Väntar på Jesus
”Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar” (Matt. 16:27).
Katie rotade igenom förvaringslådan och gick noga igenom det skrynkliga papperet. Men hon kunde inte hitta det hon letade efter.
Hon lade tillbaka allt i lådan och gick och letade efter mamma.
Katie hade tittat bakom pianot, under soffan, och i Thomas spjälsäng. Den hade försvunnit. Hon måste tala om det för mamma.
”Mamma, Jesusbarnet är borta.”
Katie ledde mamma till krubban i vardagsrummet. Josef och Maria och herdarna var där. De vise männen, och till och med en kamel och en åsna, var där. Alla figurerna stod samlade runt den tomma krubban.
”Ja, det ser ju ut så, eller hur?” sade mamma.
”Ja, jag kan inte hitta honom någonstans. Jag letade och letade.” Julkrubban skulle ju vara förstörd utan Jesusbarnet.
Mamma gick bort till bokhyllan. ”Han är inte borta”, sade hon medan hon sträckte på sig och tog ner något från översta hyllan.
Katie suckade av lättnad. ”Där är han ju!” sade hon. ”Jag går och lägger honom i krubban.”
Hon sträckte sig efter figuren men mamma lade tillbaka den på hyllan. ”I år ska vi lägga Jesusbarnet i krubban på juldagsmorgonen”, sade mamma. ”Det är en tradition jag lärde mig i Frankrike.”
”Varför?” Alla ser så ledsna ut.”
”Jag vet inte om de är ledsna, sade mamma. ”Jag tycker snarare det ser ut som om de väntar.”
Katie tittade närmare på figurerna. Hon kunde se den tomma platsen i krubban där Jesusbarnet skulle vara. Några figurer sträckte ut händerna mot den platsen.
”Jag antar det”, sade Katie.
”Kommer du ihåg innan Thomas föddes hur mycket du såg fram emot att han skulle komma?” frågade mamma.
Katie log mot sin lillebror som lekte på en filt. ”Ja, det kändes som en evighet.”
”Visste du att det fanns profeter som väntade i tusentalas år på att Jesus skulle komma och hjälpa oss återvända för att bo hos vår himmelske Fader?”
Katie kom ihåg att hon hade sett en bild i Primär av en profet som skrev om Frälsarens födelse. ”Jag antar det”, sade Katie.
”Profeter som Jesaja tänkte på och skrev om vad Frälsaren skulle göra när han kom”, sade mamma. ”De väntade hela livet på att han skulle födas. Det är en av anledningarna till att vi sätter upp julkrubban på det här sättet, för att påminna oss om att många väntade länge på att Frälsaren skulle komma.”
”Jag skulle bli trött på att vänta hela livet”, sade Katie, och tittade på herdarna som väntade på Jesus.
”Men det finns också en annan anledning till att vi gör det”, sade mamma.
”Vad då?”
”Kommer du ihåg på hemaftonen när vi pratade om Kristi andra ankomst?”
Katie tänkte efter. ”Är inte det när Jesus kommer tillbaka?”
”Just det”, sade mamma.
”När kommer det att hända?”
”Det vet vi inte. Men vi väntar på att Jesus ska komma, precis som herdarna vid julkrubban och precis som de forntida profeterna. Det är andra anledningen till att vi väntar till jul med att lägga Jesusbarnet krubban — för att påminna oss om att vi också väntar på Jesus.”
”Kommer han till en krubba igen?” frågade Katie.
”Nej, han blir inte ett litet barn igen. Nästa gång Jesus kommer är han uppstånden. Men den tomma krubban påminner oss om att på samma sätt som du väntar på juldagsmorgonen, och på samma sätt som människorna väntade på att Jesus skulle komma till jorden, så väntar vi nu på att han ska komma tillbaka. Vi har inte tappat bort Jesusbarnet. Det här är en del av hur vår familj kommer ihåg honom.”
”Vi behöver bara vänta”, sade Katie med ett leende.
”Just det”, sade mamma.
”Kan vi baka kakor medan vi väntar?”