Tillväxt i bördig jord: Trofasta ungdomar i Uganda
Cindy Smith bodde i Uganda medan hennes make arbetade där, och nu bor de i Utah i USA.
När ungdomarna i Uganda tar emot och följer Jesu Kristi evangelium ser de tro och hopp växa överallt omkring dem.
I hjärtat av Östafrika har det vackra landet Uganda välsignats med böljande kullar täckta av sockerrör och bananträd — och med ungdomar som är redo att ta emot och följa Jesu Kristi evangelium.
Den första staven i Uganda organiserades 2010. Kyrkan växer snabbt och det finns många unga män och unga kvinnor i varje församling och gren.
De lyfter upp ett baner och är exempel
De unga kvinnorna i en församling inspirerades av det som syster Elaine S. Dalton, Unga kvinnors generalpresident, har sagt om dygd: ”Nu är tiden för oss var och en att resa oss och veckla ut ett standar för världen som uppmanar till att återgå till dygden.”1 De unga kvinnorna klättrade upp för en kulle varifrån de kunde se sin stad och reste upp guldbaner som symboliserade deras löfte att vara exempel på dygd. Tillsammans sjöng de ”Se, högt på bergets krön” (Psalmer, nr 4).
Dessa unga kvinnor har höjt sina personliga normer för rättfärdighet. Deras lydnad har stärkt deras vittnesbörd och påverkat andra. Syster Dalton har sagt: ”Ni får aldrig underskatta kraften i ert rättfärdiga inflytande.”2 Och liksom ett baner, höjs dessa unga kvinnors exempel för hela världen.
Sandra
Liksom många andra unga kvinnor i Uganda får Sandra gå över en och en halv kilometer till kyrkan. De hjälper till med att städa möteshuset på fredagarna och deltar i seminariet på lördagarna. Under veckorna går hon upp före klockan fem på morgonen för att läsa skolböcker, och sedan går hon till skolan och kommer inte hem igen förrän efter klockan sex på kvällen. Hon förlorade ett år i skolan på grund av ekonomiska svårigheter, men hon möter sina svårigheter med en positiv inställning: ”Evangeliet har verkligen hjälpt mig att vara ståndaktig och orubblig.”
Sandra är den enda medlemmen i kyrkan i sitt hem, men hennes föräldrar stödjer hennes tjänande i kyrkan, som när hon hjälper församlingen städa området runt ett lokalt barnhem. Hennes familj ser hur evangeliet har hjälpt henne att vara stark också när hon måste hantera olösta problem. Med tanke på källan till den styrkan säger Sandra: ”När jag går till kyrkan känns det som om jag sätter på mig Guds vapenrustning” (se Ef. 6:11–17).
Susan, en ännu nyare medlem, älskar kyrkan. Hon kommer ursprungligen från Sydsudan. Hennes familj flydde från oroligheter där och välsignades med att kunna ta emot missionärerna i Uganda. Som flykting fann hon frid och skydd i evangeliet. På söndagarna tog hon med sig sina yngre syskon till kyrkan och ibland upp till 10 barn som inte tillhör kyrkan. Efter att en familjemedlem oväntat dog återvände hon till Sydsudan och väntar på att kyrkan ska organiseras i hennes område. Både Susan och Sandra får prövningar, men de litar till Gud och gläds åt frukterna av att följa Jesu Kristi evangelium (se Alma 32:6–8, 43).
Uppoffringar för att verka som missionär
Unga män i Uganda börjar spela fotboll när de är små. De använder en boll som är gjord av tätt sammanbundna grenar. Ända sedan Dennis var liten har han varit duktig på sporten, och hans gymnasium gav honom ett stipendium för att spela för deras lag. När han var klar med gymnasiet erbjöd ett professionellt lag honom lön, bostad och mat. Det var en dröm som blev sann, men Dennis insåg att det här förmodligen skulle hindra honom från att gå ut som missionär senare det året.
Dennis
Dennis önskan att göra det som hans himmelske Fader ville att han skulle göra var så stark att han inte ens ville frestas att vara kvar i laget när tiden kom för honom att gå ut som missionär. Många ifrågasatte Dennis val, men han är säker på att han fattade rätt beslut — för sig själv och för andra. ”Mina två yngre bröder och min lillasyster hade just döpts”, säger han. ”Jag trodde aldrig att min syster skulle lyssna på evangeliet. När jag ser hur Gud gör underverk i min familj ger det mig ett ljust hopp inför framtiden.”
I Dennis församling studerar de unga männen Predika mitt evangelium varje vecka. De har blivit som ett lag och har ett nära samarbete med heltidsmissionärerna. De tar med sig vänner till söndagsmötena och andra aktiviteter, bland annat till basket- och fotbollsmatcher under veckan. Prästerna har döpt vänner och andra som de har hjälpt till att undervisa tillsammans med missionärerna. I flera år har detta lag av unga män stärkt hela församlingen, och fyra av dem, Dennis bland andra, fick kallelser att tjäna i Kenyamissionen Nairobi.
De har följt rådet från äldste David A. Bednar i de tolv apostlarnas kvorum att ”bli missionärer långt innan ni skickar in era missionspapper”.3 De gjorde det genom att arbeta tillsammans som ett kvorum, ett lag som var bättre än alla andra.
Alla fyra missionärerna övervann svårigheter för att kunna tjäna. Wilberforce förklarar: ”Jag förlorade nästan hoppet om att kunna gå ut som missionär [på grund av kostnaderna], men sedan läste jag Matteus 6:19–20: ’Samla inte skatter på jorden … [utan] samla … skatter i himlen.’ Så med ihärdighet och beslutsamhet kunde jag uppnå målet att tjäna som heltidsmissionär. Jag älskar missionsarbetet. Inget är bättre än att först söka Guds rike.”
Hopp inför framtiden
Ungdomarna i Uganda hjälper till att bygga Guds rike här, med stort hopp inför framtiden. Det finns inget tempel i Östafrika men ungdomarna ser fram emot tiden när de ska gifta sig i ett avlägset tempel. En stavsaktivitet var inriktad på förberedelser för att komma till templet, och i slutet bar en medlem av stavspresidentskapet sitt vittnesbörd: ”Gud älskar er. Ni är kyrkans framtid i Uganda.” Dessa rättfärdiga ungdomar har redan stort inflytande på andra.
De unga männen och kvinnorna i Uganda offrar världsliga saker för välsignelser som varar för evigt. De har planterat trons frö och vårdar det med omsorg (se Alma 32:33–37). Liksom ett träd fyllt av frukt (se Alma 32:42), sprider ungdomarna evangeliets glädje i detta bördiga land.
Överst: Ungdomar som närvarar vid en stavsbrasafton.
Ovan: Susan (i mitten), en flykting i Uganda, fann frid i evangeliet och tog med sig sina syskon och andra barn till kyrkan.
Mitten: De unga kvinnorna i den här församlingen tycker om att arbeta med Personlig tillväxt-programmet.
Till höger: Dennis gav upp en plats i ett professionellt fotbollslag för att predika evangeliet. Han och de andra unga männen i hans prästkvorum offrade och övervann svårigheter för att verka som missionär.
Foto Cindy Smith