Afrika
En kontinent som strålar av hopp
De sista dagars heligas tro och lydnad i Afrika och på Madagaskar står som ett exempel för kyrkans medlemmar överallt.
Det är lätt att älska Afrikas folk”,1 sade äldste Jeffrey R. Holland i de tolv apostlarnas kvorum, i Freetown i Sierra Leone under ett uppdrag som också inbegrep besök till Liberia och Ghana.
Han sade att de afrikanska heligas tro och lydnad, som kommer ur deras kärlek till evangeliet, står som ett exempel för alla kyrkans medlemmar.
Det är imponerande, sade äldste Holland, ”att se hur mycket evangeliet betyder för dem, att se vad de har gjort med det, hur de värdesätter det, att se deras trofasthet i att betala tionde och tjäna, i att besöka templet — jag ser templet som den krönande bilden — och sedan att se dem fostra sina barn i kyrkan och sända ut sina söner och döttrar på mission. Det är ett underbart bevis på deras trofasthet.”2
Inför era ögon
Äldste Holland noterade att med undantag för Sydafrika (där en stav organiserades 1970) har kyrkan funnits i Afrika i mindre än 30 år. Därför har kyrkan här ”blivit född inför era ögon, på en enda dag”, och ”Afrika är en av de speciella platser där ni får se Herrens härlighet, återställelsens underverk, bokstavligt talat vecklas ut inför era ögon.”3
Han sade att han alltid ska minnas sitt besök i Accra i Ghana tillsammans med president Gordon B. Hinckley (1910–2008), där han tillkännagav att ett tempel skulle byggas där. ”[Människorna] ställde sig upp och jublade, de grät och dansade, höll om varandra och grät. Och på sätt och vis finns den andan kvar. Det är min kärlek till afrikanerna — det är deras kompromisslösa glädje i evangeliet. De flesta hade så lite av det materiella i sitt liv, och när de fick evangeliet så omfamnade de det. … Och det gör de fortfarande. De gör det än idag.”4
Profetiorna uppfylls
Andra profeter och apostlar som har fullföljt uppdrag i Afrika talar om kontinenten som en plats där Herrens profetior bokstavligt talat uppfylls.
”Det afrikanska folket är ett vänligt och tålmodigt folk”, sade äldste Richard G. Scott i de tolv apostlarnas kvorum efter att ha besök kyrkans medlemmar i Moçambique och Nigeria. ”De har inte mycket pengar eller resurser till att göra saker och ting ekonomiskt sett, så de bara gör dem i sitt anletes svett. De går åtskilliga kilometer för att göra något som den Helige Anden har manat dem till för att främja verket.”5
Äldste Scott noterade att när han invigde Moçambique för evangeliets predikande så fanns det bara 40 medlemmar där, och landet var en del av Sydafrikamissionen Johannesburg. Vid sitt andra besök i januari 2011 hade kyrkan i Moçambique växt till över 5 000 medlemmar spridda över två distrikt och nitton grenar som träffades över hela landet. Moçambique är också högkvarteret för Moçambiquemissionen Maputo som också inbegriper Angola.6
Ung men växande
”Vi är unga här”, 7 sade äldste Russell M. Nelson, också i de tolv apostlarnas kvorum, när han besökte Madagaskar, Malawi och Kenya. ”Vi ser hur Herren förflyttar sig över Afrikas stora kontinent för att välsigna folket … med sanningen, evangeliets ljus, [däribland] frälsningens och upphöjelsens förrättningar.”8 Han sade att han var särskilt imponerad av styrkan hos de lokala ledarna i Afrika: ”Ord kan inte beskriva hur tacksamma vi är för de här [lokala] ledarna som ger av sin tid och sina talanger i Herrens tjänst för att välsigna dessa människor.”9
Äldste Nelson är ”mycket optimistisk” angående framtiden för kyrkan och för Afrikas och Madagaskars invånare eftersom deras tro är starkare än deras motgångar. ”Ni är verkligen Guds barn, Israels förbundsbarn, redo att möta Herren Jesus Kristus och Gud, vår evige Fader, och vistas i deras närhet tillsammans med [era] familjer”,10 sade han under ett möte på Madagaskar. Äldste Nelson sade också: ”De här människorna har stor potential. De har tro. De har Herrens kärlek och de har allt som krävs för att göra ett folk verkligt starkt.”11
Under en intervju i Nairobi i Kenya sade äldste Nelson: ”Vi har möteshus. Vi har en stav här [i] Nairobi. Vi hade en stavskonferens i dag. Det var härligt att träffa folket. Över tusen personer samlades, [och de var så] vördnadsfulla [och de hade en] vacker kör, [ett] utmärkt stavspresidentskap [och en] patriark på förhöjningen. Hur kan jag uttrycka min glädje när jag ser en sådan framgång?”12
Trots motgångar
Äldste Holland sade att kyrkan i Afrika blomstrar även under motgångar. Som exempel sade han: ”När det pågick ett rasande inbördeskrig i Côte d’Ivoire [Elfenbenskusten] fortsatte de heliga … bara att komma till templet. Det är verkligen berömvärt. Jag är helt förundrad.”13
Äldste Holland sade följande om både Sierra Leone och Liberia: ”Eftersom de har haft ett sådant blodigt, krigshärgat, brutalt nära förflutet är det en av anledningarna till att evangeliet har haft en så dramatisk inverkan. De har sett hur livet inte ska vara, och nu efter missionärernas och medlemmarnas vittnesbörd har de sett vad det kan vara. Himlen har vänt [deras prövningar] till välsignelser och de lyfter sig själva upp ur politisk oro och inbördes strider.”14
Dessutom påpekade äldste Holland att kyrkans tillväxt i Zimbabwe har fortsatt trots svåra tider under de senaste åren: ”Kyrkan har blomstrat. Vi upplever tillväxt, vi har stavar, vi har missioner. Det är detta som händer över hela Afrika.”15
Predikar evangeliet
En nyckel till kyrkans framgång i Afrika, sade äldste Holland, är att ”vi inte engagerar oss i iögonfallande socialpolitiska frågor. Vi predikar evangeliet. Vi är angelägna om rättvisa, och vi är angelägna om sociala möjligheter och jämställdhet. Men vi tror att [svaren finns i evangeliet], så vi predikar bara evangeliet. Och det har visat sig vara så på andra platser liksom i Afrika, att folket får den insikten, välsignelsen och ljuset i sitt liv, och plötsligt börjar saker och ting förändras och de blir välsignade.”16
Herrens löfte
Äldste Holland citerade Frälsaren, som sade: ”De sista [skall] bli de första och de första bli de sista” (Matt. 20:16).
”På sätt och vis”, sade han, ”har evangeliet kommit sent till Afrika, men vi kunde åtminstone göra det enligt Herrens tidsplan — och det var Herrens tidsplan, vill jag bestämt påstå. Det var jämförelsevis nyligen som afrikanerna har börjat få missioner och missionärer, prästadömets välsignelser och så vidare. Det är en stor kontinent och vi har en lång väg kvar att gå. Men jag tror att tillväxten som vi nu ser i Afrika är en del av uppfyllelsen av Herrens löfte. De afrikanska sista dagars heliga går framåt i tro. De är på väg. De följer uppmaningen att ta emot evangeliet och göra det uppenbart i sitt liv.”17