Att hålla för heligt
Äldste Paul B. Pieper
i de sjuttios kvorum
Heliga ting ska behandlas med större omsorg, ges större respekt och betraktas med djupare vördnad.
Ungefär 1500 år före Kristus drogs en herde till en brinnande buske på berget Horebs sluttning. Detta gudomliga möte inledde Moses förvandling från herde till profet och förvandlingen av hans arbete — från fåraherde till att samla in Israel. Trettonhundra år senare fängslades en privilegierad ung präst vid kungens hov av en dödsdömds profets vittnesbörd. Detta möte påbörjade förvandlingen av Alma från en allmänhetens tjänare till en Guds tjänare. Nästan tvåtusen år senare gick en fjortonårig pojke in i skogen för att söka svar på en uppriktig fråga. Joseph Smiths möte i lunden ledde in honom på vägen mot profetkallelsen och återställelsen.
Moses, Almas och Joseph Smiths liv förändrades alla av möten med det gudomliga. Dessa upplevelser stärkte dem så att de kunde förbli trofasta mot Herren och hans verk hela livet, oavsett överväldigande motstånd och de svåra prövningar som följde.
Våra upplevelser med det gudomliga kanske inte är lika tydliga eller dramatiska, och våra utmaningar inte lika stora. Men vår styrka, liksom profeternas, att kunna uthärda i trofasthet är beroende av att vi erkänner, kommer ihåg och helighåller det vi får från ovan.
Idag har myndighet, nycklar och förrättningar återställts till jorden. Det finns också skrifter och särskilda vittnen. De som söker Gud kan ta emot dopet till syndernas förlåtelse och konfirmation ”genom handpåläggning för dopet med eld och den Helige Anden” (L&F 20:41). När vi har fått dessa återställda gåvor innefattar våra gudomliga möten oftast gudomens tredje medlem, den Helige Anden.
Med sin stilla röst, Guds Ande leder mig;
han beskyddar och räddar mig.
(”Den stilla rösten”, Tillägg till Barnens sånger, s. 17)
Låt Guds Ande leda dig,
ge ditt hjärta frid och ro.
Han bär vittne om Guds Son,
skänker kärlek, hopp och tro.
(”Låt Guds Ande leda dig”, Psalmer, nr 90).
När vi söker svar från Gud känner vi hur den milda, stilla rösten viskar till vår ande. Känslorna — intrycken — är så naturliga och så subtila att vi kanske förbiser dem eller tillskriver dem logik eller intuition. Dessa personliga budskap vittnar om den personliga kärlek och omsorg Gud känner för vart och ett av sina barn och deras personliga jordiska mission. Att dagligen begrunda och skriva ner de intryck som kommer från Anden tjänar det dubbla syftet att hjälpa oss 1) urskilja våra personliga möten med det gudomliga och att 2) bevara en uppteckning av dem för oss själva och våra efterkommande. Att skriva ner dem är också en formell bekräftelse på vår tacksamhet mot Gud, för ”i intet förtörnar människan Gud, eller mot ingen är hans vrede upptänd, utom mot dem som inte erkänner hans hand i allt och inte lyder hans befallningar” (L&F 59:21).
Angående det som vi tar emot av Anden, sade Herren: ”Kom ihåg att det som kommer ovanifrån är heligt” (L&F 63:64). Hans ord är mer än en påminnelse, de är också en definition och en förklaring. Ljus och kunskap från himlen är heligt. Det är heligt eftersom himlen är dess källa.
Heligt betyder något som förtjänar vördnad och respekt. Genom att beskriva något som heligt signalerar Herren att det är av högre värde och prioritet än annat. Heliga ting ska behandlas med större omsorg, ges större respekt och betraktas med djupare vördnad. Helighet har hög rang bland himmelska värderingar.
Det som är heligt för Gud blir heligt för oss endast då handlingsfriheten utövas — var och en måste välja att ta emot och helighålla det som Gud definierat som heligt. Han sänder ljus och kunskap från himlen. Han inbjuder oss att ta emot och behandla det som heligt.
Men ”det måste nödvändigtvis finnas en motsats till allting” (2 Nephi 2:11). Motsatsen till helig är världslig eller sekulariserad — det som är timligt eller profant. Det världsliga tävlar ständigt med det heliga om vår uppmärksamhet och prioritet. Kunskap om det världsliga är nödvändig för vårt dagliga timliga liv. Herren uppmanar oss att söka lärdom och visdomsord, att studera och lära oss av de bästa böckerna, och att bekanta oss med språk, tungomål och folk (se L&F 88:118; 90:15). Följaktligen handlar valet att värdesätta det heliga mer än det världsliga om relativa prioriteringar, inte att välja bort. ”Att vara lärd är bra om [vi] hörsammar Guds råd” (2 Nephi 9:29; kursivering tillagd).
Kampen om prioritering mellan det heliga och det världsliga i varje människas hjärta kan illustreras av Moses upplevelse vid den brinnande busken. Där mottog Mose sin heliga kallelse av Jehova att befria Israels barn från fångenskap. Ändå fick hans världsliga kunskap om Egyptens och faraos makt honom att tvivla i början. Till slut utövade Mose tro på Herrens ord genom att underkuva sin världsliga kunskap och lita på den heliga. Den tilliten gav honom kraft att övervinna timliga prövningar och leda Israel ut ur Egypten.
Efter att ha undflytt Noas här bara för att bli slav i Amulons våld, kunde Alma ha tvivlat på det andliga vittnesbörd han fick när han lyssnade på Abinadi. Han litade emellertid på det som var heligt och gavs styrka att uthärda och fly från sina tillfälliga prövningar.
Joseph Smith stod inför ett liknande dilemma när han nyligen hade börjat översätta Mormons bok. Han förstod plåtarnas och översättningsarbetets heliga natur. Ändå övertalades han av Martin Harris att ge prioritet åt de världsliga bekymren rörande vänskap och ekonomi, som gick emot de heliga anvisningarna. På grund av detta gick manuskriptet med översättningen förlorat. Herren förebrådde Joseph för att ha lämnat ifrån sig ”det som var heligt, till ogudaktighet” (L&F 10:9) och fråntog honom för en tid plåtarna och gåvan att översätta. När Joseph hade fått ordning på sina prioriteringar igen, återgavs de heliga tingen och verket gick framåt.
Mormons bok ger oss andra exempel på strävan att ge prioritet åt det som är heligt. Den berättar om troende vilkas tro förde dem till livets träd för att ta del av dess heliga frukt, Guds kärlek. Och sedan fick hånet från människorna i den stora och rymliga byggnaden de troende att ändra sitt fokus från det heliga till det världsliga (se 1 Nephi 8:11, 24–28). Senare valde nephiterna högmod, förnekade profetians och uppenbarelsens ande och ”hånade det som var heligt” (Helaman 4:12). Till och med vissa ögonvittnen till de tecken och underverk som inramade Herrens födelse valde att förkasta heliga manifestationer från himlen till förmån för världsliga förklaringar (se 3 Nephi 2:1–3).
Kampen fortsätter än idag. Världsliga röster tillväxer i volym och intensitet. De uppmanar allt mer de troende att lämna trosuppfattningar som världen anser vara ogrundade och oförnuftiga. Eftersom ”[vi] ser … en gåtfull spegelbild” (1 Kor. 13:12) och ”[inte] vet … vad allting betyder” (1 Nephi 11:17), kan vi ibland känna oss utsatta och i behov av större andlig förtröstan. Herren sade till Oliver Cowdery:
”Om du önskar ytterligare vittnesbörd så kom ihåg natten då du ropade till mig i ditt hjärta, för att du skulle kunna få veta sanningen om dessa ting.
Talade jag inte frid till ditt sinne om detta? Vilket större vittnesbörd kan du få än det som kommer från Gud?” (L&F 6:22–23).
Herren påminde Oliver och oss att lita på det andliga personliga vittnesbördet som vi redan fått när vår tro prövas. Likt Mose, Alma och Joseph före oss kan dessa gudomliga möten vara som ett andligt ankare som säkrar och leder oss på rätt kurs i prövningens tid.
Det som är heligt kan inte delvis utelämnas. De som väljer att överge en en enda sak som är helig får sina sinnen förmörkade (se L&F 84:54), och om de inte omvänder sig tas det ljus de har bort från dem (se L&F 1:33). Utan förankring i det heliga finner de sig vara moraliskt på glid i det sekulära havet. De som däremot helighåller de heliga tingen har blivit lovad: ”Det som är av Gud är ljus, och den som tar emot ljus och förblir i Gud får mer ljus, och detta ljus växer sig klarare och klarare fram till den fullkomliga dagen” (L&F 50:24).
Må Herren välsigna oss så att vi alltid kan urskilja, minnas och hålla det heligt som vi har tagit emot från ovan. Jag vittnar om att när vi gör det så får vi styrka att uthärda prövningar och övervinna vår tids utmaningar. I Jesu Kristi namn, amen.