade: ”Mottag den Helige Anden.” Öppna ditt hjärta, ja, din själ, för ljudet från denna stilla röst som vittnar om sanningen. Som profeten Jesaja lovade: ”Dina öron [skall] höra detta ord ljuda … ’Här är vägen, gå på den.’”3
Eftergivenhet genomsyrar vår tid. Runt omkring oss ser vi hur idoler på filmduken, hjältar på idrottsarenan — de som många unga människor önskar efterlikna — ignorerar Guds lagar och skyltar med syndiga vanor utan att det tycks få några negativa följder. Tro det inte! Räkenskapens dag kommer — ja, bokslutets dag. Varje askunge har sin midnatt — om inte i det här livet så i nästa. Domens dag kommer för alla. Är du redo? Är du nöjd med det du uppnått?
Om någon har snubblat på vägen lovar jag er att det finns en väg tillbaka. Det kallas omvändelsens process. Vår Frälsare dog för att ge er och mig den välsignade gåvan. Vägen är svår, men löftet är sant. Herren sade: ”Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita.”4 ”Och deras synder skall jag inte mer komma ihåg.”5
Mina kära unga systrar, ni har fått handlingsfrihetens dyrbara gåva. Jag vädjar till er att välja att lyda.
Slutligen, må ni ha uthållighet. Vad innebär det att ha uthållighet? Jag älskar den här definitionen: att stå emot med mod. Mod kan behövas för att du ska kunna tro. Det behövs ibland för att kunna lyda. Det behövs absolut om du ska hålla ut till dagen du lämnar det här jordelivet.
Jag har genom åren talat med många som har sagt till mig: ”Jag har så många problem. Verkliga bekymmer. Jag överväldigas av livets utmaningar. Vad kan jag göra?” Jag har gett dem, och jag ger nu dig, detta konkreta förslag: Sök himmelsk vägledning en dag i taget. Livet som helhet är svårt. En bit i taget är enkelt. Vi kan alla vara trofasta en dag — och så en till och en till efter den — tills vi levt en livstid med Andens ledning, ett liv nära Herren, ett liv av goda gärningar och rättfärdighet. Frälsaren lovade: ”Vänd er till mig och håll ut intill änden, och ni skall få leva, ty den som håller ut intill änden skall jag ge evigt liv.”6
Det är därför ni kommit till jorden, mina unga vänner. Det finns ingenting viktigare än det mål ni strävar att nå — evigt liv i er Faders rike.
Ni är dyrbara, dyrbara döttrar till vår himmelske Fader, sända till jorden i den här tiden i en bestämd avsikt. Ni har hållits tillbaka till den här timmen. Underbara, härliga ting väntar er om ni bara vill visa tro, lydnad och uthållighet. Må det bli er välsignelse. Det är min bön i Jesu Kristi, vår Frälsares namn, amen.