SEMINARET EFTER MÖRKRETS INBROTT
På ön Takaroa, 60 mil nordöst om Tahiti, är seminariet ingen tidig morgonaktivitet utan en kvällsaktivitet. En gång i veckan på onsdagar, medan solen går ner, undervisar syster Hina Garbutt sina elever om det återställda evangeliet. Hon följer ett studiemönster som infördes på 1850-talet när missionärer för kyrkan först började undervisa där. Faktum är att seminarielektionerna hålls bredvid ett kapell som byggdes på 1890-talet.
För tonåringarna som bor på Takaroa är seminariet den enda formella utbildning som finns tillgänglig. Det finns grundskoleutbildning, men den enda möjligheten för att läsa vidare är att åka iväg till en internatskola på en annan ö långt borta.
”Vi har bara präster här bland de unga männen”, säger Tetuarere Temahaga (ovan), 17 år, från Takaroa andra gren i Tuamotu distrikt på Takaroa. ”Diakonerna och lärarna har alla åkt iväg för att gå i skolan. Men de sex prästerna och de tre unga kvinnorna som är kvar kommer till seminariet. Alla tycker att det är vår skola för oss och därför kommer de. Vi lär oss mycket och tycker om att vara tillsammans. Seminariet gör det möjligt för oss att fortsätta lära.”
Liksom de flesta ungdomarna på Takaroa arbetar Tetuarere på pärlodlingarna. Han måste gå upp så tidigt som halv fem och tillbringar dagarna med att dyka och simma, och lyfta upp tunga linor med ostron i båtarna. Andra, till exempel de unga kvinnorna (till höger) Hinanui Tehina, 14 år, och Tapiu Tino, 15 år, arbetar hela dagarna med att knyta fast ostron på nylonlinor så att andra kan ta dem tillbaka ner i vattnet. Det är så pärlorna växer, och det håller ekonomin levande på Takaroa. ”Vi behövs här”, säger Tapiu. Hon åkte iväg på internatskola ett tag, men det fanns så många negativa influenser att hon återvände för att få vara tillsammans med sin familj och omge sig med människor hon älskar.
Vad gör tonåringarna på Takaroa för att koppla av efter en lång dags arbete? ”Inte mycket”, skrattar Tetuarere. ”Vi tittar på teve, fast det finns inte så mycket att titta på, och så går vi och simmar. Men det vi gör allra mest är att gå och fiska. Vi fiskar för att skaffa mat men också för att det är roligt.”
Söndagar och onsdagar är särskilt välkomna. ”På söndagarna går vi förstås till kyrkan och på onsdagskvällarna är det seminariet”, säger Hinanui. ”Vi lär oss mycket om evangeliet.” Tetuarere berättar om en av de många principer han har studerat: vikten av templet. ”Man kan inte komma dit och ha med sig sådant som är världsligt. Det är Herrens hus, och inget orent kan komma in dit.”
Faktum är att ett av seminarieelevernas spännande mål är att spara pengar som de tjänat och åka tillsammans med andra grensmedlemmar till templet på Tahiti. ”Vi ska utföra dop för de döda”, säger Hinanui. ”Det är ett bra mål. Allt vi lär oss i kyrkan och allt vi lär oss i seminariet vägleder oss till Herrens hus.”