2005
BESLUTET ATT GÅ UT SOM MISSIONÄR
Juni 2005


BESLUTET ATT GÅ UT SOM MISSIONÄR

När jag var liten frågade min familj och mina primärlärare om jag skulle gå ut som missionär när jag blev äldre. Jag sade alltid ja. När jag var 12 år blev jag ordinerad till diakon. Mina ledare började säga att jag skulle gå ut som missionär om bara sju år. Det verkade så långt dit.

När jag ordinerades till lärare blev jag allt oftare påmind om den kommande missionen. När jag ordinerades till präst blev jag påmind ännu oftare. Jag började bli orolig för nu var det bara tre år kvar.

Jag tyckte om tanken att gå ut som missionär, som några av mina äldre bröder hade gjort. Men tanken på att vara borta från min familj i två år i en annan del av världen var skrämmande. Jag insåg att jag var rädd att gå ut som missionär därför att jag inte hade en stark önskan att göra det.

Jag berättade om mitt problem för min syster Francisca och hon satte sig ner bredvid mig och sade: ”Isaí, jag förstår vad du säger och jag har bara två saker att säga till dig. Det första är att en mission är en tid då du kan ha Andens sällskap hela tiden om du har blicken fäst på Guds ära. Det andra är att be Herren att din önskan att gå ut som missionär ska växa. Herren kommer att hjälpa dig.”

Jag följde hennes råd och började be om att min önskan att verka som missionär skulle bli stark.

Den 6 april 2000 var den dag då jag bestämde mig, för det var då som min hemlärarkamrat åkte iväg på sin mission. Jag åkte till flygplatsen för att vinka av honom. När han gick på planet kände jag en nervös iver att göra samma sak. Men i stället för att känna mig rädd så kände jag frid. Jag drog slutsatsen att dessa känslor var svaret på mina böner. Jag visste att Herren ville att jag skulle verka som missionär. Från den dagen hade jag en stark önskan att gå ut som missionär när jag fyllde 19.

Jag kallades att verka i Kalifornienmissionen San Jose och jag har nyligen återvänt därifrån. Åren där var de bästa i mitt liv. Jag befann mig långt borta från min familj, men när det var jobbigt och jag behövde hjälp så fick jag tröst och hjälp av Herrens ande. Jag lärde känna och älska min himmelske Fader och Jesus Kristus. Jag kunde säga med visshet att Mormons bok är sann. Mitt vittnesbörd om levande profeter och återställelsen stärktes. Jag lärde mig älska folket jag tjänade. Och jag lärde mig att tungomålsgåvan är verklig, för jag lärde mig att tala och undervisa på engelska.

Det jag trodde skulle bli en stor uppoffring blev den största välsignelsen i mitt liv.

Isaí Limón Torres är medlem i Matamoros första församling, Matamoros stav, Mexico.