Frälsande förrättningar skänker oss ett underbart ljus
Att delta i förrättningarna och hålla tillhörande förbund skänker ett underbart ljus och beskydd i vår allt mörkare värld.
Bröder och systrar, jag gläds med er i evangeliet eller i Kristi lära.
En vän frågade en gång äldste Neil L. Andersen, då i de sjuttio, hur det kändes att tala inför 21 000 människor i konferenscentret. Äldste Andersen svarade: ”Det är inte de 21 000 människorna som gör dig nervös, det är de 15 bröderna som sitter bakom dig.” Då småskrattade jag, men nu känner jag det. Jag älskar djupt och stödjer dessa bröder som profeter, siare och uppenbarare.
Herren sa till Abraham att genom hans avkomlingar och genom prästadömet skulle jordens alla släkter välsignas ”med evangeliets välsignelser … det vill säga evigt liv” (Abr. 2:11; se även v. 2–10).
Dessa utlovade evangeliets och prästadömets välsignelser återgavs till jorden, och år 1842 förrättade profeten Joseph Smith begåvningen för ett begränsat antal män och kvinnor. Mercy Fielding Thompson var en av dem. Profeten sa till henne: ”Detta [begåvningen] ska föra dig ut ur mörker till underbart ljus.”1
I dag vill jag fokusera på frälsande förrättningar, vilka kommer att skänka dig och mig ett underbart ljus.
Förrättningar och förbund
I Stå fast i din tro kan vi läsa att en förrättning är en helig, formell handling som utförs genom prästadömets myndighet. De förrättningar som är nödvändiga för vår upphöjelse kallas frälsande förrättningar. Där ingår dop, konfirmation, ordination till melkisedekska prästadömet (för män), tempelbegåvning och besegling av äktenskap.2
Äldste David A. Bednar har sagt: ”De förrättningar för frälsning och upphöjelse som utförs i Herrens återställda kyrka … är snarare bemyndigade kanaler genom vilka himlens välsignelser och krafter kan flöda in i den enskildes liv.”3
Liksom myntets två sidor åtföljs alla frälsande förrättningar av förbund med Gud. Gud lovade oss välsignelser om vi trofast håller dessa förbund.
Profeten Amulek förkunnade: ”Detta … är tiden … att bereda sig att möta Gud” (Alma 34:32). Hur förbereder vi oss? Genom att värdigt ta emot förrättningar. Vi måste också, som president Nelson sa, ”stanna kvar på förbundsstigen”. President Nelson fortsatte: ”Din beslutsamhet att följa Frälsaren genom att ingå förbund med honom och sedan hålla dessa förbund öppnar dörren för varje andlig välsignelse och förmån som är tillgänglig för män, kvinnor och barn överallt.”4
John och Bonnie Newman har i likhet med många av er tagit emot de andliga välsignelser som president Nelson utlovade. En söndag efter att ha varit i kyrkan med sina tre små barn sa Bonnie till John, som inte var medlem i kyrkan: ”Jag kan inte göra det här på egen hand. Du behöver bestämma dig för om du ska följa med oss till min kyrka eller så får du välja en kyrka som vi kan gå tillsammans till, men barnen behöver få veta att deras pappa också älskar Gud.” Den följande söndagen och varje söndag därefter inte bara deltog John, han tjänade också och spelade piano i många församlingar, grenar och primärföreningar genom åren. Jag hade förmånen att träffa John i april 2015 och under det mötet pratade vi om att det bästa sättet som han kunde visa sin kärlek till Bonnie på var genom att ta henne till templet, men det kunde inte ske såvida han inte döpte sig.
Efter att ha gått i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga under 39 år, döptes John 2015. Ett år senare beseglades John och Bonnie i Memphis tempel i Tennessee, 20 år efter att hon hade tagit emot sin egen begåvning. Deras 47-årige son Robert sa om sin pappa: ”Pappa har verkligen, verkligen vuxit sedan han tog emot prästadömet”. Bonnie tillade: ”John har alltid varit en pigg och gladlynt person, men att få motta förrättningarna och ära sina förbund har förstärkt hans mildhet”.
Kristi försoning och hans exempel
För många år sedan gav President Boyd K. Packer följande varning: ”Ett gott uppförande utan evangeliets förrättningar kommer varken att återlösa eller upphöja människorna.”5 Faktum är att vi inte bara behöver förrättningar och förbund för att återvända till vår Fader, vi behöver också hans Son Jesus Kristus och hans försoning.
Kung Benjamin lärde att det endast är i och genom Kristi namn som frälsning kan komma till människobarnen (se Mosiah 3:17; se även TA 1:3).
Genom sin försoning återlöste Jesus Kristus oss från följderna av Adams fall och möjliggjorde vår omvändelse och slutliga upphöjelse. Genom sitt liv visade han oss hur vi skulle ta emot de frälsande förrättningarna, där ”gudaktighetens kraft [är] uppenbar” (L&F 84:20).
När Frälsaren hade tagit emot dopets förrättning för att ”uppfylla all rättfärdighet” (se 2 Ne. 31:5–6), så frestade Satan honom. Likaså upphör inte våra frestelser när vi blivit döpta eller beseglade, men att ta emot heliga förrättningar och ära de tillhörande förbunden fyller oss med ett underbart ljus och ger oss styrka att motstå och övervinna frestelser.
Varning
Jesaja profeterade om de sista dagarna att ”jorden har blivit orenad … för de har … brutit det eviga förbundet” (Jes. 24:5; se även L&F 1:15).
En liknande varning, uppenbarad för profeten Joseph Smith, var att vissa ”nalkas [Herren] med sina läppar. … [och] de läror de förkunnar är människobud, och de har ett sken av gudaktighet, men de förnekar dess kraft” (JS–H 1:19).
Paulus varnade också för att många skulle ha ”ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!” (2 Tim. 3:5). Jag upprepar, håll dig borta från dem.
Livets många distraktioner och frestelser är som ”rovlystna vargar” (Matt. 7:15). Det är den sanne herden som förbereder, beskyddar och varnar fåren och flocken när dessa vargar närmar sig (se Joh. 10:11–12). Som assisterande herdar vilka strävar efter att efterlikna den gode herdens fullkomliga liv, är inte vi herdar för vår egen själ likväl som för andras? Med råd från de profeter, siare och uppenbarare som vi just gav vårt stöd till, och med den Helige Andens kraft och gåva, kan vi se vargarna närma sig om vi är uppmärksamma och förberedda. Om vi däremot är en lättsinnig herde för vår egen och andras själar så är det troligt att olyckor kommer att ske. Lättsinnighet leder till olyckor. Jag uppmanar oss var och en att vara en trofast herde.
Erfarenhet och vittnesbörd
Sakramentet är en förrättning som hjälper oss att hålla oss på stigen, och att värdigt ta del av det vittnar om att vi håller de förbund som är kopplade till alla andra förrättningar. När jag och min hustru Anita verkade i Arkansasmissionen Little Rock för några år sedan, gick jag ut för att undervisa med två unga missionärer. Under lektionen sa den vänlige brodern som vi undervisade: ”Jag har besökt er kyrka. Varför måste man äta bröd och dricka vatten varje söndag? I vår kyrka gör vi det två gånger om året, till påsk och jul, och det är mycket betydelsefullt.”
Vi berättade för honom att vi är befallda att ”ofta [komma] tillsammans för att ta del av bröd och vin” (Moro. 6:6; se även L&F 20:75). Vi läste högt ur Matteus 26 och 3 Nephi 18. Han svarade att han fortfarande inte förstod varför det var nödvändigt.
Vi delade då med oss av följande jämförelse: ”Föreställ dig att du är med i en väldigt allvarlig bilolycka. Du har blivit skadad och är medvetslös. Någon kör förbi, ser att du är medvetslös och ringer 112. Du blir omhändertagen och återfår medvetandet.”
Vi frågade denne broder: ”Vilka frågor kommer du att ha när du förstår var du befinner dig?”
Han sa: ”Jag vill nog veta hur jag kom dit och vem som hittade mig. Jag vill säkert tacka honom varje dag eftersom han räddade mitt liv.”
Vi förklarade för denne gode broder hur Frälsaren räddade våra liv och att vi behöver tacka honom varje dag, varje dag, varje dag!
Vi frågade sedan: ”I vetskapen om att han gav sitt liv för dig och oss, hur ofta vill du äta brödet och dricka vattnet som sinnebilder för hans kropp och blod?”
Han sa: ”Jag förstår, jag förstår. Men en sak till. Er kyrka är inte lika livlig som vår.”
Vi svarade: ”Vad skulle du göra om Frälsaren Jesus Kristus kom in genom din dörr?”
Han sa: ”Jag skulle genast falla på knä.”
Vi frågade: ”Är det inte det du känner när du går in i sista dagars heliga kapell – vördnad för Frälsaren?”
Han sa: ”Jag förstår, jag förstår, jag förstår!”
Han kom till kyrkan den påsksöndagen och fortsatte komma.
Jag inbjuder var och en att ställa sig frågan: ”Vilka förrättningar, inklusive sakramentet, behöver jag ta emot och vilka förbund behöver jag ingå, hålla och ära?” Jag lovar att deltagandet i förrättningarna och hållandet av tillhörande förbund kommer att skänka dig ett underbart ljus och beskydd i vår allt mörkare värld. I Jesu Kristi namn, amen.