Nya handböcker presenteras under världsomfattande utbildningsmöte
President Thomas S. Monson och medlemmar i te tolv apostlarnas kvorum presenterade kyrkans nya handböcker och några av de viktiga ändringarna de innehåller under ett världsomfattande ledarutbildningsmöte den 13 november 2010.
Ledarutbildningsmötet där de nya handböckerna — Handbok 1: Stavspresidenter och biskopar och Handbok 2: Kyrkans förvaltning — presenterades sändes på 22 språk till prästadöms- och biorganisationsledare i 95 länder.
Utsändningen finns på LDS.org på www.lds.org/leadership-training.
Ytterligare ett världsomfattande ledarutbildningsmöte hålls i februari 2011 där man i detalj tar upp stavspresidenternas och biskoparnas ansvarsuppgifter, kvorumens och biorganisationernas arbete och de unika utmaningar som enheter med få medlemmar och ledare ställs inför när det gäller att till fullo genomföra kyrkans program.
Handböckernas betydelse
”Det finns trygghet i handböckerna”, sade president Monson och varnade för de avvikelser som kan smyga sig in i kyrkans program när ledarna inte känner till kyrkans riktlinjer och tillvägagångssätt. ”De blir en välsignelse för er och för dem ni betjänar medan ni läser dem, förstår dem och tillämpar dem.”
Handböckerna förenklar och ger en flexibilitet som gör att man kan undvika större faror enligt president Boyd K. Packer, president för de tolv apostlarnas kvorum.
Först finns det en fara för att man organiserar ut den Helige Andens inflytande ur kyrkans program. ”Det är ett andligt arbete vi är engagerade i”, sade han, ”och ett andligt arbete måste ledas av Anden.”
För det andra finns det en fara för att man ”etablerar kyrkan utan att etablera evangeliet”, sade han. ”Kyrkan behöver finnas i medlemmarnas liv och evangeliet behöver etableras i medlemmarnas hjärtan.”
Viktiga ändringar
Största delen av texten i Handbok 1: Stavspresidenter och biskopar är oförändrad jämfört med 2006 års uppdatering av Kyrkans instruktionshandbok, Bok 1. Instruktionerna i de senaste breven från första presidentskapet har tagits med, kapitlen om stavspresidenternas och biskoparnas ansvarsuppgifter har förkortats och förtydligats och en del material har omorganiserats för lättare åtkomst.
Ändringarna i Handbok 2: Kyrkans förvaltning är mer omfattande. Genom ett princip-baserat tillvägagångssätt vill man förenkla kyrkans program och ge större möjlighet för lokala anpassningar där så är nödvändigt utan att kompromissa med riktlinjernas, tillvägagångssättens och programmens enhetlighet.
Andra ändringar värda att uppmärksammas: Biskopens arbetsbörda ska minskas genom att församlingsrådets och dess medlemmars roller utökas. Det blir möjligt att ha fler församlingsrådsmöten. Kyrkans uppdrag förtydligas. Arbetet inom församlingens välfärdskommitté ska tas upp under mötena för prästadömets verkställande kommitté (som hjälpföreningspresidenten kan inbjudas till när så är nödvändigt) och församlingsrådet. Det ska inte längre finnas en aktiv aktivitetskommitté i församlingarna utan aktiviteterna tas upp via församlingsrådet.
Kyrkans uppdrag
De nya handböckerna klargör vad första presidentskapet menade i 1981 års uttalande om kyrkans trefaldiga uppdrag — att förkunna, fullkomliggöra och återlösa.
I Handbok 2, del 2.2, bekräftas på nytt första presidentskapets avsikt 1981 att de tre tillämpningarna är en del av ett stort verk: ”Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga grundades av Gud för att bistå i hans verk att åstadkomma frälsning och upphöjelse för sina barn” (se Mose 1:39).
Äldste Dallin H. Oaks i de tolv apostlarnas kvorum varnade för att ge överdriven uppmärksamhet åt definitioner och avgränsningar bland de här tre delarna av Herrens verk eller utesluta andra viktiga element, som att ta hand om de fattiga.
Han sade: ”Den allmänna principen enligt del 2.2 är: ’Kyrkans program och aktiviteter [är avsedda stödja] och [stärka] den enskilde och familjen.’”
Enhetlighet och anpassning
Principerna och lärdomarna i de tre första kapitlen i Handbok 2 ”är grundläggande för kyrkans administration och måste ligga bakom allt [ledarna] gör”, sade äldste Quentin L. Cook i de tolv apostlarnas kvorum. Men de följande kapitlen i boken, särskilt ett nytt kapitel med titeln ”Enhetlighet och anpassning”, förklarar hur flexibel man kan vara i fråga om kyrkans riktlinjer och program.
Det här kapitlet ”anger tydligt vilka saker som måste vara enhetliga överallt i kyrkan” och ”innehåller ytterst viktiga principer som anger förhållanden som kan berättiga till lokala anpassningar”, sade äldste Cook.
Exempel på när anpassningar kan vara lämpliga är när det gäller biorganisationernas bemanning och program och i fråga om formatet på ledarskapsmöten och -aktiviteter och hur ofta de hålls. Omständigheter som bör beaktas är bland annat familjernas situationer, transport och kommunikation, antal medlemmar och säkerhet.
”När det gäller vilka anpassningar som kan vara lämpliga bör ledarna alltid söka Andens ledning och rådgöra med närmaste presiderande auktoritet”, sade äldste Cook.
Arbetet går framåt
Äldste M. Russell Ballard i de tolv apostlarnas kvorum, som ledde en paneldiskussion, sade att man genom att studera instruktionerna ett kapitel åt gången och samtala om principerna på rådsmöten kan lära sig principerna på ett mer meningsfullt sätt.
Om ledarna har frågor om riktlinjer och program som inte besvaras i handböckerna bör de ta upp dem med sin presiderande prästadömsledare, rådde äldste Oaks. Om det finns obesvarade frågor, sade han att ”endast de högsta prästadömsledarna bör rådfråga första presidentskapets kontor”.