Att bereda sig för att möta Gud
Att ägna sig åt gudagivna ansvar i rättfärdighet, enighet och jämlikhet förbereder oss för att möta Gud.
När Eliza R. Snow talade om invigningen av Kirtlands tempel (som hon hade närvarat vid) sa hon: ”Ceremonierna under denna invigning kan återges, men ingen dödlig tunga kan beskriva de himmelska manifestationerna denna minnesvärda dag. Änglar visade sig för somliga, medan en känsla av gudomlig närvaro upplevdes av alla närvarande och varje hjärta var fyllt av obeskrivlig, himmelsk glädje.”1
Den himmelska manifestation som ägde rum i Kirtlands tempel var grundläggande för syftet med Jesu Kristi återställda kyrka i att åstadkomma frälsning och upphöjelse för vår himmelske Faders barn.2 När vi förbereder oss för att möta Gud kan vi förstå vilka våra gudagivna ansvar är genom att minnas vilka heliga nycklar som återställdes i Kirtlands tempel.
I invigningsbönen bad Joseph ödmjukt Herren om att ”godta detta hus … vilket du befallde oss att bygga”.3
En vecka senare, på påsksöndagen, visade sig Herren i en strålande syn och godtog sitt tempel. Detta skedde den 3 april 1836, för nästan exakt 182 år sedan denna påsksöndag. Det var dessutom den judiska påskhögtiden pesach – ett av de sällsynta tillfällen när påsken och pesach infaller samtidigt. När synen upphörde visade sig tre forntida profeter – Mose, Elias och Elia – som överlämnade nycklar som var nödvändiga för att utföra Herrens syfte för sin återställda kyrka i den här tidsutdelningen. Det syftet har enkelt, men talande, beskrivits som Israels insamling, att besegla dem som familjer och att förbereda världen för Herrens andra ankomst.4
Att både Elia och Mose visade sig innebar en ”slående likhet … [med] judisk tradition enligt vilken Mose och Elia skulle komma tillsammans vid ’tidens slut’”.5 Enligt vår lära uppfyllde den här ankomsten den grundläggande återställelsen av vissa nycklar som givits ”för de sista dagarna och för sista gången i det som utgör tidernas fullbordans utdelning”.6
Kirtlands tempel var både till storlek och läge relativt obetydligt. Men i fråga om dess enorma betydelse för mänskligheten, formade det evigheten. Forntida profeter återställde prästadömsnycklarna för de eviga, frälsande förrättningarna i Jesu Kristi evangelium. Det ledde till överväldigande glädje för trofasta medlemmar i kyrkan.
De här nycklarna ger ”kraft från höjden”7 till de gudagivna ansvar som utgör kyrkans främsta syfte.8 Den där vackra påskdagen i Kirtlands tempel återställdes tre nycklar:
För det första visade sig Mose och överlämnade nycklarna till Israels insamling från jordens fyra hörn, vilket innebär missionsarbete.9
För det andra visade sig Elias och överlämnade nycklarna till Abrahams evangeliums tidsutdelning, vilket innefattar återställelsen av Abrahams förbund.10 President Russell M. Nelson har undervisat om att syftet med förbundets nycklar är att förbereda medlemmarna för Guds rike. Han sa att ”vi [vet] vilka vi är och vad Gud förväntar sig av oss”.11
För det tredje visade sig Elia och överlämnade beseglingsmaktens nycklar för den här tidsutdelningen, vilket innebär släktforskningsarbete och ställföreträdande tempelförrättningar som möjliggör frälsning för levande och döda.12
Det finns, under ledning av första presidentskapet och de tolvs kvorum, tre verkställande råd på kyrkans huvudkontor som har uppsikt över de här gudagivna ansvaren som är baserade på de nycklar som återställdes i Kirtlands tempel. Dessa är verkställande missionsrådet, verkställande rådet för prästadömet och familjen samt verkställande rådet för tempel och släktforskning.
Var står vi i dag när det gäller att uppfylla dessa gudagivna ansvar?
För det första: vad gäller Moses återställelse av nycklarna till Israels insamling har vi i dag ungefär 70 000 missionärer spridda över jorden som predikar hans evangelium för att samla hans utvalda. Det här är början av uppfyllelsen av det stora och förunderliga verk som Nephi förutsåg bland både icke-judar och Israels hus. Nephi såg vår tid när Guds heliga skulle finnas över hela jordens yta, men deras antal skulle vara litet på grund av ogudaktighet. Däremot förutsåg han att de skulle vara ”beväpnade med rättfärdighet och med Guds kraft i stor härlighet”.13 Med tanke på den återställda kyrkans korta historia har missionsarbetet varit slående. Vi ser uppfyllelsen av Nephis syn. Även om vi är relativt få fortsätter vi våra ansträngningar och sträcker oss ut till dem som vill lyssna på Frälsarens budskap.
För det andra visade sig Elias och överlämnade Abrahams evangeliums tidsutdelning och förkunnade att i oss och vår avkomma skulle alla släktled efter oss bli välsignade. Under den här konferensen har viktig vägledning framförts till att utrusta de heliga och förbereda dem för Guds rike.14 Tillkännagivandet under prästadömsmötet om äldsternas och högprästernas kvorum kommer att frigöra prästadömets kraft och myndighet. Hem- och besöksundervisning, numera ”stödverksamhet”, som det undervisats så talande om under detta möte, bereder sista dagars heliga att möta Gud.
För det tredje överlämnade Elia beseglingsnycklarna för den här tidsutdelningen. För oss som lever i dag är ökningen av antalet tempel och av släktforskningsarbetet helt fenomenal. Den här takten kommer att fortsätta, och öka, fram till Frälsarens andra ankomst så att inte hela jorden blir ”fullständigt ödelagd vid hans ankomst”.15
Släktforskningen, himmelskt välsignad genom teknologin, har ökat dramatiskt de senaste åren. Det skulle vara oklokt av oss att luta oss tillbaka vad gäller det här gudagivna ansvaret och förvänta oss att moster Jane eller någon annan hängiven släkting ska ta hand om det. Låt mig återge president Joseph Fielding Smiths rättframma ord: ”Ingen är undantagen från den stora skyldigheten. Det fordras av aposteln lika väl som av den ödmjukaste äldste [eller syster]. Plats, utmärkelse eller lång tjänst i kyrkan … berättigar oss inte att försumma våra dödas frälsning.”16
Nu har vi tempel över hela världen och medel från allmänna hjälpfonden för tempelbesökare som har behov och som bor långt från ett tempel.
Det skulle vara bra om vi för egen del utvärderade våra ansträngningar när det gäller vår strävan att utföra missionsarbete, tempeltjänst och släktforskning och att förbereda oss för att möta Gud.
Rättfärdighet, enighet och jämlikhet inför Herren är grunden för dessa heliga ansvar
Vad gäller rättfärdighet är det här livet tiden för oss alla att förbereda oss för att möta Gud.17 Mormons bok ger flera exempel på de tragiska konsekvenserna av att enskilda eller grupper inte håller Guds bud.18
Under min livstid har världsliga frågor och bekymmer gått från den ena ytterligheten till den andra – från lättsinniga och obetydliga sysselsättningar till allvarlig omoral. Det är berömvärt att sexuella trakasserier och övergrepp har demaskerats och fördömts.19 Sådan omoral är mot Guds och samhällets lagar. De som förstår Guds plan bör också motsätta sig självvald omoral, vilket också är en synd. Tillkännagivande om familjen varnar för att de ”som bryter mot kyskhetsbudet, som förgriper sig på maka eller barn [eller någon annan för den delen] … en dag kommer att stå ansvariga inför Gud”.20
När vi tittar oss omkring ser vi förödelsen av ogudaktighet och beroende vart vi än vänder oss. Om vi själva oroar oss över vilken dom vi i slutändan får av Frälsaren, bör vi söka omvändelse. Jag är rädd att många inte längre känner sig ansvariga inför Gud och inte vänder sig till skrifterna eller profeterna för vägledning. Om vi som samhälle skulle begrunda syndens följder, skulle det bli ett massivt offentligt motstånd mot pornografi och objektifieringen av kvinnor.21 Som Alma sa till sin son Corianton i Mormons bok: ”Ogudaktighet har aldrig inneburit lycka.”22
Vad gäller enighet, så förkunnade Frälsaren: ”Om ni inte är ett är ni inte mina.”23 Vi vet att den stridslystne anden är av djävulen.24
I dagens samhälle ignoreras i stort sett skriftens befallning om enighet, och för många människor ligger tonvikten i stället på grupptillhörigheten,25 som ofta baseras på status, kön, ras eller välstånd. I många länder, om inte de flesta, är människor oeniga om hur man ska leva. I Herrens kyrka är Jesu Kristi evangeliums kultur den enda kultur vi håller oss till och undervisar om. Den enighet vi söker är att vara förenade med Frälsaren och hans lärdomar.26
När vi ser på kyrkans primära syften är de alla grundade på jämlikhet inför Herren27 och följer Jesu Kristi evangeliums kultur. När det gäller missionsarbete är det främsta kravet för dop att man ödmjukar sig inför Gud och kommer fram med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande.28 Utbildning, välstånd, ras eller nationellt ursprung övervägs inte ens.
Utöver det så tjänar missionärerna ödmjukt vart de än blir kallade. De försöker inte tjäna utifrån världens statusmått eller med framtida yrkesbanor i åtanke. De tjänar av allt sitt hjärta, sin förmåga, sitt förstånd och sin styrka oavsett vart de skickas. De väljer inte sina missionskamrater och de försöker flitigt utveckla kristuslika egenskaper,29 vilka utgör kärnan i Jesu Kristi kultur.
Skrifterna ger vägledning för våra viktigaste relationer. Frälsaren undervisade om att det första budet var att ”älska Herren din Gud”. Och att det andra är ”älska din nästa som dig själv”.30
Frälsaren tydliggjorde att var och en är vår nästa.31 Mormons bok gör klart att det inte ska finnas några -iter, stammar eller klasser.32 Vi måste vara eniga och jämlika inför Gud.
Heliga förrättningar och gudomliga ansvar bygger på det här villkoret. Jag skulle förvänta mig att era egna upplevelser i templet liknar mina. Varje gång jag lämnade arbetsdagens värld i San Francisco och kom till Oaklands tempel kunde jag känna en överväldigande känsla av kärlek och frid. En stor del av det här låg i att jag kände att jag var närmare Gud och hans syften. De frälsande förrättningarna var mitt främsta fokus, men en stor del av de där underbara känslorna kom av den jämlikhet och enighet som genomsyrar templet. Alla är klädda i vitt. Det finns inga tecken på välstånd, rang eller utbildningsnivå – vi är alla bröder och systrar som ödmjukar oss inför Gud.
I det heliga beseglingsrummet är det eviga äktenskapets förrättning samma för alla. Jag älskar det faktum att par från de mest ödmjuka omständigheter och par från de mest förmögna omständigheter får precis samma upplevelse. De bär samma klädnader och ingår samma förbund över samma altare. De får också samma eviga prästadömsvälsignelser. Det här utförs i ett vackert tempel som byggts med de heligas tiondepengar som ett heligt Herrens hus.
Att uppfylla gudagivna ansvar, grundade på rättfärdighet, enighet och jämlikhet inför Herren, ger personlig lycka och frid i den här världen och förbereder oss för evigt liv i den kommande världen.33 Det förbereder oss för att möta Gud.34
Vi ber att var och en av er, oavsett era nuvarande omständigheter rådgör med er biskop och blir värdiga en tempelrekommendation.35
Vi är tacksamma för att många fler medlemmar förbereder sig för templet. Det har i flera år varit en markant ökning av antalet värdiga vuxna som har en tempelrekommendation. Rekommendationerna med begränsad användning för värdiga ungdomar har ökat dramatiskt de senaste två åren. Det är tydligt att den trofasta kärnan av medlemmar i kyrkan aldrig har varit starkare.
Slutligen, var förvissade om att kyrkans ledare som presiderar över kyrkans gudagivna syften får gudomlig hjälp. Den här vägledningen kommer från Anden och ibland direkt från Frälsaren. Båda typer av andlig vägledning ges. Jag är tacksam över att ha fått sådan hjälp. Men vägledningen ges i Herrens tid, rad på rad och bud på bud,36 när ”en allvetande Herre avsiktligt väljer att undervisa oss”37. Vägledning för hela kyrkan kommer enbart till hans profet.
Vi har alla haft privilegiet att stödja president Russell M. Nelson som vår profet och president för Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga under den här konferensen. Vi i de tolvs råd, som grupp och personligen, fick en stor andlig upplevelse när vi lade våra händer på president Nelsons huvud och när president Dallin H. Oaks, som agerade språkrör, ordinerade honom och avskilde honom till president för kyrkan. Jag vittnar om att han var förutordinerad och att han har förberetts under hela sitt liv för att bli Herrens profet i vår tid. I Jesu Kristi namn, amen.