2005
Stärk våra framtida mödrar
Juni 2005


Stärk våra framtida mödrar

För många år sedan frågade min make och jag våra barn vad de tyckte om den senaste generalkonferensen. Vår dotter som då var 16 år var överförtjust. Hon sade: ”Den var jättebra! Jag tyckte om att höra inspirerade, intelligenta profeter och ledare erkänna moderskapet.” Sedan sade hon att detta var något som oroade henne: ”Jag får inte höra det från någon — inte i seminariet, inte i Unga kvinnor och definitivt inte i skolan; ingenstans utom här hemma.”

Jag vet inte om andra unga kvinnor känner samma sak som hon, men jag misstänker att det är så. Jag vet att det under en lång tid inte har varit ”inne” för kvinnor att lovprisa moderskapets dygder eller för unga kvinnor att uttrycka sitt hjärtas önskan att bli mamma.

Jag lade särskilt märke till detta för en tid sedan när jag talade med omkring 20 laurelflickor som jag inte hade träffat förut. Jag frågade vilka mål de hade. De första nämnde sådana mål som att få en doktorsexamen och några andra sade att de ville gå ut som missionär — och de är alla värdiga mål. Slutligen var det en flicka som blygt uttryckte sin önskan att bli mamma. Några andra flickor talade sedan om andra mål. När ännu en flicka sade att hon ville bli mamma så instämde de andra. Men det var ganska modigt gjort av de två första flickorna att erkänna att de ville bli mammor. Och detta var i en trygg miljö.

Förutom att detta mål kan göra att en flicka blir förlöjligad så kan det också få henne att känna sig misslyckad. Hon vet att hon inte har full kontroll över att kunna uppnå målet, vilket kan göra det svårt för henne att berätta om det för andra. Det är också ett mål som kräver stor osjälviskhet. Det kanske krävs att hon sätter andra mer glamorösa mål åt sidan. Jag förstår alla de frågor som våra unga kvinnor ställs inför, men jag känner ändå att jag måste undervisa om eviga principer.

Jag vill bekräfta vikten av moderskapet och tala om det nya uttalandet i Unga kvinnors tema: ”Vara beredda att stärka hem och familj.” Jag vill betona fem saker som vi som föräldrar och ledare måste göra för våra unga kvinnor.

1. Vi måste lära unga kvinnor hur de kan stärka sitt nuvarande hem och sin nuvarande familj.

Alla familjer, från de bästa till de mest bekymmersamma, behöver stärkas. Äldste Robert D Hales i de tolv apostlarnas kvorum sade: ”Om vi tror att andra familjer inte har några svårigheter eller problem, känner vi bara inte dem tillräckligt väl.”1 Vi behöver uppmuntra flickorna att vända sig till sin mamma och pappa, inte bara för att få hjälp utan också för att hjälpa dem.

Flera av våra medlemmar i generalkommittén växte upp i hem med föräldrar som var mindre aktiva i kyrkan. En av dem hade en klok ledare i Unga kvinnor som uppmuntrade henne att vara tillsammans med sin familj när de gjorde något på söndagarna, men att hon skulle hålla på sina personliga normer. Så om de åkte och badade så skulle hon åka med dem och vara med dem men inte simma själv. Hon lyckades skapa en fin relation till sin familj.

Jag känner en ung kvinna som bedrövad såg sin bror umgås med fel vänner. Efter att ha bett ivrigt för honom en kväll, följde hon en maning att hämta hem honom från festen som han var på. Hon körde omkring med honom ett tag och talade med honom om vem han var som medlem av deras familj och vem han var som medlem av vår himmelske Faders familj, och om hans ansvar att hedra dessa identiteter. Han förändrade sitt liv — delvis på grund av sin systers kärlek.

Ungdomar känner sig ofta isolerade, antingen socialt eller andligt. Vänner och nära relationer till syskon är det bästa botemedlet. En tonåring stöttes ut av en grupp flickor i skolan. Hennes syskon lindrade hennes sorg genom att ta med henne på sina aktiviteter och ge henne extra doser av kärlek.

De här är exempel på unga kvinnor som har stärkt sitt hem och sin familj. Att tjäna sin familj är ett sätt att hålla sina förbund, och när vi håller våra förbund får vi den utlovade välsignelsen att få ha Andens sällskap. Vi måste hjälpa våra unga kvinnor att börja där de är, vilken sorts familj de än har, med att stärka sitt hem och sin familj.

2. Vi måste hjälpa unga kvinnor att utveckla färdigheter, både timliga och andliga, som kommer att välsigna deras framtida hem.

Jag tror att ett sätt att förbereda våra flickor andligt är att hjälpa dem utveckla timliga färdigheter eller talanger. Vi vet att för Herren är allting andligt. (Se L&F 29:34.)

Färdigheter som kan användas i hemmet är en konst som håller på att försvinna. Jag oroar mig för detta. När vi förlorar hemmafruarna i ett samhälle så skapar vi en känslomässig hemlöshet som liknar de hemlösas situation, med liknande problem som förtvivlan, droger, omoral och brist på självkänsla. I en publikation som heter The Family in America (Familjen i Amerika) skriver Bryce Christensen att antalet hemlösa på gatan ”bara är en början på att beskriva hemlösheten i Amerika. För sedan när innebar ordet hem bara ett fysiskt skydd, eller hemlöshet bara en brist på sådant skydd? … Ett hem [består] inte bara av skydd mot väder och vind, utan också av känslomässigt engagemang, trygghet och tillhörighet. Ett hem är inte bara tak över huvudet och ett varmt element, det är också en plats som helgas av äktenskapets bestående band, föräldraskap och ett åtagande gentemot familjen; en plats som fordrar uppoffringar och hängivenhet men som utlovar kärleksfull omsorg och ett varmt mottagande.”2

Vi måste alltså lära ut hushållsfärdigheter, bland annat hur man lagar mat, syr, budgeterar och gör ett hem vackert. Vi måste tala om för unga kvinnor att de sysslor som utförs i hemmet är hedervärda och att de kan hjälpa dem både andligt och timligt. När vi gör ett hem tilltalande fysiskt sett får anhöriga en önskan att vilja vara där. Vi skapar en sådan atmosfär som är mottaglig för Anden.

Söndagsskolan, veckoträffarna och Personlig tillväxt är alla program som ger oss möjlighet att undervisa om allt detta som är så viktigt. Jag tänker på min egen upplevelse som rådgivande till laurelflickorna. De unga kvinnor som jag hade ansvar för hade bara ett år kvar innan det var dags för dem att klara sig själva ute i världen. Jag frågade dem vad de behövde veta för att vara redo för denna självständighet. Utifrån deras listor med behov, som att kunna budgetera, ansöka till skolor och jobb, laga eller baka något annat förutom kakor och så vidare, planerade vi våra aktiviteter som vi skulle ha på veckoträffarna. Jag hade inte längre något problem med närvaron eftersom vi höll på att lära de unga kvinnorna färdigheter som de behövde för att uppfylla sina viktiga framtida roller. Jag kunde se att flickorna utvecklade andliga färdigheter samtidigt som de lärde sig timliga färdigheter. Vänskapen mellan de unga kvinnorna blev mer genuin liksom omsorgen de visade om varandra. Mödrarna talade om för mig att den andliga atmosfären i hemmet förbättrades när de unga kvinnorna delade med sig av sin nyfunna kunskap.

Det är det här som vi som föräldrar och ledare måste göra. Vi måste hjälpa unga kvinnor att utveckla sådana praktiska och andliga färdigheter som kommer att välsigna deras framtida hem.

3. Vi måste inspirera unga kvinnor till att vilja vara underbara hustrur, mödrar och hemmafruar.

De två mest verksamma redskapen vi har för att inspirera våra unga kvinnor är vårt exempel och våra uppriktiga ord.

Jag har sett många inspirerande ledare för unga kvinnor som genom exempel uppfyller sina roller med heder och glädje. Jag minns min rådgivandes goda exempel när jag var laurelflicka. Hon fostrade trofast sina barn i kyrkan trots att hennes make var mindre aktiv. Jag känner en ung kvinna vars föräldrar inte var aktiva i kyrkan. Hon var mottaglig och läraktig och tog efter sina ledares exempel på ett bra sätt. Hon lärde sig hur man fastar och håller familjens hemafton genom att göra det tillsammans med sina lärare.

Det bästa och mest bestående exemplet för mig när det gällde glädjen i att arbeta i hemmet och moderskap var min egen mamma. Flera gånger varje dag talade hon om för mig hur mycket hon tyckte om att vara mamma och hemmafru, och hon levde som hon lärde i minsta detalj. Hon sjöng medan hon vek tvätten och njöt av doften från ett renskrubbat badrum. Hon lärde mig att läsa och skriva, sy och laga mat, älska och tjäna. Hon utstrålade andlighet och frukterna av kärlek, glädje, frid, mildhet, tålamod och självbehärskning, och jag kände det och ville ha samma saker i mitt liv. (Se Gal 5:22–23.) Hennes exempel undervisar mig fortfarande dagligen.

Jag vill att ni alla ska veta vilken glädje jag känner över att vara mor, hustru och hemmafru. Vi bör ofta uttrycka vår glädje genom våra ord, handlingar och vår utstrålning.

4. Vi måste hjälpa unga kvinnor att ha mod att möta en värld som vanhelgar familjen och familjevärderingar.

Det är oroande att uppleva Satans rasande attack mot familjen. Alternativa livsstilar, abort, samboförhållanden, skilsmässa, omoral och våld är sådant som slår oss i ansiktet vart vi än vänder oss.

Men även om jag är orolig så är jag inte rädd. Rädsla är motsatsen till tro. Paulus sade till Timoteus: ”Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande.” (2 Tim 1:7)

Jag tror på Jesus Kristus och på hans återställda evangelium på jorden. Jag får styrka av de evangeliesanningar som så koncist anges i tillkännagivandet om familjen. Den tar ställning mot vart och ett av de problemområden som jag just nämnde, och även beträffande andra. Till exempel:

Alternativa livsstilar: ”Att det finns olika kön är nödvändigt för den enskildes förjordiska, jordiska och eviga identitet och uppgift …

Vi förkunnar vidare att Gud har befallt att den heliga fortplantningsförmågan endast skall användas mellan man och kvinna, lagligt vigda som man och hustru.”

Abort: ”Vi bekräftar livets helgd och dess betydelse i Guds eviga plan.”

Samboförhållanden: ”Äktenskap mellan man och kvinna är en nödvändig del av [Guds] eviga plan.”

Skilsmässa: ”Man och hustru har ett högtidligt ansvar att älska och vårda sig om varandra och sina barn.”

Omoral: ”Vi varnar dem som bryter mot kyskhetsbudet … att de en dag kommer att stå ansvariga inför Gud.”

Våld: ”Vi varnar dem som … förgriper sig på maka eller barn … att de en dag kommer att stå ansvariga inför Gud.”3

Jag känner mig inte bara stärkt av dessa sanningar, jag känner mig också älskad av en vis och allvetande Fader i himlen som har välsignat oss med profeter och apostlar som leder kyrkan. Om våra unga kvinnor kan känna hans kärlek, om de kan känna evangeliets sanningar i sitt hjärta, så är de inte rädda. Med ett starkt vittnesbörd om evangeliet och en fast kunskap om eviga lärdomar har våra unga kvinnor modet att möta en värld som vanhelgar familjen.

5. Vi måste betona det eviga perspektivet när det gäller moderskapets ansvar och privilegium och hjälpa de unga kvinnorna förstå att de alla kommer att ha hem och påverka barn, oavsett om de har möjlighet att få egna barn i detta liv eller inte.

President Spencer W Kimball (1895–1985) talade om starka Guds kvinnors inflytande på världen: ”En stor del av den kraftiga tillväxt som ska äga rum i kyrkan i de sista dagarna beror på att många av de goda kvinnorna i världen (hos vilka det ofta finns en sådan inre känsla av andlighet) ska dras till kyrkan i stora skaror. Detta kommer att ske i sådan utsträckning att kvinnorna i kyrkan återspeglar rättfärdighet i sina liv i sådan grad att kvinnorna betraktas som annorlunda — i positiv bemärkelse — än kvinnorna i världen.”4

Vi är annorlunda på ett positivt sätt därför att vi vet vilka vi är i ett evigt perspektiv. Vi har alla blivit gudomligt kallade till moderskapets och fostrandets kvinnliga roller.

Min kusin Carrie var ett utomordentligt exempel på en ensamstående syster som var en glad, generös och kärleksfull kvinna. Hon var till välsignelse för alla som hon kom i kontakt med. Hon dödades i en bilolycka när hon var bortåt 40, men den sista goda gärningen före hennes för tidiga död var att göra i ordning urklippsalbum åt sina syskonbarn. Hon uppfyllde sin mission så gott hon kunde med de möjligheter hon fick.

Nu några ord till alla underbara ledare för de unga kvinnorna. Jag hoppas att Anden hjälper er att veta hur ni ska förenkla saker och ting, och med det menar jag hur ni ska använda er dyrbara tid till det som är viktigt. Undervisa om principer och lärosatser. Visa kärlek. Var exempel. Gör undervisningen tilltalande och så enkel som möjligt.

Fastän det vi gör som ledare för de unga kvinnorna idag är viktigt för att världen ska kunna räddas, så är det som vi gör med våra eviga kallelser av ännu större betydelse. Vi bär också en mantel för våra kallelser som hustrur, mödrar och hemmafruar. Vi behöver be till Herren att hans Ande ska vara med oss i dessa eviga roller. Vårt hem kanske blir vår sista och enda tillflyktsort, som våra profeter har förutsagt. Jag vädjar till er att vara exemplariska ledare, utan att ni fördenskull försummar era ansvar i hemmet.

Hur viktig är inte vår roll som förälder! Hur viktig är inte vår roll som ledare! Hur absolut nödvändigt är det inte att vi lär upp framtidens rättfärdiga Guds kvinnor på rätt sätt! Jag vet att det verk vi är engagerade i är Herrens verk, och jag är tacksam för det underbara privilegiet vi alla har att vara hans redskap.

Omarbetning av ett tal på ett öppet hus för unga kvinnor i mars 2004.

SLUTNOTER

  1. ”Hur kommer våra barn att minnas oss?”, Nordstjärnan, jan 1994, s 9.

  2. ”HomeLess America: What the Disappearance of the American Homemaker Really Means”, The Family in America, jan 2003, www.profam.org/pub/fia/xfia_1701.htm.

  3. ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”, Liahona, okt 2004, s 49.

  4. Se ”Rättfärdiga kvinnors roll”, Nordstjärnan, maj 1980, s 154.