Julens löfte
Må vi ta oss tid den här julen att förnya våra förbund att följa Frälsaren och göra hans vilja, liksom han gjorde vår himmelske Faders vilja.
Vi kan inte till fullo förstå julens innebörd om vi inte förstår betydelsen av Frälsarens liv, försoning och uppståndelse.
Jag kan inte tänka på Frälsarens födelse utan att tänka på hans ord till Pilatus: ”För att vittna om sanningen är jag född, och därför har jag kommit till världen. Var och en som är av sanningen lyssnar till min röst” (Joh. 18:37).
Må vi beakta skrifternas profetior om Frälsaren nu när julen är här. De är inte bara slumpmässiga uttalanden, utan djupa meningsfulla och löftesrika ord om hans liv och mission och vad han betyder för var och en av oss.
Profetior om hans ankomst
Kristi ankomst förutsades i tusentals år. Omkring 2 000 år före Jesu Kristi födelse undervisade Abraham om hans roll i frälsningsplanen. Omkring 1 400 år före hans födelse predikade Mose samma underbara sanningar. Omkring 700 före hans födelse uppenbarade Jesaja omständigheter kring hans födelse, liv och död:
”Därför skall Herren själv ge er ett tecken: Se, jungfrun skall bli havande och föda en son och hon skall ge honom namnet Immanuel” (Jes. 7:14).
”Ty ett barn blir oss fött, en son blir oss given. På hans axlar vilar herradömet, och hans namn är: Under, Rådgivare, Mäktig Gud, Evig Fader, Fridsfurste” (Jes. 9:6).
”Han var föraktad och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med lidande, …
Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad.
Han var genomborrad för våra överträdelsers skull, slagen för våra missgärningars skull … och genom hans sår är vi helade. …
Lik ett lamm som förs bort till att slaktas, lik ett får som är tyst inför dem som klipper det, så öppnade han inte sin mun.
Genom våld och dom blev han borttagen. …
Bland de ogudaktiga fick han sin grav, men hos en rik var han i sin död, ty han hade inget orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun” (Jes. 53:3–5, 7–9).
En kort tid efter Jesajas profetia fick profeten Lehi en inspirerad dröm och berättade för sin familj vad han hade lärt sig. Nephi skrev: ”Sex hundra år från den tid då min far lämnade Jerusalem skulle Herren Gud uppresa en profet bland judarna — ja, en Messias, eller med andra ord en världens Frälsare” (1 Nephi 10:4).
Lehi talade också om det stora antal profeter som hade vittnat om världens Återlösares ankomst (se 1 Nephi 10:5).
Julens löfte
I Lukas evangelium står det att Frälsarens mor i all hast gick för att besöka sin kusin Elisabet före Frälsarens födelse.
”När Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes moderliv, och hon blev uppfylld av den helige Ande
och ropade med hög röst: ’Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt’” (Luk. 1:41–42).
Liksom den Helige Anden vittnade för Elisabet vittnar han för oss om att profeternas ord har uppfyllts. Frälsaren har kommit och utfört det arbete som hans Fader sände honom att utföra.
Nephi skrev om Frälsaren:
”Och jag såg och fick åter se jungfrun, och hon bar ett barn i sina armar.
Och ängeln sade till mig: Se Guds Lamm, ja, den evige Faderns Son!” (1 Nephi 11:20–21).
När Frälsaren var 12 år undervisade han i templet. Han förklarade för sina oroliga föräldrar att han ägnade sig åt det som tillhörde hans Fader (se Luk 2:42–49).
Det arbetet genomfördes när han gick ut och fullföljde sin jordiska mission. Frälsaren beskriver missionens höjdpunkt med följande gripande ord:
”Jag kom till mina egna, och mina egna tog inte emot mig. Och skrifterna angående min ankomst är uppfyllda.
Och åt alla som har tagit emot mig har jag givit att bli Guds söner [och döttrar]. Och på samma sätt skall jag göra med alla som skall tro på mitt namn, ty se, genom mig kommer återlösning och i mig är Moses lag uppfylld” (3 Nephi 9:16–17).
Hans löfte att vi kan bli hans söner och döttrar förverkligas när vi tror på honom och utövar tro på honom till lydnad. Då blir vi redo att ta emot det eviga livets gåva.
Han sade: ”Se, jag är den som från världens grundläggning bereddes att återlösa mitt folk. Se, jag är Jesus Kristus. … I mig skall hela människosläktet få liv, ja, evigt liv, nämligen de som tror på mitt namn, och de skall bli mina söner och mina döttrar” (Ether 3:14).
Julens innebörd
Julen är en tid när vi kan ge julklappar, stärka andra och göra vår del i Guds rike. Julen är också en tid när vi kan uttrycka vår kärlek till andra och vittna om Frälsaren.
Ett sätt att vittna är att ha en julkrubba hemma så att vi kan inleda samtal om Herrens födelse. Ett annat sätt är att återge sådana berättelser som den om John Weightman i The Mansion. (Den ståtliga byggnaden)
John Weightman var en framgångsrik man vars välgörenhetsinsatser gjorde honom uppmärksammad och berömd. En kväll när han hade gått igenom en trave tidningsurklipp där han hade berömts för sin generositet, tog han upp sin bibel. Han somnade snart efter att ha läst Frälsarens ord: ”Samla inte skatter på jorden, där rost och mal förstör och där tjuvar bryter sig in och stjäl” (Matt. 6:19).
Medan John sov såg han sig vara i ”den himmelska staden”, på resande fot med andra när de fick sina ståtliga hem. När väktaren vid porten stannade upp framför en liten hydda byggd av överblivet byggmaterial, sade han till John: ”Det här är din ståtliga byggnad.”
John protesterade och räknade upp alla sina offentliga bidrag.
”Blev de inte noggrant nedtecknade på jorden där de kunde ge dig någon ära?” frågade väktaren. ”Du har fått din belöning för dem. Vill du ha betalning två gånger?”1
Under den här julen hoppas jag att var och en av oss har möjlighet att ge till andra anonymt.
Få löftet
Varje vecka när vi deltar i sakramentets förrättning förnyar vi löftet om Frälsarens födelse i vårt liv. Vi tar på oss hans namn, och vi förnyar vårt förbund om lydnad och vårt löfte att vi alltid ska minnas honom.
Evangeliet, som det står nedtecknat i Läran och förbunden, är detta:
”Att han, ja, Jesus, kom till världen för att korsfästas för världen, och för att bära världens synder, och för att heliggöra världen och för att rena den från all orättfärdighet,
för att genom honom alla skall kunna frälsas” (L&F 76:41–42).
Må vi ta oss tid den här julen att förnya våra förbund att följa Frälsaren och göra hans vilja, liksom han gjorde vår himmelske Faders vilja. När vi gör det kommer kung Benjamins folks ord, som nedtecknades 125 år före Frälsarens födelse, att uppfyllas för oss i dag: ”O, förbarma dig, och låt Kristi försonande blod verka så att vi kan få förlåtelse för våra synder och så att våra hjärtan kan bli renade. Ty vi tror på Jesus Kristus, Guds Son, som skapade himmel och jord och allting och som skall komma ned bland människobarnen” (Mosiah 4:2).
Jag vittnar om att Frälsaren kom ner i tidens mitt och att han ska komma tillbaka. Jag vittnar om att hans kyrka, återställd i den sista tidsutdelningen före hans andra ankomst, är det ”underbara och förunderliga verk” (se 2 Nephi 25:17) som vi som sista dagars heliga är engagerade i.