Sjuttio gånger sju

Äldste Lynn G. Robbins

I de sjuttios presidentskap

I ett liv fullt av stötestenar och ofullkomlighet är vi alla tacksamma för en andra chans.

Misstag är en del av livet. Att bli skicklig på att spela piano är praktiskt taget omöjligt utan att göra tusentals misstag – kanske till och med en miljon. För att lära sig ett nytt språk måste man våga utsätta sig för förlägenheten av att göra tusentals misstag – kanske till och med en miljon. Inte ens världens främsta idrottare upphör att göra misstag.

Det har sagts att ”framgång är inte avsaknad av misslyckande, utan snarare att gå från misslyckande till misslyckande utan att mista sin entusiasm.”¹

När Thomas Edison hade uppfunnit glödlampan sägs det att han sa: ”Jag misslyckades inte 1 000 gånger. Glödlampan uppfanns i 1 000 steg.”² Charles F. Kettering kallade misslyckanden ”vägvisare på vägen till framgång”³. Förhoppningsvis blir vi klokare av varje misstag vi gör och stötestenarna blir till språngbrädor.

Nephis orubbliga tro hjälpte honom att gå från misslyckande till misslyckande, tills han slutligen fick tag i mässingsplåtarna. Det tog Mose tio försök innan han till slut lyckades fly ut ur Egypten med israeliterna.

Vi kanske undrar – om både Nephi och Mose gick Herrens ärenden, varför ingrep inte Herren och hjälpte dem att lyckas på första försöket? Varför tillät han dem – och varför tillåter han oss – att kämpa och misslyckas när vi försöker lyckas? Här kommer några av flera viktiga svar på den frågan:

För det första, Herren vet att ”allt detta skall ge [oss] erfarenhet och tjäna [oss] till godo”.⁴
För det andra, för att låta oss smaka det bittra så att vi kan värdesätta det goda.⁵
För det tredje, för att visa att ”striden är HERRENS”,⁶ och att det bara är genom hans nåd som vi kan utföra hans verk och bli som han.⁷
För det fjärde, för att hjälpa oss utveckla och finslipa många kristuslika egenskaper som inte kan förädlas utom genom motstånd⁸ och ”i lidandets ugn”⁹.

Så, i ett liv fullt av stötestenar och ofullkomligheter är vi alla tacksamma för en andra chans.

Som ung student på BYU år 1970 tog jag en nybörjarkurs i fysikens grunder, som hölls av Jae Ballif, en fantastisk professor. Efter varje delmoment i kursen gav han ut ett prov. Om en elev fick ett C och önskade ett bättre betyg gav professor Ballif eleven ett annat prov på samma moment. Om en elev fick B på andra försöket och fortfarande inte var nöjd fick denne ett tredje och fjärde försök och så vidare. Genom att ge mig ett antal andra chanser hjälpte han mig att bli bättre och till slut få ett A på hans kurs.

Han var en ovanligt klok professor som inspirerade sina elever att fortsätta försöka – att se misstag som en lärdom, inte en tragedi, och att inte frukta misstag, utan lära sig av dem.

Jag ringde nyligen upp denne fine man, 47 år efter att jag gick hans fysikkurs. Jag frågade honom varför han lät eleverna göra obegränsade försök att höja sina betyg. Han svarade: ”Jag ville vara på elevernas sida.”

Samtidigt som vi är tacksamma för andra chanser när vi handlat eller tänkt fel, så förundras vi över Frälsarens nåd i det att han ger oss flera chanser att övervinna synd, eller våra felaktiga begär.

Ingen är mer på vår sida än Frälsaren. Han låter oss göra proven om och om igen. För att bli som han krävs oräkneliga andra chanser i vår dagliga kamp mot den naturliga människan, som att tygla våra lidelser, utöva tålamod och förlåtelse, övervinna lathet och undvika underlåtenhetssynder, för att nämna några. Om det är en del av vår mänskliga natur att fela, hur många misslyckanden kommer då krävas tills vår natur inte längre är mänsklig utan gudomlig? Tusentals? Mer troligt en miljon.

I vetskap om att den raka smala stigen skulle vara beströdd med prövningar och att misslyckanden skulle vara en del av vår vardag, betalade Frälsaren ett oändligt pris för att ge oss så många chanser som vi behöver för att klara av vår jordiska prövotid. Det motstånd som han tillåter kan ofta verka oövervinnerligt och nästan omöjligt att stå ut med, men han lämnar oss inte utan hopp.

För att hålla vårt hopp motståndskraftigt i livets utmaningar är Frälsarens nåd alltid beredd och alltid närvarande. Hans nåd är en ”gudomlig hjälp eller styrka, … en möjliggörande kraft som låter män och kvinnor uppnå evigt liv och upphöjelse efter det att de gjort allt de själva förmår”.¹⁰ Hans nåd och hans kärleksfulla blick är med oss på hela vår resa i det att han inspirerar, lättar bördor, stärker, förlöser, skyddar, helar och på andra sätt ”bistår sitt folk” medan de stapplar fram på den trånga och smala stigen.¹¹

Omvändelse är Guds ständigt tillgängliga gåva som tillåter och möjliggör för var och en av oss att gå från misslyckande till misslyckande utan att mista vår entusiasm. Omvändelse är inte hans reservplan om vi skulle råka misslyckas. Omvändelse är hans plan, eftersom han vet att vi kommer att göra det. Det här är omvändelsens evangelium, och som president Russel M. Nelson sa: ”Det är en livslång läroplan.”¹²

I denna livslånga läroplan för omvändelse har Herren instiftat sakramentet för att göra hans förlåtelse ständigt tillgänglig. Om vi tar del av det med ett förkrossat hjärta och en botfärdig ande, erbjuder han oss förlåtelse varje vecka när vi går framåt från misslyckande till misslyckande på förbundsstigen. För ”trots deras synder är mitt inre fyllt av medlidande med dem”.¹³

Men hur många gånger kan han förlåta oss? Hur långt räcker hans tålamod? Vid ett tillfälle frågade Petrus Frälsaren: ”Herre, hur många gånger ska min broder kunna synda mot mig och få min förlåtelse? Upp till sju gånger?”¹⁴

Antagligen tyckte Petrus att sju var ett tillräckligt stort antal för att poängtera dårskapen i att förlåta för många gånger och att även godhet har sina gränser. Som svar sa Frälsaren i princip åt Petrus att inte ens räkna – att inte sätta någon gräns för förlåtelse.

”Jesus sade till honom: ’Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju.’”¹⁵

Självklart satte inte Frälsaren en övre gräns vid 490. Det vore som att säga att man kan ta sakramentet 490 gånger och sedan på den 491:a gången kommer en himmelsk kontrollant och säger: ”Hemskt ledsen men ditt omvändelsekort har gått ut – från och med nu får du klara dig själv.”

Herren använde räkneexemplet som en metafor för sin obegränsade försoning, sin gränslösa kärlek och nåd. ”Ja, och närhelst mitt folk omvänder sig skall jag förlåta dem deras överträdelser mot mig.”¹⁶

Det betyder inte att sakramentet ger oss rätt att synda. Det är en av anledningarna till att följande ord togs med i Moronis bok: ”Men så ofta de omvände sig och med ärligt uppsåt sökte få förlåtelse blev de förlåtna.”¹⁷

Ärligt uppsåt betyder med ärlig ansträngning och verklig förändring. ”Förvandling” och ”förändring” är de viktigaste orden när Handledning för skriftstudier definierar omvändelse: ”En förvandling av sinnet och hjärtat som medför en förnyad inställning till Gud, sig själv och till livet i allmänhet.”¹⁸ Den sortens förändring ger andlig tillväxt. Vår framgång går då inte från misslyckande till misslyckande, utan växer från misslyckande till misslyckande utan att vi mister vår entusiasm.

Angående förändring, betänk den här enkla insikten: ”Det som inte förändras förblir detsamma.” Den självklara sanningen är inte avsedd att förolämpa din intelligens, utan är en djupgående visdom från president Boyd K. Packer, som sedan tillade, ”Och när vi slutar förändras – är det slut med oss”.¹⁹

Eftersom vi inte vill att det ska vara slut med oss förrän vi blir som vår Frälsare²⁰ behöver vi fortsätta ställa oss upp varje gång vi faller, med en önskan om att fortsätta växa och gå framåt trots våra svagheter. I vår svaghet försäkrar han oss: ”Min nåd är nog för dig, för min kraft fullkomnas i svaghet.”²¹

Bara med hjälp av foton i tidsintervaller eller tillväxtdiagram kan vi urskilja vår fysiska tillväxt. Likaså är vår andliga tillväxt vanligtvis inte märkbar utom när vi tittar tillbaka på den genom tidens lins. Det vore klokt att då och då ta en inre titt med den linsen för att upptäcka vår utveckling och inspirera oss till att ”sträva framåt med ståndaktighet i Kristus, med fullkomligt klart hopp”.²²

Jag är evigt tacksam för den kärleksfulla godhet och det tålamod våra himmelska föräldrar och Frälsaren har, som tillåter oss oräkneliga andra chanser på vår väg tillbaka till deras närhet. I Jesu Kristi namn, amen.