Vandringen fortsätter!

Äldste M. Russell Ballard

i de tolv apostlarnas kvorum

Vandringen tillbaka till vår himmelske Fader är den viktigaste vandringen i vårt liv.

För etthundrasjuttio år sedan såg Brigham Young ut över Saltsjödalen för första gången och förkunnade: ”Det här är rätt plats!”¹ Han kände igen platsen eftersom Herren hade uppenbarat den för honom.

År 1869 hade mer än 70 000 sista dagars heliga gjort en liknande vandring. Trots skillnader i språk, kultur och nationalitet hade de alla ett vittnesbörd om Fadern, Sonen och den Helige Anden, Jesu Kristi evangeliums återställelse och en önskan att bygga Sion, en fridens, glädjens och skönhetens plats, som förberedelse för Frälsarens andra ankomst.

Bland dessa första heliga som kom till Utah fanns Jane Manning James – dotter till en frigiven slav, omvänd till den återställda kyrkan, och en mycket anmärkningsvärd lärjunge som stod inför svåra utmaningar. Syster James förblev en trofast sista dagars helig fram till sin död 1908.

Hon skrev: ”Jag vill säga med en gång att min tro på Jesu Kristi evangelium, som det förkunnas i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, är lika stark i dag, nej, om möjligt ännu starkare än det var dagen när jag döptes. Jag betalar mitt tionde och mina offergåvor, jag håller Visdomsordet, jag lägger mig tidigt och stiger upp tidigt, jag försöker på mitt ringa sätt vara ett gott exempel för alla.”²

Syster James, som så många andra sista dagars heliga, byggde inte bara Sion med blod, svett och tårar, utan sökte också Herrens välsignelser genom att leva efter evangeliets principer så gott hon kunde medan hon höll fast vid sin tro på Jesus Kristus – den store läkaren för alla som uppriktigt söker honom.

De tidiga heliga var inte fullkomliga, men de byggde en grund på vilken vi bygger våra familjer och ett samhälle som älskar och håller förbund, vilket belyses i olika nyhetsartiklar världen över på grund av vår hängivenhet mot Jesus Kristus och våra frivilliga ansträngningar att hjälpa andra, nära och fjärran.³

President Eyring, jag vill till din hyllning lägga min uppskattning för de tiotusentals änglarna i gula tröjor som tjänar i Texas, Mexiko och på andra platser.

Det är min djupa övertygelse att om vi förlorar våra band till dem som har gått före oss, som våra pionjärförfäder och -mödrar, förlorar vi en mycket dyrbar skatt. Jag har tidigare talat om ”Varje steg ett steg i tro” och jag kommer att fortsätta göra det i framtiden eftersom jag vet att de uppväxande släktleden måste ha samma slags tro som de tidiga heliga hade på Herren Jesus Kristus och hans återställda evangelium.⁴

Mina egna pionjärförfäder och -mödrar var bland de trofasta pionjärer som drog handkärror, åkte i vagnar och gick till Utah. De, liksom syster Jane Manning James, tog vart och ett av sina steg i djup tro på sin egen vandring.

Deras dagböcker är fyllda av beskrivningar av svårigheter, hunger och sjukdom, men också av vittnesbörd om deras tro på Gud och på Jesu Kristi återställda evangelium.

De hade få jordiska ägodelar men njöt av rikliga välsignelser genom broderskapet och systerskapet de fann i Jesu Kristi kyrka. När de hade möjlighet lyfte de upp de betryckta och välsignade de sjuka genom att tjäna varandra och genom Guds prästadöme.

Systrarna i Cache Valley i Utah betjänade de heliga i Hjälpföreningens anda för att ”arbeta i enighet för att hjälpa behövande”.⁵ Min farfars mor Margaret McNeil Ballard tjänade vid sin make Henrys sida när han presiderade som biskop i Logans andra församling under fyrtio år. Margaret var president för Hjälpföreningen i församlingen under trettio av de åren. Hon öppnade deras hem för fattiga, sjuka, änkor och föräldralösa, och hon klädde till och med de döda i deras rena tempelskrud.

Även om det är passande och viktigt att minnas den historiska vandring som artonhundratalets mormonpionjärer genomförde, behöver vi minnas att ”vandringen fortsätter!” för var och en av oss när vi med föresatsen ”varje steg ett steg i tro” bevisar vår egen tro.

Nyomvända samlas inte längre i pionjärsamhällen i västra Förenta staterna. I stället samlas omvända i sina lokala församlingar, där de heliga tillber vår himmelske Fader i Jesu Kristi namn. Med över 30 000 församlingar runt om i världen samlas alla till sitt eget Sion. Som det står i skrifterna: ”Ty detta är Sion – de renhjärtade.”⁶

I vår vandring på livets stig prövas vi för att se om vi vill ”göra allt vad [Herren] har befallt”.⁷

Många av oss gör fantastiska upptäcktsresor – som leder till personlig tillfredsställelse och andlig upplysning. Några av oss är däremot på en vandring som leder till sorg, synd, ångest och förtvivlan.

I det här sammanhanget ber jag dig fråga dig själv: Vilken är din slutdestination? Vart tar dina fotsteg dig? Och leder din resa dig till den ”mångfald välsignelser” Frälsaren har utlovat?⁸

Vandringen tillbaka till vår himmelske Fader är den viktigaste vandringen i våra liv, och den fortsätter varje dag, varje vecka, varje månad och varje år när vi ökar vår tro på honom och på hans älskade Son, Jesus Kristus.

Vi måste vara noggranna med vart våra steg i livet tar oss. Vi måste vara vaksamma och lyda Jesu råd till sina lärjungar när han besvarade de här frågorna: ”Säg oss: När skall detta ske, och vad blir tecknet på din återkomst och den här tidsålderns slut?”

Jesus svarade dem: ”Se till att ingen [man eller kvinna] bedrar er.”⁹

I dag upprepar jag tidigare råd från kyrkans ledare.

Bröder och systrar, håll Kristi lära ren och bli aldrig bedragna av dem som manipulerar läran. Faderns och Sonens evangelium återställdes genom Joseph Smith, profeten för den här sista tidsutdelningen.
Lyssna inte till dem som inte har ordinerats och/eller avskilts till ett ämbete i kyrkan och inte har erkänts genom allmänt bifall av kyrkans medlemmar.¹⁰
Akta er för organisationer, grupper eller enskilda som påstår sig ha hemliga svar på doktrinära frågor som de säger att dagens apostlar och profeter inte har eller förstår.
Lyssna inte på dem som lockar er med snabba rikedomar. Våra medlemmar har förlorat alldeles för mycket pengar, så var försiktiga.

På vissa platser ser för många av vårt folk bortom målet och letar efter hemlig kunskap i dyra och tveksamma behandlingsmetoder som ska hela och stödja dem.

Ett officiellt uttalande från kyrkan för ett år sedan säger: ”Vi uppmanar kyrkans medlemmar att vara försiktiga med att vara delaktiga i någon grupp som utlovar – i utbyte mot pengar – mirakulöst helande eller som säger sig ha speciella metoder som ger tillgång till helande kraft utan vederbörligen ordinerade prästadömsbärare.”¹¹

Kyrkans Handbok råder oss: ”Kyrkans medlemmar ska avstå från behandlingsmetoder som är diskutabla i etiskt eller rättsligt avseende. Lokala ledare bör råda medlemmar som har problem med hälsan att vända sig till kompetenta praktiserande läkare som är legitimerade i det land där de är verksamma.”¹²

Bröder och systrar, var visa och medvetna om att sådana behandlingsmetoder kan vara känslomässigt lockande men kan i slutändan visa sig vara andligt och fysiskt skadliga.

För våra pionjärförfäder var självständighet och oberoende helt nödvändiga, men deras känsla av gemenskap var lika viktig. De arbetade tillsammans och hjälpte varandra övervinna de fysiska och känslomässiga utmaningarna på sin tid. För männen fanns prästadömets kvorum, och kvinnorna betjänades av Hjälpföreningen. Det här har inte förändrats i vår tid.

Hjälpföreningen och prästadömets kvorum sörjer för våra medlemmars andliga och timliga välfärd.

Håll er på evangeliets stig genom att låta ”varje steg” vara ”ett steg i tro” så att ni tryggt kan komma tillbaka till vår himmelske Fader och Jesu Kristus. Herren är vår dyrbara Frälsare. Han är världens Återlösare. Vi måste ära hans heliga namn och inte missbruka det på något sätt, och alltid sträva efter att hålla hans bud. Om vi gör det välsignar han oss och leder oss hem i säkerhet.

Jag uppmanar alla som hör min röst att välkomna och omfamna var och en som gör sin personliga vandring i dag, oavsett var på vandringen de befinner sig.

Jag ber er minnas att ingen kan dela med sig av en större välsignelse än budskapet om återställelsen, som, när det tas emot och efterlevs, utlovar evig glädje och frid – ja, evigt liv. Låt oss använda vår energi, vår styrka och våra vittnesbörd till att hjälpa missionärerna finna, undervisa och döpa Guds barn så att de kan ha kraften i evangeliets lära som vägledning i sina dagliga liv.

Vi måste omfamna Guds barn med medkänsla och eliminera alla fördomar, inte minst rasism, sexism och nationalism. Må alla veta att vi verkligen tror att välsignelserna som tillhör Jesu Kristi återställda evangelium är till för varje Guds barn.

Jag vittnar om att ”vandringen fortsätter”, och jag ber er alla att stanna kvar på evangeliets stig medan ni fortsätter framåt genom att räcka ut handen till alla Guds barn i kärlek och medkänsla, så att vi tillsammans kan rena våra hjärtan och våra händer så att vi kan ta emot den ”mångfald välsignelser” som väntar alla som verkligen älskar sin himmelske Fader och hans älskade Son. Det är min ödmjuka bön i Jesu Kristi heliga namn, amen.