Hjälten
”Anden säger sanningen och ljuger ej. Därför talar den om tingen såsom de verkligen äro.” (MB Jak 4:13)
Baserad på en personlig upplevelse
Kom över till mig efter skolan”, sade Caroline. ”Jag har en ny CD med Alisha.” (Artistens namn har ändrats.)
Jag flämtade till. ”Okej!” Farmor skulle ta med mig och handla till min födelsedag på lördag, men jag kunde inte vänta så länge. Jag var desperat att få höra den nya CD:n med en gång.
Alisha var min hjälte. Caroline och jag låtsades att vi var hon. Vi hade hårborstar till mikrofoner och sjöng med till hennes musik. Ibland bad mamma att vi skulle sjunga tystare, men hon hade inte så mycket emot oväsendet för Alishas texter var så bra. Alisha var religiös – det hade jag läst i en tidning.
Efter skolan skyndade jag mig hem till mitt rum och gjorde läxorna. Alishas leende strålade ner mot mig från affischen ovanför mitt skrivbord.
När jag äntligen kunde springa över gatan till Carolines hus så gav hon mig CD-omslaget och kvittrade: ”Visst är hon jättesöt!”
Jag nickade men det kändes konstigt i magen. Alisha log inte som vanligt på bilden, det var mer som ett hånleende. Och jag hade aldrig förut sett en bild där hon var klädd sådär.
”Tycker du inte att hon är lite opassande klädd?” frågade jag.
Caroline gjorde en grimas. ”Ja, men i hennes kyrka kanske man inte bryr sig om sådant. Hon vet nog inte bättre. Lyssna – det här är min favoritsång.” Hon satte på musiken och jag tittade på texten som fanns på CD-omslaget. Jag var lättad att det inte var några svärord med.
”Där ser du. Den här CD:n är bra”, sade jag till mig själv. Men jag hade en oroskänsla med mig hem den kvällen.
****
På lördagsmorgonen tittade jag på tecknade filmer medan jag väntade på att farmor skulle komma och hämta mig så att vi kunde åka och handla. Under ett reklaminslag sade tevehallåan att Alishas nya musikvideo skulle visas i slutet av programmet!
Mamma kom in i vardagsrummet precis när musiken hade börjat. ”Vad tittar du på?” Hon log och satte sig ner.
”Det är Alishas nya video.” Jag försökte låta oberörd.
Mammas leende försvann när hon såg Alisha dansa. Hon tittade på mig och höjde ögonbrynen.
Jag skruvade på mig. ”Bara för att hon har på sig det där så betyder det inte att sången är dålig.”
”Är du säker på det?”
Jag önskade att videon snart skulle vara slut, men den bara fortsatte. Till slut stängde jag av teven. Mamma var tyst och tittade på mig.
”Jag läste texten”, mumlade jag. ”Det fanns inte med några svärord.”
Hon pekade på den svarta teverutan. ”Men Alisha sänder ändå ett budskap. Man behöver inte säga dåliga ord för att driva bort Anden.”
En känsla inom mig sade att mamma hade rätt. Kanske förstod jag inte vad Alisha menade, men den Helige Anden visste det – och hans inflytande hade försvunnit.
Jag traskade iväg till mitt rum och tittade på affischen med den leende Alisha. Jag log inte tillbaka. Varför hade min hjälte förändrats?
En bil tutade på uppfarten så jag svalde klumpen i halsen och sprang ut.
”Hej födelsedagsflickan”, hälsade farmor när jag klättrade upp i hennes minibuss. ”Vart ska vi?”
Hela veckan hade jag vetat vad jag ville, men nu var jag inte säker. ”Låt mig tänka ett ögonblick.”
Jag kom att tänka på det Caroline hade sagt om Alisha: ”Hon vet nog inte bättre.” Det hade låtit som en bra ursäkt, men nu visste jag varför det inte var det – därför att jag visste bättre!
Den mörka känslan försvann när jag insåg något viktigt. Jag var en Guds dotter och jag behövde ingen annan hjälte. Varför skulle jag beundra någon som inte ens visste vem hon var? ” Jag borde vara Alishas hjälte”, tänkte jag och fnissade. Farmor tittade frågande på mig.
”Kan vi åka till en klädaffär?” frågade jag. ”Jag har nästan vuxit ur min bästa blå söndagsklänning.”
”Det var en bra idé. Du ser jättesöt ut i blått.”
Jag log. Jag såg söt ut med Anden som lyste inom mig också – sötare än en berömd popstjärna någonsin kunde bli.
”De beslut ni fattar nu kommer till stor del att bestämma vad som ska hända senare i livet och i evigheten.”
Första presidentskapet, Vägledning för de unga, s 2.