Grundläggande för vår tro

Januari 2011

Grundläggande för vår tro

Äldste Dallin H. Oaks

i de tolv apostlarnas kvorum

Den här artikeln är ett utdrag från en tal som hölls för lärare och studenter vid Harvard Law School den 26 februari 2010.

Som apostel är jag kallad att vara ett vittne om Kristi lära, verk och myndighet i hela världen. I den egenskapen vittnar jag om sanningen i dessa trossatser.

Vi sista dagars heliga inser att våra lärdomar och värderingar inte är så allmänt kända bland dem som inte tillhör vår tro. Detta visas av Gary C. Lawrences nationella undersökning som publicerades i hans nya bok, How Americans View Mormonism. (Hur amerikaner ser på mormonismen.) Tre fjärdedelar av dem som svarat på frågor associerade vår kyrka med höga moraliska normer, men omkring hälften ansåg att vi var hemlighetsfulla och mystiska och hade ”konstiga uppfattningar”.¹ När de ombads att välja olika ord som de ansåg beskrev sista dagars heliga i allmänhet, kryssade 87 procent för ”starka familjevärderingar”, 78 procent kryssade för ”ärliga” och 45 procent kryssade för ”blinda efterföljare”.²

När Lawrence’ intervjuare frågade: ”Vad gör mormonismen främst anspråk på, så vitt du vet?” kunde bara 14 procent beskriva något som liknade tanken om en återställelse eller etablerandet av den ursprungliga kristna tron. När en annan nationell undersökning på liknande sätt frågade vilket ord som bäst beskrev deras intryck av mormonreligionen, fanns det ingen som nämnde ord eller tankar som hade att göra med ursprunglig eller återställd kristendom.³

Min besvikelse över de här resultaten lättas bara något av Lawrence’ andra resultat och observationen att amerikaner i allmänhet är ”djupt religiösa” men ”mycket okunniga”. Till exempel sade 68 procent att de bad minst några gånger i veckan, och 44 procent sade att de närvarade vid en gudstjänst nästan varje vecka. Samtidigt kunde bara hälften nämna en enda av de fyra evangelierna. Nästan ingen visste vilken Bibelns första bok är och 10 procent trodde att Jeanne d’Arc var Noas hustru.⁴

Många faktorer bidrar till den rådande okunnigheten i fråga om religion, men en av dem är säkerligen den högre utbildningens allmänna motstånd mot eller likgiltighet inför religion. Med några få undantag har college och universitet blivit värderingslösa platser där inställningen till religion i bästa fall är neutral. Elever och andra religiösa personer som tror på en levande Gud och moraliska lagar marginaliseras.

Det verkar orealistiskt att förvänta sig att den högre utbildningen som helhet ska återta någon större roll när det gäller att undervisa om moraliska värderingar. Det förblir en uppgift som tillfaller hem, kyrkor och kyrkorelaterade college och universitet. Vi bör alla hoppas på framgång med denna viktiga uppgift. Skolorna kan låtsas vara neutrala när det gäller frågor om rätt och fel, men samhället kan inte överleva på sådan neutralitet.

Jag har valt att presentera tre sanningar som grundläggande trossatser för sista dagars heliga:

Guds natur, inklusive rollerna som de tre medlemmarna i gudomen har, och den åtföljande sanningen att det finns absoluta moraliska lagar.
Livets mening.
De trefaldiga källorna till sanningen om människan och universum: vetenskap, skrifterna och fortsatt uppenbarelse — och hur vi kan använda dem.

1. Guds natur

Min första grundläggande trossats är att Gud är verklig, och det är även de eviga sanningar och värderingar som inte kan bevisas av nuvarande vetenskapliga metoder. De här tankarna har ett oundvikligt samband. Liksom andra troende förkunnar vi att det finns en yttersta laggivare, Gud vår evige Fader, och att det finns absoluta moraliska lagar. Vi motsäger oss den moraliska relativism som har blivit en stor del av den nutida kulturens inofficiella trosbekännelse.

För oss är sanningen om Guds natur och vår relation till honom nyckeln till allting annat. Närmare bestämt är det vår tro på Guds natur som skiljer oss från de flesta kristna kyrkors formella trosbekännelse. Trosartiklarna i vår kyrka inleds på följande sätt: ”Vi tror på Gud den evige Fadern, på hans Son Jesus Kristus och på den Helige Anden” (vers 1).

Vi har denna tro på gudomen gemensam med resten av kristendomen, men för oss betyder det något annat än för de flesta. Vi vidhåller att de tre medlemmarna i gudomen är tre åtskilda och separata personer och att Gud Fadern inte är en ande utan en förhärligad person med en påtaglig kropp, liksom hans uppståndne Son, Jesus Kristus. Fastän de har separat identitet är de ett i syfte. Vi vidhåller att Jesus nämnde denna relation när han bad till sin Fader om att hans lärjungar skulle ”vara ett” liksom Jesus och hans Fader är ett (Joh 17:11) — förenade i syfte men inte i identitet. Följande unika uppfattning är av största betydelse för oss: ”Fadern har en kropp av kött och ben, lika påtaglig som en människas, och likaså Sonen, men den Helige Anden har inte en kropp av kött och ben, utan är en person som består av ande” (L&F 130:22). Men, som Gary Lawrence’ intervjuer visar, har vi inte förmedlat denna uppfattning till andra på ett bra sätt.⁵

Vår tro på Guds natur kommer från det vi kallar för den första synen. Den första synen inledde återställelsen av Jesu Kristi evangeliums fullhet. Joseph Smith, en oskolad pojke på 14 år som försökte ta reda på vilken kyrka han skulle bli medlem i, fick en syn vari han såg ”två personer” med utomordentlig ”glans och härlighet”. En av dem pekade på den andre och sade: ”Denne är min älskade Son. Hör honom!” (Joseph Smith — Historien 1:17). Gud Sonen sade till den unge profeten att alla ”trosbekännelser” i den tidens kyrkor ”var avskyvärda i hans ögon” (Joseph Smith — Historien 1:19). Denna gudomliga förkunnelse fördömde trosbekännelserna, inte de trofasta sökarna som trodde på dem.

Joseph Smiths första syn visade att de dåtida uppfattningarna om Guds och gudomens natur inte var riktiga och inte kunde leda anhängarna till den bestämmelse Gud önskade att de skulle uppnå. Det påföljande utgjutandet av nutida helig skrift uppenbarade betydelsen av denna grundläggande sanning och gav oss Mormons bok. Den här nya skriften är ett andra vittne om Jesus Kristus. Den bekräftar de bibliska profetiorna och lärdomarna om Kristi natur och mission. Den ökar vår kunskap om hans evangelium och hans lärdomar under hans jordiska verksamhet. Den ger också många lärdomar och ett exempel på sådana uppenbarelser genom vilka vi kan få veta att evangeliet är sant.

De här lärdomarna klargör vårt vittnesbörd om Kristus. Vi grundar oss inte på världens visdom eller människors filosofier — hur traditionella eller respekterade de än må vara. Vårt vittnesbörd om Jesus Kristus är baserat på Guds uppenbarelser till sina profeter och till oss personligen.

Vad får vårt vittnesbörd om Jesus Kristus oss att intyga? Jesus Kristus är Gud den evige Faderns enfödde Son. Han är Skaparen. Tack vare sin ojämförliga jordiska verksamhet är han vår lärare. Tack vare hans uppståndelse kommer alla som någonsin har levat att uppstå från döden. Han är Frälsaren vars försoningsoffer öppnar dörren för att vi ska få förlåtelse för våra personliga synder så att vi kan renas och återvända till Gud vår evige Faders närhet. Det här är det centrala budskapet från profeter i alla tidsåldrar. Joseph Smith förkunnade denna storartade sanning i vår tredje trosartikel: ”Vi tror att hela människosläktet kan frälsas genom Kristi försoning och genom lydnad mot evangeliets lagar och förordningar.”

Som medlemmar i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga vittnar vi tillsammans med Mormons boks profet kung Benjamin om ”att inget annat namn kommer att ges, och inte heller något annat sätt eller medel varigenom frälsning kan komma till människobarnen, än i och genom Kristi namn, han som är Herren den Allsmäktige” (Mosiah 3:17).

Varför är Kristus det enda sättet? Hur kunde han bryta dödens band? Hur var det möjligt för honom att ta på sig alla människors synder? Hur kan vi smutsiga och syndfulla människor renas och vår kropp uppstå genom hans försoning? Det här är mysterier som jag inte förstår helt och fullt. För mig är underverket i Jesu Kristi försoning obegripligt, men den Helige Anden har vittnat för mig om att den är verklig och jag gläds åt att jag kan ägna mitt liv åt att förkunna det.

2. Det jordiska livets mening

Min andra grundläggande trossats rör meningen med det jordiska livet. Den härrör från vår kännedom om Gud den evige Faderns syften och rör vår bestämmelse som hans barn. Vår teologi börjar med en försäkran om att vi levde som andar innan vi kom till jorden. Den framhåller att det jordiska livet har en mening. Och den lär att vår högsta strävan är att bli lika våra himmelska föräldrar som ger oss möjlighet att bevara våra familjerelationer för evigt. Vi sattes på jorden för att få en fysisk kropp och för att genom Jesu Kristi försoning och lydnad mot hans evangeliums lagar och förordningar kvalificera oss för det förhärligade celestiala tillstånd och de relationer som kallas upphöjelse eller evigt liv.

Vi är kända för att vara en familjeinriktad kyrka, men det som inte är lika välkänt är att vår inriktning på familjen inte bara handlar om jordiska relationer utan också är en del av vår grundläggande teologi. Enligt den kärleksfulle Skaparens storslagna plan är hans kyrkas uppdrag att hjälpa oss uppnå upphöjelse i det celestiala riket, och det kan bara åstadkommas genom evigt äktenskap mellan en man och en kvinna (se L&F 131:1–3).

Min trofasta mor, som var änka, kände ingen förvirring när det gällde familjerelationens eviga natur. Hon hedrade alltid vår avlidne fars ställning. Hon såg till att han var närvarande i vårt hem. Hon pratade om deras tempeläktenskaps eviga natur och om vår bestämmelse, att vi skulle vara tillsammans som familj i nästa liv. Hon påminde oss ofta om vad vår far skulle vilja att vi gjorde för att kvalificera oss för Frälsarens löfte om att vi kunde vara en evig familj. Hon kallade aldrig sig själv änka, och jag tänkte aldrig på att hon var det. För mig som pojke var hon inte änka. Hon hade en make, och vi hade en far. Han var bara borta ett tag.

Vi framhåller att äktenskapet är nödvändigt för att uppfylla Guds plan att tillhandahålla den rätta miljön för de barn som föds, och att förbereda familjemedlemmarna för evigt liv. Kunskapen om Guds plan ger sista dagars heliga ett unikt perspektiv på äktenskap och barn. Vi ser på barnafödande och fostran av barn som en del av Guds plan och en helig plikt för dem som fått möjlighet att ta del av det. Vi tror att de största skatterna på jorden och i himlen är våra barn och övriga efterkommande. Och vi tror att vi måste sträva efter att bli det slags jordiska familjer som tillhandahåller de bästa förhållandena för barnens utveckling och lycka. Detta gäller alla barn.

Kraften att skapa liv på jorden är den mest upphöjda kraft Gud gett sina barn. Användandet av denna skaparkraft fastställdes i det första budet, att vi ska vara fruktsamma och föröka oss (se 1 Mos 1:28). Ett annat viktigt bud förbjöd missbruk av samma kraft: ”Du skall inte begå äktenskapsbrott” (2 Mos 20:14) och ”avhåll er från otukt” (se 1 Tess 4:3). Den tonvikt vi lägger vid denna kyskhetslag förklaras av vår insikt om fortplantningens syfte vid genomförandet av Guds plan.

Det finns många politiska, juridiska och sociala påtryckningar för förändringar som orsakar förvirring när det gäller könsidentitet, bagatelliserar äktenskap eller förändrar dess definition, eller utjämnar de skillnader mellan män och kvinnor som är nödvändiga för att vi ska kunna uppfylla Guds storartade lycksalighetsplan. Vårt eviga perspektiv gör att vi motsätter oss sådana förändringar.

Slutligen omfattar vår kunskap om jordelivets mening några unika lärdomar om vad som händer efter det här livet. Liksom andra kristna tror vi att vi kommer till en himmel (paradiset) eller ett helvete när vi har avslutat det här livet. Men för oss är den här tvådelade uppdelningen av rättfärdiga och orättfärdiga endast tillfällig medan de dödas andar väntar på sin uppståndelse och slutliga dom (se Alma 40:11–14). Destinationerna som följer på den slutliga domen är mycket mer mångfaldiga och står som bevis på Guds enorma kärlek till sina barn — alla sina barn.

Guds kärlek är så stor att han kräver att hans barn ska lyda hans lagar, för det är bara genom att lyda som de kan utvecklas mot den eviga bestämmelse han önskar att de uppnår. Därför kommer vi i den slutliga domen att tilldelas det härlighetsrike som motsvarar vår lydnad mot hans lag. I sitt andra brev till korintierna berättar aposteln Paulus om en syn där en man ”blev uppryckt ända till tredje himlen” (2 Kor 12:2). Han talade om de dödas uppståndelse och beskrev ”kroppar” med olika härlighet, liksom solens, månens och stjärnornas härlighet. Han benämnde de två första ”himmelska kroppar” och ”jordiska kroppar” (se 1 Kor 15:40–42). För oss är evigt liv i den celestiala härligheten — den högsta härligheten, inte någon mystisk förening med en obegriplig ande-gud. Evigt liv är i stället ett familjeliv hos en kärleksfull Fader i himlen och med våra förfäder och våra efterkommande.

Teologin som omfattar Jesu Kristi återställda evangelium är allomfattande, universell, barmhärtig och sann. Efter den nödvändiga erfarenhet som jordelivet är uppstår alla Guds söner och döttrar slutligen och får komma till ett härlighetsrike som är underbarare än någon dödlig människa kan förstå. Med bara några få undantag får också de ondskefulla slutligen komma till ett underbart — om än lägre — härlighetsrike. Allt detta tack vare Guds stora kärlek till sina barn, och detta är möjligt tack vare Jesu Kristi försoning och uppståndelse, ”han som förhärligar Fadern och frälser alla hans händers verk” (L&F 76:43).

3. Källor till sanning

Kyrkans medlemmar är mycket intresserade av att inhämta kunskap. Brigham Young (1801–1877) sade det bäst: ”[Vår] religion … manar [oss] … att ivrigt söka efter kunskap. Det finns inget annat folk som är ivrigare att se, höra, lära känna och förstå sanningen.”⁶

Vid ett annat tillfälle sade han att vi uppmanar våra medlemmar att ”tillväxa i kunskap … inom alla … områden, för all visdom och all konst och vetenskap i världen kommer från Gud och är avsett för hans folks bästa.”⁷

Vi söker efter kunskap, men vi gör det på ett speciellt sätt eftersom vi tror att det finns två dimensioner när det gäller kunskap: en materiell dimension och en andlig. Vi söker efter kunskap inom den materiella dimensionen genom vetenskapliga undersökningar och inom den andliga dimensionen genom uppenbarelse. Uppenbarelse är sättet Gud kommunicerar med människan — med profeter och var och en av oss om vi söker efter det.

Uppenbarelse är helt klart en av vår tros utmärkande egenskaper. Profeten Joseph Smith vägleddes och upplyftes av ett oupphörligt flöde av uppenbarelser i hela sitt liv. Den storartade kvalitén på hans publicerade uppenbarelser, bland annat Mormons bok och Läran och förbunden, lyfter fram hans unika kallelse som profet i denna sista tidsutdelning. I denna profetiska uppenbarelse — till Joseph Smith och till hans efterträdare som presidenter för kyrkan — har Gud uppenbarat sanningar och bud till sina profetledare för att upplysa sitt folk och för att styra och leda sin kyrka.

Det är en sådan uppenbarelse som beskrivs i Gamla testamentet: ”Ty Herren, Herren gör ingenting utan att ha uppenbarat sin hemlighet för sina tjänare profeterna” (Amos 3:7). Joseph Smith förkunnade: ”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga grundades på direkt uppenbarelse, som Guds sanna kyrka alltid grundats.”⁸ Han frågade: ”Ta bort Mormons bok och uppenbarelserna, och var är då vår religion?” Han svarade: ”Vi har ingen.”⁹

Joseph Smith lärde också att eftersom uppenbarelserna inte upphörde med de första apostlarna utan fortsätter att komma i vår tid så kan varje person få personliga uppenbarelser för att omvända sig, ta emot kunskap och fatta beslut. ”Det är Guds barns förmån att få komma till Gud och få uppenbarelse”, sade han. ”Gud gör inte skillnad på människor, vi har alla samma förmån.”¹⁰

I Nya testamentet beskrivs sådana personliga uppenbarelser. När till exempel Petrus vidhöll sin övertygelse att Jesus var Guds gudomlige Son, förkunnade Frälsaren: ”Kött och blod har inte uppenbarat detta för dig, utan min Fader som är i himlen” (Matt 16:17).

Personlig uppenbarelse, som ibland kallas ”inspiration”, kommer på många sätt. Oftast är det genom ord eller tankar som kommer som plötsliga insikter eller som positiva eller negativa känslor om tilltänkta tillvägagångssätt. Ofta kommer den som svar på uppriktiga och andäktiga böner. Jesus lärde: ”Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er” (Matt 7:7). Uppenbarelser kommer när vi håller Guds bud och således kvalificerar oss för den Helige Andens sällskap och kommunikation.

En del undrar hur kyrkans medlemmar kan ta emot en nutida profets lärdomar till vägledning i livet, något som är ovanligt i de flesta religiösa traditioner. Vårt svar på beskyllningen att sista dagars heliga följer sina ledare i ”blind lydnad” är åter att vi får personlig uppenbarelse. Vi respekterar våra ledare och utgår från att de inspireras i sitt ledarskap i kyrkan och i sina lärdomar. Men vi har alla förmånen och uppmanas också att få deras lärdomar bekräftade genom att andäktigt söka och ta emot uppenbarad bekräftelse direkt från Gud.

De flesta kristna tror att Gud stängde dörren om de heliga skrifternas kanon — den auktoritativa samling heliga böcker som användes som skrifter — kort efter Kristi död, och att det inte har kommit några jämförliga uppenbarelser sedan dess. Joseph Smith lärde och visade att dörren till fortsatt helig skrift är öppen.¹¹ Faktum är att dörren till fortsatt helig skrift är öppen på två sätt, och tanken om fortsatt uppenbarelse är viktig för båda.

För det första lärde Joseph Smith att Gud vägleder sina barn genom att göra nya tillägg till de heliga skrifterna. Mormons bok är ett sådant tillägg. Det är också uppenbarelserna i Läran och förbunden och Den kostbara pärlan. Fortsatt uppenbarelse är nödvändigt för att vi ska kunna ta emot det som Herren vill att vi ska förstå och göra i vår tid och i våra omständigheter.

För det andra öppnar fortsatt uppenbarelse de heliga skrifterna för läsare som under den Helige Andens inflytande hittar nya betydelser och får ny vägledning för sina personliga omständigheter. Aposteln Paulus skrev att ”hela Skriften är utandad av Gud” (2 Tim 3:16; se också 2 Petr 1:21) och att ”ingen [vet] vad som är i Gud [om han inte har] … Guds Ande” (1 Kor 2:11). Det betyder att vi för att förstå skrifterna behöver personlig uppenbarelse från Herrens Ande som upplyser våra sinnen. Följaktligen uppmanar vi våra medlemmar att studera skrifterna och andäktigt söka inspiration för att få veta vad de betyder för just dem. Den främsta kunskapen kommer genom personlig uppenbarelse från den Helige Anden.

Jesus lärde: ”Ni [skall] känna igen dem på deras frukt” (Matt 7:20). För mig, för oräkneliga andra troende och för många iakttagare är frukten god — god för medlemmarna, god för deras familj, god för deras samhälle och god för deras nation. De förnödenheter och tjänster till ett värde av miljontals dollar som Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga och dess medlemmar obemärkt och effektivt tillhandahåller för att avhjälpa tragedier som jordbävningen i Haiti i januari 2010 är bevis på detta faktum.

Som apostel är jag kallad att vara ett vittne om Kristi lära, verk och myndighet i hela världen. I den egenskapen vittnar jag om sanningen i dessa trossatser.

Gå till www.lds.org/fundamental-premises-of-our-faith för att se hela texten på engelska.

Den första synen, av Gary L. Kapp, kopiering förbjuden

Fotoillustration Laureni Fochetto

Fotoillustration Ruth Sipus