Unga kvinnor i verket
Varje ung kvinna i kyrkan bör känna sig uppskattad, få tillfällen att tjäna och känna att hon har något av värde att bidra med i det här verket.
För ett år sedan, under prästadömets allmänna möte på generalkonferensen, talade biskop Gérald Caussé till kyrkans män och beskrev hur aronska och melkisedekska prästadömsbärare är oskiljaktiga partners i att åstadkomma frälsningsarbetet.1 Det talet har varit till stor hjälp för att få de unga män som bär det aronska prästadömet att inse vilken roll de spelar i att bygga Guds rike på jorden. Deras gemensamma tjänande stärker kyrkan och får till stånd en djupare omvändelse och hängivenhet i våra unga mäns hjärtan när de inser hur värdefullt deras bidrag är och hur storslaget det här verket är.
I dag vill jag att mitt tal ska vara en motsvarighet till det budskapet när jag talar om kyrkans unga kvinnor, som behövs lika mycket och är helt nödvändiga för att åstadkomma Herrens verk i deras familjer och i hans kyrka.
Liksom biskop Caussé tillhörde jag en liten gren i kyrkan under en stor del av mina tonår, och jag blev ofta ombedd att fullgöra uppgifter och kallelser som vanligtvis skulle ha utförts av vuxna. Vi i ungdomsprogrammet tog till exempel ofta ledningen i planeringen och genomförandet av våra egna aktiviteter och särskilda evenemang. Vi skrev pjäser, bildade en sånggrupp som underhöll vid aktiviteter i grenen, och deltog helt och fullt i varje möte. Jag kallades att vara sångledare i grenen och ledde sången på sakramentsmötet varje vecka. Det var en fantastisk upplevelse att som 16-åring stå inför alla i grenen varje söndag och leda dem när de sjöng psalmerna. Jag kände mig behövd och visste att jag hade något att bidra med. Folk var beroende av att jag var där, och jag tyckte om att känna mig nyttig. Den upplevelsen hjälpte mig bygga upp mitt vittnesbörd om Jesus Kristus och precis som för biskop Caussé förankrade den mitt liv i tjänande i evangeliet.
Varenda medlem borde veta hur mycket han eller hon behövs. Var och en har något viktigt att bidra med och har unika talanger och förmågor som hjälper till att föra det här viktiga verket framåt. Våra unga män har plikter i aronska prästadömet som beskrivs i Läran och förbunden och som är tämligen synliga. Det kanske är mindre uppenbart för kyrkans unga kvinnor, deras föräldrar och deras ledare att från och med sitt dop har unga kvinnor förbundsansvaret att ”sörja med dem som sörjer, ja, och trösta dem som står i behov av tröst och stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt där [de] må befinna [sig], ända intill döden”.2 Unga kvinnor har möjligheter att uppfylla de här ansvaren i sina församlingar och grenar och när de tjänar i klasspresidentskap, i ungdomsråd och i andra kallelser. Varje ung kvinna i kyrkan bör känna sig uppskattad, få tillfällen att tjäna och känna att hon har något av värde att bidra med i det här verket.
I Handbok 2 får vi veta att frälsningsarbetet ”innefattar medlemmars missionsarbete, att behålla omvända, att aktivera mindre aktiva medlemmar, tempeltjänst och släktforskning och att undervisa om evangeliet”.3 Det här arbetet leds av våra trofasta biskopar, som innehar prästadömsnycklarna för sin församling. I många år nu har vårt presidentskap ställt oss frågan: ”Vilka av de här områdena bör våra unga kvinnor inte vara engagerade i?” Svaret är att de har något att bidra med på alla områden i det här verket.
Jag träffade till exempel nyligen flera unga kvinnor i Las Vegas-området som har kallats att tjäna som församlingens tempel- och släktforskningshandledare. De strålade av entusiasm över att kunna undervisa och hjälpa medlemmarna i sin församling finna sina förfäder. De hade värdefulla datorfärdigheter, hade lärt sig hur man använder FamilySearch, och ville gärna dela med sig av sin kunskap till andra. Det var uppenbart att de hade vittnesbörd och insikt i vikten av att söka reda på våra avlidna förfäders namn så att nödvändiga frälsande förrättningar kan utföras för dem i templet.
För några månader sedan hade jag möjlighet att pröva en idé tillsammans med två 14-åriga unga kvinnor. Jag fick tag på två verkliga dagordningar för församlingsråd och gav Emma och Maggie var sitt exemplar av dem. Jag bad dem läsa igenom dagordningarna för att se om det fanns några åtgärdspunkter från församlingsråden där de skulle kunna vara till nytta. Emma såg att en ny familj skulle flytta in i församlingen och hon sa att hon kunde hjälpa dem flytta in och packa upp. Hon tänkte att hon kunde bli vän med barnen i familjen och visa dem runt i deras nya skola. Hon såg att det snart skulle hållas en församlingsmiddag och kände att det fanns många olika sätt för henne att erbjuda sina tjänster.
Maggie såg att det fanns flera äldre människor i församlingen som behövde få besök och vänskapskontakter. Hon sa att hon väldigt gärna ville besöka och vara till hjälp för de här underbara äldre medlemmarna. Hon kände också att hon kunde hjälpa till att lära församlingens medlemmar hur man skapar och använder konton på sociala medier. Det fanns faktiskt inte något på de där dagordningarna som de här två unga kvinnorna inte kunde hjälpa till med!
Ser de som sitter i församlingsråd eller innehar någon kallelse i församlingen de unga kvinnorna som en värdefull resurs för att hjälpa till att uppfylla de många behoven i våra församlingar? Det finns vanligtvis en lång lista över situationer som kräver att någon tjänar, och vi kommer ofta bara att tänka på vuxna i församlingen som kan uppfylla de här behoven. Precis som våra aronska prästadömsbärare har blivit ombedda att arbeta tillsammans med sina fäder och andra män i melkisedekska prästadömet kan våra unga kvinnor kallas att tjäna och hjälpa till att tillgodose församlingsmedlemmarnas behov tillsammans med sina mödrar eller andra exemplariska systrar. De är kapabla, ivriga och villiga att göra så mycket mer än att bara närvara i kyrkan på söndagarna!
När vi begrundar de roller som våra unga kvinnor förväntas ta på sig inom en snar framtid kan vi fråga oss vilken sorts erfarenheter vi kan ge dem nu som hjälper dem förbereda sig för att vara missionärer, kunniga i evangeliet, ledare i kyrkans biorganisationer, tempeltjänare, hustrur, mödrar, mentorer, förebilder och vänner. De kan faktiskt börja fylla många av de här rollerna redan nu. Ungdomar blir ofta ombedda att hjälpa till med att hålla söndagslektionerna i sina klasser. Våra unga kvinnor har nu tillfälle att utföra tjänande i templet som tidigare utfördes av förrättningstjänare eller volontärer när de kommer med sina ungdomsgrupper för att utföra dop för de döda. Våra flickor i primäråldern inbjuds nu till mötet Förberedelse för templet och prästadömet, som hjälper dem förstå att de också är viktiga deltagare i arbete som leds av prästadömet. De lär sig att män, kvinnor, ungdomar och barn alla får ta emot prästadömets välsignelser och att alla kan spela en aktiv roll i att föra Herrens verk framåt.
Biskopar, vi vet att era plikter ofta är betungande, men liksom en av era främsta prioriteter är att presidera över aronska prästadömets kvorum förklarar också Handbok 2 att ”biskopen och hans rådgivare bistår Unga kvinnors organisation med prästadömets ledarskap. De vakar över och stärker enskilda unga kvinnor i nära samarbete med föräldrar och andra ledare i Unga kvinnor.” Det står också att ”biskopen och hans rådgivare deltar regelbundet i Unga kvinnors möten, tjänandeaktiviteter och andra aktiviteter”.4 Vi är tacksamma för biskopar som tar sig tid att besöka Unga Kvinnors klasser och som ger de unga kvinnorna möjlighet att vara mer än bara åskådare i verket. Tack för att ni ser till att era unga kvinnor är uppskattade deltagare i att tillgodose församlingsmedlemmarnas behov! De här tillfällena att tjäna på meningsfulla sätt välsignar dem så mycket mer än aktiviteter som bara underhåller dem.
Till er, kyrkans unga kvinnor: Era tonår kan vara upptagna och ofta utmanande. Vi har lagt märke till att många fler av er kämpar med ert självförtroende, ångest, höga stressnivåer, och kanske till och med depression. Att vända era tankar utåt istället för att älta era egna problem kanske inte löser alla de här problemen, men tjänande kan ofta lätta era bördor och göra att era utmaningar verkar mindre svåra. Ett av de bästa sätten att öka känslan av egenvärde är att visa, genom vårt engagemang och vårt tjänande för andra, att vi har mycket av värde att bidra med.5 Jag uppmuntrar er unga kvinnor att räcka upp era händer för att anmäla er som frivilliga och sätta dessa händer i arbete när ni ser behov omkring er. När ni uppfyller era förbundsansvar och deltar i att bygga Guds rike flödar välsignelser in i era liv och ni upptäcker lärjungeskapets djupa och varaktiga glädje.
Bröder och systrar, våra unga kvinnor är fantastiska. De har talanger, obegränsad entusiasm och energi, och de är medkännande och omtänksamma. De vill tjäna. De behöver få veta att de är uppskattade och behövs i frälsningsarbetet. Liksom unga män förbereder sig i aronska prästadömet för att utföra större tjänande när de går vidare till melkisedekska prästadömet, förbereder sig våra unga kvinnor för att bli medlemmar i den största kvinnoorganisationen på jorden – Hjälpföreningen. Tillsammans förbereder sig de här vackra, starka, trofasta unga kvinnorna och unga männen för att bli hustrur och makar, mödrar och fäder som uppfostrar familjer som är värdiga Guds celestiala rike.
Jag vittnar om att vår himmelske Faders verk är att åstadkomma odödlighet och evigt liv för sina barn.6 Våra dyrbara unga kvinnor har en viktig roll att spela i att hjälpa till att åstadkomma det här stora verket. I Jesu Kristi namn, amen.