HÖGPRÄSTERNAS KVORUM

ÄLDSTE DAVID E SORENSEN

i de sjuttios presidentskap

Den femte i en serie artiklar om prästadömets kvorum och deras syften.

Att bli ordinerad till högpräst inom melkisedekska prästadömet är en stor ära och ett stort ansvar därför att exemplet för dem som innehar detta ämbete är Frälsaren själv. Aposteln Paulus skrev till hebreerna: ”En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud … Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det. Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig … Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.” (Heb 5:1, 4–6) Frälsaren tog inte själv på sig denna ära utan kallades av Gud. Likadant är det med högprästerna i Herrens kyrka. Deras ansvar är att forma sitt liv efter Frälsaren, att bära vittne genom ord och handling om hans barmhärtiga försoning och om hans evangeliums sanning.

En kort historik

Närhelst evangeliet i sin fullhet har funnits på jorden under människans historia, har Herren kallat högpräster att presidera över hans verk.

Adam, Enok, Noa, Melkisedek, Abraham, Mose och andra rättfärdiga män ordinerades till högpräster. (Se Alma 13; L&F 84:6–17; 107:41–53.)
Efter Moses tid tog Herren bort melkisedekska prästadömet från jorden, utom bland vissa trofasta män.
Bland profeterna hos Mormons boks folk var de presiderande andliga auktoriteterna högpräster. (Se Alma 8:23; 30:20–23.)
Under Jesu Kristi jordiska verksamhet var det han som var den presiderande högprästen på jorden. (Se Heb 3:1.) Och som högpräst utförde Frälsaren ett evigt offer och vann en evig återlösning för oss. (Se Heb 9:11–12.) Han presiderar fortfarande över sin kyrka.
I tidernas fullhets utdelning skedde den första ordinationen till ämbetet som högpräst vid en konferens i kyrkan i Kirtland, Ohio, i juni 1831. Vid det tillfället ordinerades 23 män till högpräster.
Under en tid organiserades högprästkvorum i alla församlingar och varje kvorum hade ett eget presidentskap. Men 1877, strax före sin död, sade president Brigham Young att stavspresidenterna skulle ansvara för dessa kvorum.
År 1956 började stavspresidenterna verka som presidenter för högprästernas kvorum i sina respektive stavar.
I december 1975 klargjorde första presidentskapet att högprästernas grupp i församlingen skulle verka som en del av stavens högprästkvorum. Stavspresidenten skulle verka som president för kvorumet och hans rådgivare i stavspresidentskapet som rådgivare i kvorumet. Församlingens gruppledare för högprästerna skulle verka under ledning av stavspresidenten.

Högprästkvorumets plikter

President Joseph F Smith (1838–1918) sade att ”det är högprästkvorumets plikt att lära ut principerna om ledarskap, om enighet, om framsteg och om tillväxt i Guds rike. De är verkligen folkets fäder. I våra högprästkvorum finns stavspresidenterna och deras rådgivare, biskoparna och deras rådgivare, patriarkerna och alla som har ordinerats till högpräst i melkisedekska prästadömet … De bör vara eniga med kvorumet på ett sådant sätt att de ger det all den styrka de kan åstadkomma för det goda.”¹

Högprästernas ansvar

”Högprästens befogenheter och ansvar är att presidera och att ha all auktoritet som äldsten har. (Se L&F 107:10.) En broder ordineras till högpräst då han kallas till ett stavspresidentskap, högråd eller biskopsråd eller då stavspresidenten av annan anledning bestämmer det.”²

Högprästerna bör vara värda stor tillit. De som ordineras till detta ämbete i prästadömet bör vara män med tro, ärlighet och redbarhet. De bör vara pålitliga och hängivna kyrkan så att man kan lita på att de försvarar evangeliet i alla situationer.

Ett av högprästernas främsta ansvar är att verka som hemlärare. Som sådana ”representerar [de] Herren, biskopen och … gruppledarna. De stöder och tjänar alla medlemmar i familjerna de besöker. De vårdar dessa medlemmars vänskap och respekt genom att visa dem äkta omtanke och kärlek … Hemlärarna är kyrkans främsta källa till hjälp för medlemmarna. De talar med familjens överhuvud om familjens behov och hur de kan hjälpa dem på bästa sätt. De erbjuder hjälp när medlemmar är arbetslösa, sjuka, ensamma, när de flyttar eller har andra behov.”³

President Joseph F Smith sade att varje högpräst bör ”vara ett föredöme för både gamla och unga som är värt att efterlikna, och … sätta sig i en position där han kan undervisa om rättfärdighet, inte bara genom ord utan särskilt genom exempel — och ge de yngre möjlighet att dra fördel av dennes mångåriga erfarenhet, och således vara en kraft i det samhälle [vari] han bor … De som innehar detta ämbete är som regel män i mogen ålder och med varierande erfarenhet … Deras erfarenhet … är resultatet av åratals arbete i kyrkan, och de bör utöva denna visdom till förmån för alla som de kommer i kontakt med.”⁴

Högprästernas roll i relation till tempeltjänst och släktforskning

Gruppledarna och kvorummedlemmarna är föredömen i att utföra tempeltjänst och släktforskning. Bland annat besöker de regelbundet templet när omständigheterna tillåter det. De hjälper medlemmar förbereda sig för att ta emot tempelförordningarna för egen del. De uppmuntrar också medlemmar att söka efter och identifiera sina avlidna släktingar och ombesörja att tempelförordningar utförs för dem. Äldstekvorumens presidenter och högprästernas gruppledare ”ser till att man vid prästadömsmöten och hemlärarbesök regelbundet undervisar om de lärdomar, principer och välsignelser som rör återlösandet av de döda. De uppmuntrar också medlemmarna att undervisa sina barn om templets betydelse … Under biskopsrådets ledning samordnar högprästernas gruppledare tempeltjänsten och släktforskningen i församlingen.”⁵

Högpräster är män som är mogna i evangeliet och har förmåga att presidera. De utgör exempel för bröder som har mindre erfarenhet, särskilt för medlemmarna i aronska prästadömet. De ska, tillsammans med andra prästadömsbärare, ”undervisa, förklara, förmana, döpa samt vaka över kyrkan”. (L&F 20:42) Högprästerna är en mäktig stabiliserande kraft i varje församling, gren, distrikt och stav och deltar i kyrkans mission som är att predika evangeliet, fullkomna de heliga och återlösa de döda. Framför allt är de patriarker i sitt hem och sin familj. De utgör ett föredöme och skapar ett mönster av rättfärdighet för kommande generationer.