Från tro till kunskap

Chiao-yi Lin

Tron på att Mormons bok är sann var bara början.

Första gången jag såg missionärer från Jesu Kristi kyrka var vid en tågstation när jag var 19 år. Jag märkte att det var något speciellt med de unga kvinnorna och kände att jag ville prata med dem. Jag gick därför fram till dem och frågade vad de gjorde i Taiwan. De berättade att de var missionärer och började prata om evangeliet. Under ett flertal möten med dem fick jag lära mig om Jesus Kristus, hans återställda evangelium och Mormons bok. Det var det sista av de här ämnena — Mormons bok — som fick mig att bli medlem i kyrkan.

Jag kan fortfarande minnas hur det kändes när jag bad om boken. När jag hade läst i den en kväll knäböjde jag och frågade min himmelske Fader om den var sann. Det kändes som om en varm filt sveptes om mig, något jag aldrig hade känt i buddisttemplen jag hade besökt i hela mitt liv. Den här känslan var annorlunda. Jag visste att någon lyssnade. I det ögonblicket ändrades min tro på att kyrkan var sann till en vetskap om att den var sann, och jag bestämde mig för att döpas.

Mormons bok har fortsatt att välsigna mitt liv sedan dess. Den välsignade mig när jag gick ut som missionär.

Den har också välsignat mig i mina ämbeten. När jag var institutlärare lärde jag mig att Mormons bok skrevs för oss i dag.¹ Men när jag förberedde mina lektioner upptäckte jag att det inte bara var något som var sant i allmänhet, utan att det också var sant för vissa personer i vissa situationer under en viss tid. Ibland när jag förberedde en lektion såg jag till exempel en viss elevs ansikte framför mig och förstod vad jag behövde undervisa om till förmån för just den personen. Sådana maningar kom ofta och bekräftades när eleven kom fram till mig efter lektionen och sade att det var exakt vad han eller hon behövde.

Slutligen, och kanske viktigast av allt: Mormons bok har väglett mig i mitt personliga liv. Jag minns att jag vände mig till skrifterna när jag skulle göra slut med min pojkvän. Jag kände stor vånda inför det. Men en vers jag läste, 2 Nephi 10:20, talade direkt till hjärtat och gjorde mig lugn: ”Och nu, mina älskade bröder, då vi ser att vår barmhärtige Gud har givit oss så stor kunskap om dessa ting, låt oss då komma ihåg honom och lägga av oss våra synder och inte hänga med huvudet, ty vi är inte förskjutna. Visserligen har vi drivits ut ur vårt arveland, men vi har letts till ett bättre land, ty Herren har gjort havet till en stig för oss och vi är på en ö i havet.”

Genom att komma ihåg Herren, som versen uppmanar till, fick jag mod och hopp. Jag kunde lita till min stora kunskap om evangeliet som Gud hade gett mig, och jag kunde vara säker på att jag inte var ”förskjuten”. Det fanns mycket gott i framtiden.

Det var en stor välsignelse att tro på missionärernas ord när jag undersökte kyrkan. Det är en ännu större välsignelse att veta att evangeliet är sant, särskilt att Mormons bok är sann. Jag vet att Gud lever och att han undervisar oss direkt och personligen genom skrifterna.