Forntida exempel, nutida löften
Det har aldrig varit lätt för mig att dejta, men jag får styrka av exempel på trofasthet i skrifterna.
Fastän jag tycker om de flesta sociala situtioner så har jag haft svårt med dejter. Jag dejtade aldrig innan jag gick ut som missionär, och när jag kom hem efter två år kände jag mig ännu mer oerfaren.
Under decenniet som gått sedan dess har jag, som det känns, gjort ”allt [jag] kan göra” (2 Nephi 25:23) för att bli gift — något jag fått löfte om i min patriarkaliska välsignelse — men har inte lyckats. Ibland har jag känt mig frestad att ge upp om att någonsin hitta någon, och under särskilt svåra stunder har jag ropat i bön: ”Snälla, hjälp mig. Jag vet inte vad jag ska göra.”
På sista tiden har jag fått mycket tröst från exempel i skrifterna. De tre följande berättelserna i synnerhet har hjälpt mig lita på min himmelske Fader och hans plan.
Josef i Egypten: Bevara tron och hoppas på Gud
Josef förflyttades med våld från sitt hem vid 17 års ålder och hamnade i ett främmande land där få delade hans religiösa tro. Trots den här svåra prövningen behöll han en bra inställning och förblev trofast mot sina överordnade och mot Gud (se 1 Mos 37; 39–41). Ändå upplevde han under 13 års tid den ena svåra situationen efter den andra. Hans flitiga arbete verkade bara tjäna till att sätta honom i fängelse, där han fick stanna tills han var 30 år.
Ibland undrar jag om Josef ibland tyckte att Gud på något sätt hade glömt honom eller om han undrade hur länge han skulle behöva vara fängslad, eller om han någonsin skulle bli fri. Jag undrar om drömmarna Josef hade haft tidigare i livet (se 1 Mos 37:5–11) gav honom hopp om en ljusare framtid.
Naturligtvis kom Gud ihåg Josef, liksom han hade kommit ihåg Josefs mor Rakel (se 1 Mos 30:22). Josef välsignades med framgång även i svåra situationer. I stället för att välja att vara upprorisk, tjura eller förbanna Gud utövade Josef stor tro. Till följd därav blev han oerhört välsignad.
Vi kan frestas att klaga över våra svårigheter och kanske bli blinda för välsignelserna Gud redan har gett oss. Men vi kan få stora välsignelser, liksom Josef fick, när vi står fast vid vår tro och vårt hopp. Och även när vår tro inte belönas på det sätt som vi skulle vilja kan vår tro ändå hjälpa oss att leva ett lyckligt liv.
Josefs upplevelse är också ett vittnesbörd om Guds upphöjda makt och visdom. I åratal verkade Josefs ansträngningar inte leda någon vart, men genom Guds hand släpptes Josef ut ur fängelset och upphöjdes så att han bara var något under faraonen i rang (se 1 Mos 41:41–43). Kunde Josef ha förutsett eller väntat sig en sådan oerhörd möjlighet?
Ibland försöker vi verkligen åstadkomma något men våra egna ansträngningar, hur stora de än är, räcker inte. Jag vet att min himmelske Fader kan välsigna oss för vår tro och lydnad med ännu större välsignelser än vad vi först hoppades på. Jag litar på att om jag har en bra inställning och gör det bästa av svåra situationer, som Josef gjorde, så kommer Herren, när det är rätt tid — Herrens tid — att uppenbara ”sin heliga arm” (Jes 52:10). Min strävan kommer inte att vara förgäves. Han kommer att komma ihåg oss. Faktum är att han hela tiden är medveten om oss och har goda ting i beredskap åt var och en av oss om vi förblir trofasta.
Abraham: Älska Gud mer än något annat
För en tid sedan tog en relation slut med en tjej som jag tyckte väldigt mycket om. Jag var redan ledsen för att jag inte var gift, och nu tvivlade jag på om jag någonsin skulle hitta någon som jag passade ihop med.
En kort tid senare påmindes jag om berättelsen när Abraham befalldes att offra Isak (se 1 Mos 22:1–14). Jag insåg att vi båda hade uppmanats att ge upp någon vi älskade. Naturligtvis bleknar min upplevelse jämfört med Abrahams, men jag upptäckte att hans upplevelse undervisade om ett mönster som jag kunde följa.
Abraham fick vänta länge på att en son skulle födas åt honom och Sara. Isaks födelse var ett underverk och Abraham fick veta följande: ”Genom Isak skall du få dina efterkommande” (Hebr 11:18). Ändå befallde Herren Abraham att offra Isak. Hur skulle Abraham kunna få efterkommande genom Isak om Isak offrades?
Abraham lydde eftersom han visste att Gud håller sina löften, även om han inte visste exakt hur. Han älskade verkligen sin son, men hans reaktion visar att han älskade Herren över allt annat. Vi har också blivit ombedda att göra det (se L&F 101:4–5), och vi har också fått löfte om en stor belöning för vår trofasta uthållighet (se Matt 24:13). När min relation tog slut var det svårt att gå vidare. Eftersom jag hade fått löfte om att jag skulle gifta mig kändes det som om jag missade det om jag gick vidare. Men löftet gav mig hopp, och det hjälpte mig att försöka igen och visa min himmelske Fader att jag älskar honom över allt annat.
Abrahams trofasthet belönades inte bara av att hans son fick leva utan också av talrika efterkommande och andra välsignelser (se 1 Mos 22:15–18). Vi belönas också när vi gör de uppoffringar Gud vill att vi ska göra och när vi visar vår kärlek till honom. Detta är kärnan i vår trosprövning.
Sakarias: Tro på att Guds löften är verkliga
Ibland förstår vi inte hur Herrens löften någonsin kan komma att uppfyllas. Så kan det vara med löftet att om vi önskar det och är trofasta så kommer vi att välsignas med ett evigt äktenskap. President Dieter F. Uchtdorf, andre rådgivare i första presidentskapet, gav följande paradox: ”Det kan finnas tider då vi måste fatta ett modigt beslut att hoppas även om [vårt] hopp motsägs av allt runtomkring oss.”1
Sakarias och hans hustru Elisabet bad innerligt och väntade på ett barn hela livet igenom. Slutligen fick Sakarias löfte av en ängel om att hans gamla hustru skulle bli havande och föda ett barn som skulle bereda vägen för Frälsaren. Välsignelsen var så stor att den var obegriplig för Sakarias. Fastän en ängel hade förkunnat det frågade Sakarias: ”Hur skall jag kunna vara säker på detta?” (Luk 1:18).
Som fallet var med Sakarias kan vi bli så vana vid att känna oss besvikna i fråga om våra önskemål, eller de utlovade välsignelserna kan kännas så otroliga, att vi glömmer att allting är möjligt för Gud (se Matt 19:26). Sakarias upplevelse har påmint mig om att vår himmelske Faders största löften är verkliga och att han alltid håller dem.
Berättelserna om Josef, Abraham och Sakarias är inte de enda som har stärkt min tro och gett mig hopp. Det finns en mängd berättelser i skrifterna om personer vars tro påminner mig om att jag ska tro på det som Herren har lovat mig. Jag kan knappt läsa något kapitel i skrifterna numera utan att påminnas om att Herren alltid håller sina löften. Den vetskapen ger mig stort hopp inför framtiden.
Illustrationer Jeff Ward