Från mzungu till vän
En äldre missionärs enkla tjänandegärning gjorde ett bestående intryck.
En mzungu i ett träd? Vad hade en mzungu uppe i ett träd att göra? Och vilket redskap använde han för att skära ner grenarna så snabbt?
Sådana frågor ställde sig ugandierna när de betraktade en utlänning (mzungu) som använde en batteridriven såg för att skära ner döda grenar från ett stort skuggträd. Redskapet i sig var förunderligt för lokalborna. Många av dem hade aldrig sett något liknande tidigare.
Men mzungun i sig var ännu mer förunderlig. Äldste Roland Harris, en seniormissionär från Utah, skar av döda grenar, en efter en, från övre delen av trädet. Människorna nedanför var förundrade över att en utlänning gjorde något sådant för en av deras egna.
I slutändan blev äldste Harris’ enkla tjänandegärning början på en vänskap med någon som inte ville ha något att göra med kyrkan eller någon i den.
Lära känna Godfrey
Äldste Roland Harris och syster Janet Harris verkade som missionärer på 23 månader i Ugandamissionen Kampala. Syster Harris, en legitimerad sjuksköterska, kallades som medicinsk rådgivare till missionärerna. Äldste Harris, en pensionerad byggnadschef som kan laga nästan vad som helst i universum, hade ansvar för kyrkans byggnader och missionens fordon.
En kort tid efter att äldste och syster Harris kommit till Uganda anlitade de den lokala medlemmen Mary till att städa deras bostad.
Mary hade döpts tre år tidigare. ”Vi lärde oss älska henne”, säger syster Harris. ”Hon undervisade oss om hur saker och ting går till i Uganda.
Ju bättre de lärde känna Mary desto djupare blev deras vänskap. De fick snabbt höra talas om hennes make Godfrey — en god man som höll sig på avstånd från kyrkans medlemmar, särskilt missionärerna. ”Han lät inte missionärerna komma in i hans hem”, berättar syster Harris. Men Mary ville ändå att Godfrey skulle träffa dem.
Hon bjöd hem paret Harris på ett kort besök. ”Vi hade inga förväntningar”, säger syster Harris. ”Vi sade till Godfrey att Mary är vår kära vän nu, och att vi vill lära känna hennes familj.” Godfrey småpratade lite med dem men var inte intresserad av att lära känna dem närmare än som bekanta.
Det ändrades dagen då äldste Harris dök upp med sina motorverktyg, en stege och ett erbjudande om att tjäna.
Vändpunkten
Godfreys och Marys hus var omgivet av stora skuggträd fulla av döda och förväxta grenar som sträckte sig oroväckande över taket.
Äldste Harris satte genast igång. Han var uppe i trädet i fyra timmar och skar ner grenar som var som mest 25 cm i diameter. Det var verkligen på tiden att det gjordes. ”Jag befann mig minst sex meter ovanför marken”, säger äldste Harris. När människorna gick förbi kunde de knappt tro sina ögon.
Godfrey var förbluffad för egen del. ”Han tackade oss i översvallande ordalag”, säger syster Harris. Också relativt enkla saker som att skära av grenar kan innebära allvarliga risker. ”De har inga pengar till sjukvård”, förklarar syster Harris. Om någon ramlade ner från ett träd och bröt en arm eller ett ben, till exempel, skulle de förmodligen behöva läka av sig själv.
Den stora högen grenar på marken lade grunden till en nära vänskap. ”Godfrey kom ut och hälsade på oss efter det”, säger äldste Harris. Godfrey och Mary började också välkomna andra medlemmar i sitt hem.
Över Nilen
Äldste och syster Harris kom närmare Godfrey och Mary allteftersom månaderna gick. I slutändan var deras vänskap till styrka och stöd för paret Harris när en oväntad tragedi drabbade dem halvvägs genom missionen. De fick veta att deras son Brad hade dödats i en motorvägsolycka.
Så fort Mary och Godfrey fick reda på det satte de på sig sina finaste kläder och gav sig ut på en riskabel färd för att kunna vara vid sina vänners sida.
I Uganda är det inte många som äger ett fordon. Antingen går de eller så hyr de en taxi. Den allra vanligaste typen av taxi är en boda boda, en moped som ibland tar så många som sex personer på en gång.
”Det är farligt att åka boda boda när det är mörkt”, säger syster Harris. ”De åkte boda boda över Nilen i mörkret.”
Efter att ha färdats på farliga vägar i mörkret till stora personliga kostnader, kom Godfrey och Mary för att ”sörja med dem som sörjer” och ”trösta dem som står i behov av tröst” (Mosiah 18:9). Den kvällen blev cirkeln av medkännande och kärlek fullbordad. Nu var det Mary och Godfrey som tjänade. ”Det var helt förunderligt”, säger syster Harris. Mary föreslog att de skulle knäböja i bön tillsammans. Godfrey deltog utan att tveka.
Äldste och syster Harris åkte till Kalifornien för att vara med på Brads begravning. Efteråt återvände de till Uganda för att slutföra sin mission. Roland och Janet Harris har nu kommit tillbaka hem till Utah men de har fortfarande nära kontakt med Mary och Godfrey.
Tjänande är en nyckel som kan öppna dörrar som annars kanske är låsta för oss. Som president Thomas S. Monson lär: ”Där osjälviskt tjänande rensar bort självisk strävan, där utför Guds kraft hans avsikter” (”Villiga och värdiga att tjäna”, Liahona, maj 2012, s. 68).