Tills vi möts igen
Slåss, fly eller ta emot slagen?
Vilka alternativ har vi som Kristi lärjungar när vi blir förföljda?
Jag visste inte vad jag skulle göra den där eftermiddagen när jag var 14 år. Jag stod upptryckt mot skolväggen och blev slagen av en översittare. Eftersom jag var omringad av sex av hans kompisar så bestämde jag mig för att bara ta emot slagen.
Han slog mig och sedan sparkade han mig. Många gånger.
Till slut gick han och hans kompisar. Min buss kom och jag gick på. Jag lyfte inte på huvudet förrän bussen stannade vid min busshållplats. Femtio år senare undrar jag fortfarande om jag agerade av feghet eller kristlig fördragsamhet.
Den här upplevelsen belyser några förbryllande frågor som vi som sista dagars heliga ställs inför. Slåss vi, flyr vi eller tar vi bara emot slagen när vår tro attackeras?
Frälsarens ord verkar tydliga: ”Om någon slår dig på den högra kinden, så vänd också den andra åt honom” (Matt 5:39). Jag har ofta undrat om Jesus bara använde en metafor för att lära sina efterföljare att inte reagera på förolämpningar med blodig hämnd, som var det vanliga tillvägagångssättet. Kanske.
Men tänk då på rådet i Läran och förbunden.
År 1833 drabbades kyrkan av våldsamma förföljelser, särskilt i Missouri. För att försvara sig tog kyrkans medlemmar till vapen. Vid den tidpunkten uppenbarade Herren kapitel 98. Där uppmanade han dem att härda ut — inom rimliga gränser. De hade rätt att försvara sig, men om de avstod skulle Herren belöna dem. Om de som förföljde dem bad om förlåtelse skulle de heliga förlåta dem ”sjuttio gånger sju gånger” (vers 40). Och när det gällde att gå ut i strid så skulle de först vädja om fred och bara gå ut i strid om Herren befallde det.
Tiderna har förändrats sedan den där hemska perioden, men på sätt och vis är kyrkan fortfarande under attack. Vår lära missförstås i allmänhet. Oinformerade antaganden, ologiska beskyllningar och rena lögner tas för sanningar.
Vad ska vi göra? Som lärjungar som strävar efter att ”stå som vittnen om Gud alltid och i allting och överallt” (Mosiah 18:9), måste vi göra något. Vi kan inte fly. Ska vi då slåss eller bara ta emot slagen?
När det gäller sådant kan vi se till profeterna. Under de senaste generalkonferenserna har jag märkt att en del tal har handlat om kyrkans ställning i fråga om kontroversiella frågor. Talarna kritiserar inte, men de kapitulerar heller inte. Ofta söker de efter en gemensam grund med dem som inte tycker som vi. De är respektfulla. De försöker förstå och bli förstådda.1
Det kan finnas situationer när det enda valet är att slåss, fly eller ta emot slagen. Men vi har ofta ett bättre alternativ. Vi kan visa kärlek, som Jesus och hans apostlar gjorde.
Fotoillustration David Stoker