Att undervisa i hemmet – ett glädjerikt och heligt ansvar
Jag vädjar om himlens hjälp i vår strävan att vara kristuslika lärare i våra hem.
Min kära fru Julie och jag har fostrat sex underbara barn och nyligen flög det sista ur boet. Jag saknar verkligen att ha våra barn hemma på heltid. Jag saknar att lära mig av dem och undervisa dem.
I dag vänder jag mig till alla föräldrar och alla som vill vara föräldrar. Många av er har barn just nu. För andra kanske den tiden kommer snart. För ytterligare andra kan föräldraskap vara en framtida välsignelse. Min bön är att vi alla måtte inse vilket glädjerikt och heligt ansvar det är att undervisa ett barn.1
Som föräldrar är vi de första att undervisa våra barn om vår himmelske Fader och hans Son Jesus Kristus. Vi hjälper våra barn att uttala sin första bön. Vi ger vägledning och stöd när de träder in på förbundsstigen2 genom dopet. Vi lär dem att lyda Guds befallningar. Vi utbildar dem om hans plan för sina barn och vi hjälper dem känna igen den Helige Andens viskningar. Vi berättar för dem om forna profeter och uppmuntrar dem att följa de levande profeterna. Vi ber för deras segrar och lider med dem i deras svårigheter. Vi vittnar för våra barn om templets välsignelser och vi försöker förbereda dem väl att utföra en heltidsmission. Vi erbjuder kärleksfulla råd när våra barn själva blir föräldrar. Men inte ens då upphör vi med att vara deras föräldrar. Vi slutar aldrig vara deras lärare. Vi blir aldrig avlösta från de här heliga kallelserna.
Låt oss i dag begrunda några av de underbara möjligheter vi har att undervisa våra barn i hemmet.
Familjens hemaftonsundervisning
Låt oss börja med familjens hemafton, som var en hög prioritet i det trosfyllda hem jag växte upp i. Jag minns inte enskilda lektioner som gavs på familjens hemafton, men jag minns att vi inte missade en enda vecka.3 Jag visste vad som var viktigt för mina föräldrar.4
Jag minns en av mina favoritaktiviteter på hemaftonen. Pappa brukade be ett av sina barn att göra ”provet”. Han brukade ge ett barn en rad instruktioner, såsom ”först går du till köket och öppnar och stänger kylskåpet. Sedan springer du till mitt sovrum och hämtar ett par sockar från min byrå. Kom sedan tillbaka hit, hoppa upp och ner tre gånger och säg ’pappa, jag klarade det!’”
Jag älskade när det var min tur. Jag ville utföra varje steg korrekt och såg fram emot ögonblicket då jag kunde säga ”pappa, jag klarade det!”. Den här aktiviteten bidrog till att bygga upp min självtillit och gjorde det enklare för en rastlös pojke att vara uppmärksam när mamma eller pappa lärde ut en evangelieprincip.
President Gordon B. Hinckley sa: ”Om ni hyser minsta tvivel om värdet i att hålla familjens hemafton, så pröva på det. Samla era barn omkring er, undervisa dem, bär vittnesbörd för dem, läs i skrifterna tillsammans och ha roligt tillsammans.”5
Det kommer alltid att finnas motstånd mot att ha familjens hemafton.6 Men jag uppmanar er att ta er förbi hindren och göra familjens hemafton till en prioritering – och se till att den alltid är rolig.
Familjebönsundervisning
Familjeböner är ännu ett ypperligt tillfälle att undervisa.
Jag älskar hur president N. Eldon Tanners pappa undervisade honom under en familjebön. President Tanner berättade följande:
”Jag minns hur min far en kväll när vi knäböjde i familjebön sa till Herren: ’Eldon gjorde något i dag som han inte borde ha gjort – han är ledsen för det och om du förlåter honom kommer han inte att göra om det.’
Det gjorde mig fast besluten att inte göra om det – mycket mer än vad ett kok stryk hade gjort.”7
När jag var liten blev jag ibland irriterad på våra till synes oändliga familjeböner, och tänkte: Bad vi inte just, för bara några minuter sedan? Nu, som förälder, vet jag att vi inte kan be för ofta som familj.8
Jag har alltid imponerats av hur vår himmelske Fader presenterade Jesus Kristus som sin älskade Son.9 Jag tycker om att nämna mina barn vid namn i bön när de hör mig uttrycka för min himmelske Fader hur mycket jag älskar dem. Det verkar inte finnas något bättre tillfälle att uttrycka kärlek för våra barn än när vi ber med dem eller ger dem en välsignelse. När familjer samlas i ödmjuk bön lär de sig kraftfulla och varaktiga lärdomar.
Jourundervisning
Att undervisa som förälder är som att vara jourläkare. Vi behöver ständigt vara redo att undervisa våra barn eftersom vi aldrig vet när möjligheten dyker upp.
Vi är som Frälsaren, vars undervisning ofta ”inte [ägde] rum i en synagoga utan i informella, vardagliga miljöer: när han åt en måltid med sina lärjungar, drog upp vatten från en brunn eller gick förbi ett fikonträd.”10
För ett antal år sedan berättade min mor att hennes två bästa samtal om evangeliet med min storebror Matt ägde rum en gång medan hon vek tvätt och en annan gång när hon körde honom till tandläkaren. En av många egenskaper jag beundrade hos min mor var hur beredd hon var att undervisa sina barn.
Det fanns ingen ände på hennes föräldraundervisning. När jag verkade som biskop sa min då 78-åriga mamma till mig att jag behövde klippa håret. Hon visste att jag behövde vara ett föredöme och hon tvekade inte att säga det till mig. Jag älskar dig mamma!
Som far känner jag mig motiverad att personligen studera och begrunda skrifterna för att kunna vara lyhörd när mina barn eller barnbarn ger mig möjlighet att undervisa på språng.11 ”Några av de bästa undervisningstillfällena börjar med en fråga eller ett bekymmer som en [familjemedlem] har på hjärtat.”12 Lyssnar vi vid de här tillfällena?13
Jag älskar aposteln Petrus uppmaning: ”Var ständigt beredda att svara var och en [även barn] som ber er förklara det hopp ni har.”14
När jag var tonåring brukade pappa och jag för skojs skull utmana varandra för att se vem som hade starkast grepp. Vi grep varandras händer så hårt vi kunde för att försöka få den andre att grimasera av smärta. Det verkar inte vara särskilt roligt nu, men på något sätt var det det då. Efter en sådan kamp såg pappa mig i ögonen och sa: ”Du har starka händer, min son. Jag hoppas att dina händer alltid har styrkan att aldrig vidröra en ung kvinna på ett olämpligt sätt.” Han uppmanade mig sedan att hålla mig moraliskt ren och hjälpa andra göra detsamma.
Äldste Douglas L. Callister berättade följande om sin far. ”När jag åkte hem från jobbet en dag sa min far spontant: ’Jag betalade mitt tionde i dag. Jag skrev ”tack” på tiondechecken. Jag är så tacksam mot Herren för att han välsignar vår familj.’”
Äldste Callister hyllade sedan sin läromästare till far med orden: ”Han undervisade både om lydiga handlingar och inställningen till lydnad.”15
Jag tror vi gör klokt i att då och då ställa oss frågan: ”Vad ska jag lära ut, eller vad lär jag mina barn genom mina lydiga handlingar och min inställning till lydnad?”
Familjens skriftstudieundervisning
Familjens skriftstudier är ett idealiskt forum för att undervisa om läran i hemmet.
President Russell M. Nelson har sagt: ”Inte bara ska föräldrar hålla fast vid Herrens ord, utan de har ett gudomligt uppdrag att undervisa sina barn om det.”16
Under våra barns uppväxt försökte Julie och jag vara konsekventa och kreativa. Ett år bestämde vi att vi skulle läsa Mormons bok på spanska som familj. Var det därför Herren kallade vart och ett av våra barn som utförde en heltidsmission till en spansktalande mission? Es posible.
Jag blev djupt rörd när broder Brian K. Ashton berättade för mig att han och hans far läste varenda sida i Mormons bok tillsammans under hans sista år på high school. Broder Ashton älskar skrifterna. De står skrivna i hans sinne och i hans hjärta. Hans far planterade det fröet när broder Ashton var tonåring och det fröet17 har vuxit till ett djupt rotat träd av sanning. Broder Ashton har gjort detsamma med sina större barn.18 Hans åttaåring frågade honom nyligen: ”Pappa när får jag läsa Mormons bok med dig?”
Exempelundervisning
Slutligen är vår mest inflytelserika undervisning vårt exempel. Vi uppmanas att vara ”ett föredöme för de troende i ord och gärning, i kärlek, tro och renhet”.19
Under en resa nyligen besökte Julie och jag kyrkan och såg den här versen i handling. En ung man som snart skulle resa iväg som missionär höll tal på sakramentsmötet.
Han sa: ”Ni tror allihop att min pappa är en så bra man i kyrkan, men …” Han gjorde en paus och jag undrade nervöst vad han skulle säga härnäst. Han fortsatte med att säga: ”Han är en ännu bättre man hemma.”
Jag tackade den här unge mannen efteråt för hans inspirerande hyllning till sin far. Då fick jag veta att hans far var biskop i församlingen. Även om den här biskopen trofast tjänade sin församling, kände hans son att hans bästa arbete utfördes i hemmet.20
Äldste D. Todd Christofferson har sagt: ”Vi har många tillfällen att undervisa det … uppväxande släktet och vi bör ägna våra bästa tankegångar och ansträngningar åt att utnyttja dem maximalt. Mer än allt annat måste vi fortsätta uppmuntra och hjälpa föräldrar att bli bättre och mer konsekventa lärare … speciellt genom exempel.”21
Det är så Frälsaren undervisar.22
När vi var på semester förra året med våra två yngsta barn föreslog Julie att vi skulle göra ställföreträdande dop både i S:t George tempel och i San Diego tempel. Jag muttrade för mig själv och tänkte: Vi besöker templet hemma och nu är vi på semester. Varför inte göra något mer semesteraktigt? Efter dopen ville Julie fotografera utanför templet. Jag muttrade i tysthet – igen. Ni kan gissa vad som hände därnäst: Vi tog bilder.
Julie vill att våra barn ska ha minnen av hur vi hjälpte våra förfäder och det vill även jag. Vi behövde inte en formell lektion om vikten av tempel. Vi levde den – tack vare en mor som älskar templet och vill att hennes barn ska dela den kärleken.
När föräldrar vårdar sig om varandra och är rättfärdiga föredömen blir barnen evigt välsignade.
Sammanfattning
Till alla er som strävar efter att göra ert bästa i att undervisa i era hem, må ni finna frid och glädje i era ansträngningar. Och om ni känner att det finns utrymme för förbättring eller att ni behöver mer förberedelse, ber jag er att ödmjukt följa de maningar Anden ger er och förbinda er att agera.23
Äldste L. Tom Perry sa: “Ett samhälles välgång, folkets lycka, framgång och frid har sina gemensamma rötter i undervisningen av barnen i hemmet.”24
Ja, mina barn är nu utflugna, men jag har ändå jour och är redo och ivrig att finna ytterligare dyrbara tillfällen att undervisa mina vuxna barn, deras barn och en dag, hoppas jag, deras barn.
Jag vädjar om himlens hjälp i vår strävan att vara kristuslika lärare i våra hem. I Jesu Kristi namn, amen.