Personlig helgelse
Det finns en berättelse om en höna och en gris som diskuterade sina bidrag till bondens frukostbord. Hönan klagade över att behöva donera sina ägg till frukosten. Grisen svarade: ”Ja, men för dig är det ett litet offer. För mig handlar det om total hängivenhet!”
I denna anekdot finns en tydlig lärdom för medlemmarna i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga. Vi kan fråga oss själva om vi är sådana som tycker att det räcker att ge ett ägg då och då för rikets tillväxt, eller om vi vill räkna oss bland dem som helgar allt i denna strävan.
Vi kan anta att sann omvändelse till Jesu Kristi evangelium leder till yttre manifestationer från kyrkans medlemmar. Med andra ord har de som fått en andlig bekräftelse som resulterat i ett starkt vittnesbörd en önskan att efterleva evangeliets principer till fullo. De gör allt som är nödvändigt för att ära sina kallelser, de betalar ett fullt tionde och ett generöst fasteoffer, helgar sabbatsdagen, håller hemaftnar, studerar skrifterna och så vidare. Alla dessa värdiga handlingar, tillsammans med oräkneliga andra, utgör de personliga ansträngningar som de som helgat sig åt kyrkan gjort.
Att disciplinera vår ande på detta sätt förbereder oss för det celestiala livet. Herren säger följande i Läran och förbunden 88:22: ”Den som icke kan hålla ett celestialt rikes lag kan icke uthärda en celestial härlighet.” Hugh Nibley, en lärd man i kyrkan, sade: ”Ni kommer att finna att huvudsyftet med Läran och förbunden är att hjälpa oss realisera helgelselagen.” Han sade vidare: ”Denna lag, den yttersta uppfyllelsen av lydnadens lag och offerlagen, utgör tröskeln till det celestiala riket, det sista och svåraste kravet som ställs på mannen [och kvinnan] i detta liv.”1
Mer än tionde
När vi talar om helgelse är det ofta helgandet av våra timliga medel som vi först tänker på. Det som krävs för närvarande i detta avseende är att vi betalar vårt tionde och fasteoffer som ett förberedande steg mot att lära oss lämna tillbaka en del av det Fadern har gett oss. Men helgelselagen innebär mer än att bara betala tionde och fasteoffer eller att helga pengar och egendom åt Herren. ”Helgelselagen”, sade äldste Bruce R McConkie (1915–1985) i de tolv apostlarnas kvorum, ”innebär att vi helgar vår tid, våra talanger, och våra pengar och ägodelar till kyrkan, så att de finns tillgängliga när de behövs för att främja Herrens intressen på jorden.”2
På 1820-talet definierades helga som ”att göra eller förklara något helgat genom särskilda ceremonier eller riter, att använda för heliga ändamål, att avskilja, inviga eller tillägna till gudsdyrkan”.3 Kyrkans medlemmar i dag förväntas genom att efterleva helgelselagen ”[låta sig] använda[s] för heliga ändamål”. I detta krävs att de helgar sin tid, sina talanger och ägodelar åt Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dess syften. Vi kanske aldrig blir ombedda att ge allt, men vår villighet att lägga allting på altaret är ett tecken mellan oss och Gud att vi underkastar oss hans vilja i allt.
När vi verkade i kyrkan i Sydamerika — först som missionspresident och kamrat i Argentinamissionen Buenos Aires Syd och sedan när äldste Oveson verkade i områdespresidentskapet i Chile — bevittnade vi många gärningar som vi ansåg vara exempel på helgat tjänande åt vår himmelske Fader och hans barn. Vi ska berätta om några av dessa upplevelser.
”Vi klarar det bättre nästa gång”
Tidigt under vår missionsverksamhet mellan 1996 och 1999 hörde vi talas om en grupp kambodjanska immigranter som bodde i Longchamps, nära Buenos Aires, i Argentina. En av familjerna fick undervisning genom diskussionerna. När det var dags för missionärerna att presentera fastelagen sade de något liknande detta: ”Vi fastar i 24 timmar och under den tiden varken äter eller dricker vi så att vår kropp kan underkasta sig vår ande. Vi använder tiden till att läsa skrifterna, be, och göra andra upplyftande saker. Som avslutning deltar vi i faste- och vittnesbördsmötet och sedan ger vi biskopen i församlingen de pengar som motsvarar maten som vi har avstått från så att han kan dela ut dem bland fattiga och behövande.”
Efter den förklaringen föreslog missionärerna att eftersom följande söndag var den första söndagen i månaden, så kanske familjen ville försöka fasta. Fadern gick med på det och missionärerna lämnade hemmet.
Följande måndagskväll återvände äldsterna för en ny diskussion och frågade hur det hade gått för familjen att fasta. Fadern sade lite ursäktande att de hade försökt och skulle absolut försöka igen. Han sade: ”Vi började vår fasta på eftermiddagen med en bön och studerade sedan skrifterna och hade en diskussion. Vi fortsatte så till tidigt följande morgon. Tyvärr somnade några av de mindre barnen under natten. Vi var mycket trötta men duschade på morgonen och förberedde oss för att gå till kyrkan, där vår ande upplyftes och fylldes av de vackra vittnesbörd som gavs. Kanske klarar vi det bättre nästa gång så att barnen kan hålla sig vakna tillsammans med oss hela natten.”
Missionärerna var förbluffade. ”Du menar att ni inte sov på 24 timmar?”
”Nej”, sade fadern. ”Du sade inget om att sova.”
Som ni kanske anar döptes snart denna underbara, ödmjuka familj och blev medlemmar i kyrkan. De förde flera andra familjer till missionärerna vilket resulterade i fler omvändelser. När vi tänker på den här händelsen påminner den oss om hur mycket vi har att lära om helgelse av människor som ödmjukt försöker vara lydiga.
”Jag ser mycket gott hos denna äldste”
Vi lärde oss också någonting vackert om helgelse av en av assistenterna till presidenten i vår mission. Ett beslut hade fattats om att en av våra missionärer behövde skickas hem tidigt från sin mission. Han hade varit olydig vid flera tillfällen trots rådgivning, kontrakt och upprepade varningar. Flygbiljetten hade köpts och lämpligt godkännande hade getts av presidentskapet för området Sydamerika Syd och Missionärsavdelningen att skicka hem missionären.
När assistenterna tog in missionären till sin sista intervju meddelade han högljutt och tårfyllt att han inte ville åka hem. Han lovade att förbättra sig och sade att han skulle skriva under ännu ett kontrakt. I ren desperation kallade president Oveson in de två assistenterna och syster Oveson till kontoret och bad äldsten att vänta utanför medan de diskuterade möjliga utvägar. Syster Oveson, som tappat tålamodet med situationen en aning, ansåg att det enda förnuftiga var att skicka hem honom. ”Om vi låter honom stanna”, vidhöll hon, ”så kanske de andra missionärerna tror att det inte är så viktigt att lyda.”
En av assistenterna sade: ”Jag måste hålla med hermana Oveson. Jag tror inte vi har något val.”
När president Oveson frågade den andra assistenten vad han tyckte, så sade han: ”Jag ser mycket gott hos denna äldste. President Oveson, om du låter mig gå ut på fältet igen så tar jag honom som kamrat under resten av min mission. Jag tar ansvar för honom och hjälper honom att bli en kärleksfull och lydig missionär.”
Vi hade alla tårar i ögonen när äldsten hade slutat tala. Vi kunde inte tro att någon kunde vara så kärleksfull och visa sådan omtanke, särskilt inte en 20-årig missionär. Det beslutades att vi skulle göra som han önskade. Till en början tyckte han att det var oerhört svårt, men sakta lärde sig hans kamrat en hel del av honom och blev en pålitlig missionär. När seniorkamraten åkte hem stannade hans kamrat kvar och fullföljde sin mission. Med tiden blev han seniorkamrat och tränare innan han blev hedervärt avlöst. Fortsättningen på den här sanna berättelsen är att denna en gång så egensinniga äldste har gift sig och beseglats i templet. Han och hans hustru har nu en son. De är aktiva i kyrkan och hjälper till att bygga upp riket. Vilken inverkan en helgad, kristuslik person hade på denna missionär och hans framtida familj!
Andra exempel
Det finns oräkneliga exempel på helgelse i äldre missionärspars liv. Många av dem verkar i tempel eller som välfärdsmissionärer, medicinska rådgivare, verkställande sekreterare till områdespresidentskap, eller som släktforskningsmissionärer. Äldre missionärspar, i vilken egenskap de än verkar, är dyrbara som guld.
Vi var så storligen välsignade av att ha flera äldre missionärspar som verkade tillsammans med oss i Argentinamissionen Buenos Aires Syd. Ett typiskt exempel är ett par som aktiverade medlemmar, undervisade i musik, hjälpte till att reparera hem och gav många timmar av hängivet tjänande. Deras exempel speglar det potentiella värde som äldre missionärspar har vilka förstår helgelselagen och inser vårt behov av att helga vårt liv åt heliga syften.
Vi har träffat många andra helgade medlemmar som exemplifierar hängivenhet och trofasthet. För en tid sedan åkte en grupp medlemmar från Punta Arenas i Chile till templet i Santiago. Denna resa kräver omkring 80 timmar med buss och tar ofta all den semestertid i anspråk som dessa människor får under ett år. En medlem i gruppen var en kvinna som heter hermana Álvarez och är mindre än 120 cm lång. Hon hade svårt att gå. Hon hade med sig omkring 27 namn på släktingar som hon ville utföra ställföreträdande arbete för. Vad underbart det var att kunna hjälpa henne uppfylla sin värdiga dröm och inse i vilken grad så många medlemmar helgar sig själva åt att efterleva och försvara evangeliets principer som en återspegling av helgelselagen.
En del kan bevisa sin hängivenhet till Herrens verk genom sin osvikliga trofasthet trots till synes oöverstigliga svårigheter. Som profeten Joseph Smith sade: ”Gud har sagt, att han skall hava ett prövat folk, att han skulle luttra dem som guld.”4 Vi har känt fantastiska föräldrar som har förblivit ståndaktiga efter det att de fått vetskap om att en son eller dotter har dött på sin mission. Vi tänker på dem som kommer ännu närmare Herren när de förlorar en maka genom död eller skilsmässa, eller dem som måste kämpa med arbetslöshet eller missmod på grund av ett egensinnigt barn. Andra finner att den väg de för närvarande följer för att tjäna på ett helgat sätt är att ta hand om åldrade föräldrar eller handikappade barn. Säkert finns det tider i vårt liv då vi har mer eller mindre tid att ge åt denna livslånga strävan. Det finns en mängd olika sätt varpå vi kan ägna oss åt heliga syften.
Sions folk
Närhelst skrifterna talar om personer som har lärt sig att efterleva helgelselagen till fullo som ett folk, så läser vi om ett rent och fridfullt folk, utan stridigheter och oenighet — Sions folk. Enoks folk blev ett sådant folk. Vi läser i Moses 7:18: kallade sitt folk SION, emedan de voro av ett hjärta och ett sinne och bodde i rättfärdighet; och det fanns inga fattiga ibland dem.”
Vårt helgande sker inte genom en enda gärning. I denna strävan är de som villigt tackar ja till kallelser att bli barntillsynsledare, miniorpatrullmödrar, lärare för tidigt morgonseminarium, scoutledare, eller andra tidskrävande men ibland mindre ansedda kallelser i kyrkan, verkliga exempel på det som helgelse handlar om.
I det långa loppet kanske vårt helgande åt heliga syften helt enkelt innebär att vi har en ständig, ödmjuk villighet att offra allt vi kan under vilken omständighet som helst och hjälper andra att göra detsamma. Helgelse verkar vara en dag-för-dag-process av hängivenhet, ödmjukhet, förfining och rening medan vi följer den mest helgade personen någonsin — vår Frälsare och Återlösare Jesus Kristus.