Var tapper i mod, kraft och verksamhetslust
Gary E. Stevenson
Presiderande biskop
Kvalificera er liksom de tvåtusen unga krigarna genom att vara tappra och modiga som värdiga prästadömsbärare.
Ikväll känner jag mig särskilt välsignad över att som biskop få tala till de unga männen, bärare av aronska prästadömet, som samlats från hela världen till detta allmänna prästadömsmöte. Jag ska läsa ett stycke för er ur Mormons Bok som skildrar Helaman och hans tvåtusen unga krigare. Det här skriftstället belyser karaktären hos dessa forntida unga män — och kommer att inspirera er, unga män i de sista dagarna. Jag citerar en älsklingsvers: ”Och de var alla unga män, och de var mycket tappra och modiga och även fulla av kraft och verksamhetslust. Men se, detta var inte allt — de var män som alltid var trofasta i allt.”1 Mod, kraft, verksamhetslust och sanning — vilka beundransvärda karaktärsdrag!
Jag skulle vilja fokusera på två första egenskaperna som beskriver dem: ”tappra och modiga”. För mig beskriver det övertygelsen hos dessa unga män att modigt göra det som är rätt, eller som Alma uttrycker det: att ”stå som vittnen om Gud alltid … och överallt”.2 De tvåtusen unga krigarna fick oräkneliga tillfällen att visa prov på sitt mod. Var och en av er kommer också att uppleva avgörande ögonblick i ert liv som kräver mod. En vän till mig, John, berättade för mig om ett av dessa ögonblick i sitt liv.
För ett antal år sedan blev John antagen vid ett prestigefyllt japanskt universitet. Han skulle delta i ett internationellt studieprogram med många andra duktiga studenter från hela världen. Vissa skrev in sig med en förhoppning om att fördjupa sin kunskap om kulturen och språket, andra såg det som ett avstamp mot en yrkeskarriär och anställning i Japan, men alla hade de lämnat hemmet för att studera i ett främmande land.
Strax efter Johns ankomst ryktades det bland de internationella studenterna att det skulle bli fest på taket på en privat bostad. Den kvällen tog sig John och två vänner till den annonserade adressen.
Efter en hissfärd upp till byggnadens översta våning, gick John och hans vänner uppför den trånga trappan som ledde till taket och började umgås med de andra. Allteftersom kvällen fortskred förändrades stämningen. Oväsendet, den högljudda musiken och alkoholen eskalerade, liksom Johns obehag. Sedan började någon plötsligt att ställa upp studenterna i en ring i avsikt att skicka runt marijuanacigaretter. John grimaserade och meddelade snabbt sina båda vänner att det var dags att gå. Nästan hånfullt svarade en av dem: ”John, det här är enkelt — vi ställer oss bara i ringen och när det är vår tur skickar vi den bara vidare istället för att röka den. På det sättet behöver vi inte göra bort oss inför alla genom att gå härifrån.” Det lät lätt för John, men det lät inte rätt. Han visste att han måste tillkännage sin avsikt och handla. På ett ögonblick samlade han mod och sade till dem att de kunde göra vad de ville men han skulle gå därifrån. En vän bestämde sig för att stanna och slöt sig till ringen, den andre följde motvilligt med John nerför trappan för att ta hissen. Till deras förvåning vällde japanska poliser ut ur hissen när dörrarna öppnades. De skyndade sig uppför trappan till taket. John och hans vän gick in i hissen och åkte ner.
När polisen hade kommit uppför trappan skyndade sig studenterna att kasta ner de olagliga drogerna från taket så att de inte skulle åka fast. Efter att ha blockerat trappan radade polisen upp allihop på taket och begärde att varje student skulle räcka fram båda händerna. Poliserna gick sedan längs raden och luktade noggrant på varje students tummar och pekfingrar. Alla som hade hållit i marijuanan, vare sig de hade rökt den eller inte, antogs vara skyldiga och konsekvenserna blev enorma. Nästan utan undantag blev de studenter som hade stannat kvar på taket relegerade från sina respektive universitet, och de som fälldes för brott deporterades troligen från Japan. Drömmar om en utbildning, år av förberedelser och möjligheten till en framtida anställning i Japan krossades på ett ögonblick.
Låt mig nu berätta hur det gick för dessa tre vänner. Vännen som stannade på taket relegerades från det universitet i Japan som han hade arbetat så hårt för att komma in på, och var tvungen att återvända hem. Vännen som lämnade festen den kvällen med John gick färdigt skolan i Japan och tog sedan examen från två av de bästa universiteten i USA. Hans karriär förde honom tillbaka till Asien där han har åtnjutit enorm yrkesmässig framgång. Han är än idag tacksam för Johns modiga exempel. Beträffande John så har konsekvenserna i hans liv varit omätliga. Hans tid i Japan ledde till ett lyckligt äktenskap där han fick två söner. Han har varit en mycket framgångsrik affärsman och blev nyligen professor vid ett japanskt universitet. Föreställ er hur annorlunda hans liv hade tett sig om han inte hade haft mod nog att lämna festen den där betydelsefulla kvällen i Japan.3
Unga män, det kommer att finnas stunder då ni, liksom John, helt öppet måste visa prov på ert rättfärdiga mod framför era kamrater, vilket kanske leder till hån och pinsamheter. Dessutom kommer strider mot motståndaren, i er värld även att utkämpas på det tysta, ensliga slagfältet framför en skärm. Tekniken med dess avsevärda fördelar medför även utmaningar som generationer före er inte mött. En färsk nationell undersökning visar att dagens tonåringar frestas på skrämmande nivåer varje dag, inte bara i skolorna utan också i cyberrymden. Den avslöjade att tonåringar som utsattes för bilder av alkohol- eller drogmissbruk på sociala nätverk var tre eller fyra gånger mer benägna att använda alkohol eller droger. Som kommentar till undersökningen sade en tidigare sekreterare i USA:s ministerråd: ”Årets undersökning avslöjar en ny typ av starkt grupptryck — digitalt grupptryck. Det digitala grupptrycket sträcker sig bortom barnets vänkrets och barnen de hänger ihop med. Det invaderar hemmet och barnets sovrum via Internet.”4 Att uppvisa rättfärdigt mod handlar ofta om något så hårfint som att klicka eller inte klicka. Missionärerna får lära sig i Predika mitt evangelium: ”Vad du väljer att tänka på och göra när du är ensam och när du inte tror att någon ser dig, är en stark värdemätare på din dygd.”5 Var modiga! Var starka! ”Stå … på heliga platser och låt er inte rubbas.”6
Unga män, jag lovar att Herren dugliggör er. ”Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens … Ande.”7 Han kommer att belöna er för ert mod och rättfärdiga uppträdande — med lycka och glädje. Sådant mod är en biprodukt av er tro på Jesus Kristus och hans försoning, era böner och er lydnad mot buden.
President N. Eldon Tanner sade: ”En ung pojke på skolgården kan utöva ett stort och gott inflytande. En ung man i fotbollslaget, vid universitetet eller bland arbetskamraterna kan, genom att leva efter evangeliet, ära prästadömet och stå för det som är rätt, och göra outsägligt gott. Ni kommer ofta att uppleva mycket kritik och hån, också från dem som tror som ni, även om de kanske respekterar er för att ni gör det rätta. Men kom ihåg att Frälsaren själv pinades, hånades, bespottades och till slut korsfästes för att han inte gav vika i sin övertygelse. Han ni någonsin stannat upp och funderat över vad som skulle ha hänt om han hade gett efter och sagt: ’Äh, vad spelar det för roll?’ och övergett sin kallelse? Vill vi vara sådana som ger upp, eller vill vi vara tappra tjänare trots allt motstånd och all ondska i världen? Låt oss ha mod att stå upp och räknas bland Jesu Kristi sanna, hängivna efterföljare.”8
Jag uppmanar er att kvalificera er liksom de tvåtusen unga krigarna genom att vara tappra och modiga som värdiga prästadömsbärare. Kom ihåg att det du gör, dit du går och vad du ser kommer att forma den du blir. Vem vill du bli? Bli en värdig diakon, en värdig lärare, en värdig präst. Sätt ett mål nu att vara värdig att besöka templet och att vara värdig att ta emot nästa förrättning vid rätt ålder och att till slut ta emot det melkisedekska prästadömet. Detta är en rättfärdighetens väg som inbjuder till gudomlig hjälp. Herren förkunnade: ”Gudaktighetens kraft [är] uppenbar i dess förordningar.”9
Föräldrar, prästadömsledare och profetiska prioriteringar som finns i broschyrerna Plikt mot Gud och Vägledning för de unga leder er på vägen.
President Thomas S. Monson rådde oss nyligen:
”För att fatta visa beslut behöver vi mod — mod att säga ’nej’ eller mod att säga ’ja’ …
Jag vädjar till er om att fatta beslutet här och nu att ni inte tänker avvika från vägen som leder till vårt mål: evigt liv med vår Fader i himlen.”10
Liksom de tvåtusen krigarna gav akt på sin ledare Helamans stridsrop och visade sitt tappra mod, kan även ni göra det genom att följa vår profet och ledare, president Thomas S. Monson.
Mina unga vänner i aronska prästadömet, som avslutning bär jag mitt vittnesbörd om Gud Fadern och Jesus Kristus och om Joseph Smiths ord: ”Bröder, skall vi inte fortsätta i denna stora sak? Gå framåt och inte bakåt! Mod, bröder, och framåt, framåt till seger!”11 I Jesu Kristi namn, amen.