Drick från källan

Aaron L. West

Redaktör, kyrkans publiceringstjänst

Jesus Kristus är källan med levande vatten.

När vi talar om templens skönhet nämner vi vanligtvis spirorna, fönstren och väggmålningarna. Vi talar vördnadsfullt om dopbassänger, begåvningsrum, beseglingsrum och celestiala rum.

Men när en profet inviger ett tempel åt Herren så inviger han hela byggnaden, inte bara de vackra delarna som alla lägger märke till. I invigningsbönen för templet i Kansas City i Missouri, sade president Thomas S. Monson: ”Vi inviger marken som detta tempel står på. Vi inviger varje del av denna vackra byggnad, från den osynliga grunden till den majestätiska statyn av Moroni på dess högsta punkt.”¹ När president Joseph Fielding Smith uppsände invigningsbönen för templet i Ogden i Utah så invigde han ”fontänerna, väggarna, golven, taken, tornet och alla delar av byggnaden”, och han bad för att ”alla mekaniska delar, elledningarna och lamporna, ventilationssystemet och hissarna, och allt som fanns i byggnaden” skulle skyddas.²

Jag är tacksam för att Herren inspirerar sina profeter att inviga varje del av varje tempel. Fastän ett gångjärn i en dörr eller en lampa inte har ett lika stort syfte som ett altare i ett beseglingsrum, bidrar sådana små delar till templets slutliga, upphöjande syfte.

En av dessa mindre delar har hjälpt mig inse något viktigt. Jag var i Salt Lake-templet en dag och förberedde mig för att lämna omklädningsrummet efter att ha deltagit i en förrättning för de döda. Jag såg en dricksfontän och insåg att jag var törstig, så jag böjde mig ner för att dricka. Ett budskap kom till mig:

Du dricker det här vattnet i templet, men dricker du egentligen av det levande vatten som finns här?

Det var inte ett nedslående fördömande — bara en mild tillrättavisning och en tankeväckande fråga.

Mitt svar på den frågan var nej. Jag drack inte fullt ut av templets levande vatten. Jag fick erkänna att mina tankar hade irrat iväg tidigare när jag tog emot förrättningar för de döda. Fastän jag hade gjort ett bra arbete för dem som behövde min hjälp, hade jag inte tagit emot all hjälp som jag själv behövde.

Varje gång jag besöker templet nu tittar jag efter en dricksfontän och stannar till för att dricka. Jag frågar mig själv hur djupt jag dricker från källan med levande vatten. Mitt svar: Fortfarande inte tillräckligt djupt. Men min törst har ökat.