Svenska heliga under andra världskriget

I början av 1938 kallades C. Fritz och Astrid Johansson tillsammans med sina barn att tjäna som lokala heltidsmissionärer i Sverige. Liksom Kristi forntida lärjungar lämnade sina fiskenät för att följa honom, sålde paret Johansson familjens mataffär för att hörsamma kallelsen. Under ett år verkade de tillsammans med missionärer från andra länder – tills kriget bröt ut i Europa. Trots att Sverige var neutralt i konflikten drogs missionärerna tillbaka.

Kyrkans ledare vände sig till C. Fritz Johansson och gav honom i uppgift att vaka över de heliga i Sverige som tillförordnad missionspresident. ”Jag var förbryllad och förvirrad eftersom jag var relativt ny i kyrkan”, minns han. ”Jag hade bara några timmar på mig att bli instruerad av de avresande auktoriteterna, och om det inte hade varit för det brinnande vittnesbörd jag hade om sanningarna i det återställda evangeliet och för de upplevelser jag haft på missionsfältet, som var en förberedelse för det kall som nu kom till mig, kunde jag inte ha gjort det.”

Fritz och Astrid Johansson med sina barn, cirka 1940.

Som tillförordnad missionspresident reste Johansson runt i Sverige och besökte grenarna och uppmuntrade de lokala heliga genom den tidens turbulens och osäkerhet. Genom kyrkans tidskrift Nordstjärnan delgav han också budskap som kallade dem att komma närmare Herren. ”Låt oss komma ihåg att de heliga i forna dagar utförde sitt arbete under svårigheter och dåliga omständigheter”, skrev han i ett nummer. ”Jag önskade att samma ande skulle göra sig mer märkbar bland oss; glädjen i att erbjuda sig själv och sina medel, ja, allt för Herrens sak; fascination och entusiasm över att vara medarbetare i de sista dagarnas aldrig förglömda sak.”

Ett av de heligas sätt att besvara president Johanssons uppmaning att vara ”medarbetare” i saken var att ge hjälp till andra sista dagars heliga utanför Sverige. I början av 1945 hjälpte Hjälpföreningen i missionen till med att samla in mat och förnödenheter till Norge. Hjälpföreningen i Stockholms gren höll en ”försäljningskväll” i september 1945 för att samla in ytterligare medel till de heliga i Finland. Genom sådana insatser knöts kyrkans medlemmar samman och blev mer enade. President Johanssons tjänande gjorde honom också omtyckt bland de heliga i Skandinavien. När han avlöstes 1946 efter sex års tjänande tackade de honom för hans exempel. ”Genom er vänlighet och godhet mot oss”, skrev en gren som tack, ”har ni fått en plats i våra hjärtan för tid och evighet.”