Förberedelser för Kristi andra ankomst
Från en KUV-brasafton för unga vuxna, ”Terror, Triumph, and a Wedding Feast”, som hölls den 12 september 2004. För hela texten på engelska, gå till speeches.byu.edu.
Stora män och kvinnor i gångna tidsåldrar kämpade vidare, vittnade och försökte göra sitt bästa; inte för att de visste att de skulle lyckas utan för att de visste att ni skulle göra det.
Kristus i röd mantel, av Minerva Teichert © IRI, med tillstånd av kyrkans historiska museum.
Vi står på jordelivets scen under den största evangelieutdelningen som mänskligheten någonsin fått och vi behöver göra det bästa vi kan av det.
Jag älskar en del av citatet från profeten Joseph Smith där han säger att tidigare profeter, präster och kungar ”har sett framåt med glädjefull förväntan mot den dag vi lever i, och eldade av himmelsk och fröjdefull förväntan har de sjungit och skrivit och profeterat om denna vår dag.”1 Lägg märke till den här liknande bekräftelsen från president Wilford Woodruff: ”Guds ögon och alla heliga profeter iakttar oss. Detta är den stora utdelning som det har talats om ända sedan världen blev till.”2
Jag har en teori om de tidigare tidsutdelningarna och om ledarna, familjerna och människorna som levde då. Jag har ofta tänkt på dem och på de destruktiva omständigheter som de ställdes inför. De mötte fruktansvärt svåra tider och såg i stort sett ingen framgång under sina tidsutdelningar. Hela poängen med att evangeliet återställdes i de här sista dagarna är ju att det inte kunde ha överlevt tidigare och därför behövde komma fram under en sista triumferande tidsålder.
En tidsutdelning som ska segra
Kort sagt var avfall och förstörelse av ett eller annat slag det slutgiltiga ödet för varje tidsutdelning som vi någonsin haft genom tiderna. Men här är min teori. Min teori är att dessa stora män och kvinnor. ledarna i dessa gångna tidsåldrar kämpade vidare, vittnade och försökte göra sitt bästa; inte för att de visste att de skulle lyckas utan för att de visste att ni skulle göra det. Jag tror att de fick mod och hopp, inte så mycket från sina egna omständigheter som från era — en storartad grupp ungdomar som samlats i hundratusentals runtom i världen i den bestämda avsikten att se evangeliet segra och triumfera.
Moroni sade följande en gång när han talade till dem av oss som skulle ta emot hans uppteckning i de sista dagarna:
”Se, Herren har visat mig stora och förunderliga ting om det som snart måste ske, på den dagen då dessa skall komma fram bland er.
Se, jag talar till er som om ni vore närvarande, och ändå är ni inte det. Men se, Jesus Kristus har visat er för mig, och jag känner era gärningar” (Mormon 8:34–35).
På ett eller annat sätt tror jag att nästan alla profeter och tidiga apostlar fick någon förnimmelse om vår tid — en förnimmelse som gav dem mod i deras mindre framgångsrika tid. De där bröderna för länge sedan visste mycket om oss. Sådana profeter som Mose, Nephi och Jareds bror såg de sista dagarna i förunderligt detaljerade syner. En del av det de såg var inte behagligt, men alla de tidigare generationerna fick säkert mod av att veta att det slutligen skulle finnas en tidsutdelning som faktiskt skulle lyckas.
Det var vår dag och inte deras som gav dem en ”himmelsk och fröjdefull förväntan” och fick dem att sjunga och profetera om seger. Vår dag är dagen, kollektivt talat, som profeterna har sett fram emot från tidernas begynnelse, och de forntida bröderna är där borta och hejar på oss fortfarande! På ett mycket påtagligt sätt beror deras chans att se sig som fullkomligt framgångsrika på vår trofasthet och vår seger. Jag tycker om tanken på att delta i de sista dagarnas strid och representera Alma och Abinadi och vad de arbetade för, och representera Petrus och Paulus och uppoffringarna de gjorde. Om du inte tycker det är ett spännande uppdrag i historiens drama så kan du inte tycka att något är spännande!
Förbereda Kristi kyrka för hans ankomst
Låt mig lägga till något till detta sätt att se på vår tidsutdelning som jag tror kommer automatiskt. Eftersom vi lever i den sista och största av alla tidsutdelningar, eftersom allt slutligen kommer att kulminera och uppfyllas i vår tid, är det därför ett särskilt, mycket specifikt ansvar som vilar på oss i kyrkan idag som inte har vilat på kyrkans medlemmar på riktigt samma sätt under någon tid tidigare. Till skillnad från kyrkan under Abrahams eller Moses tid, under Jesajas eller Hesekiels tid, eller till och med under Nya testamentets tid med Jakob och Johannes, har vi ansvaret att förbereda Guds lamms kyrka för att ta emot Guds lamm — när han kommer personligen i triumfartad härlighet, för att ta på sig sin tusenåriga roll som herrarnas Herre och konungarnas Konung. Ingen annan tidsutdelning har haft det ansvaret.
Som skrifterna uttrycker det är det vi, av alla som har levt, som har fått ansvaret att förbereda bruden för brudgummen och som måste vara värdiga en inbjudan till bröllopsfesten (se Matt. 25:1–12; 22:2–14; L&F 88:92, 96). Kollektivt talat — oavsett om det sker under vår livstid eller våra barns eller våra barnbarns eller någon annan gång — har vi ändå ansvaret som kyrka och som enskilda medlemmar i denna kyrka, att leva värdigt så att Kristus kan komma till oss, att leva värdigt så att han kan hälsa oss välkomna, och så att han kan acceptera och ta emot oss och ta oss till sig. Det liv vi uppvisar för honom under den heliga stunden måste vara värdigt honom!
Vi måste vara antagliga för Herren
Jag fylls av en överväldigande känsla av ansvar att förbereda mig (och, i den utsträckning jag kan, hjälpa kyrkans medlemmar att förbereda sig) för denna sedan länge profeterade dag, för den överföringen av myndighet, för den tid när vi kommer att presentera kyrkan för honom vars kyrka det är.
När Kristus kommer så måste medlemmarna i hans kyrka se ut och handla som medlemmar i hans kyrka bör se ut och handla, om vi ska vara antagliga för honom. Vi måste utföra hans verk och vi måste leva efter hans undervisning. Han måste genast och med lätthet kunna se att vi verkligen är hans lärjungar. Som president J. Reuben Clark Jr (1871–1961), tidigare förste rådgivare i första presidentskapet, en gång sade: Vår tro får inte vara svår att upptäcka.3
Ja, om vi i den storslagna, sista timmen påstår att vi är troende så är det bäst att vi visar det. Herden känner sina får och han måste känna oss som sina efterföljare den underbara dagen, såväl i handling som i ord.
Mina kära unga vänner, detta är de sista dagarna och ni och jag måste vara de bästa sista dagars heliga vi kan vara. Lägg betoningen på heliga, är ni snälla.
När kommer allt det här att vara över? När ska Kristus visa sig offentligt, triumferande, och tusenårsriket börja? Jag vet inte. Det jag vet är att de första ögonblicken av den händelsen inträffade för 193 år sedan. Jag vet att som ett resultat av den första synen och det som sedan hände lever vi i en tid med aldrig förut skådade välsignelser — välsignelser som ges till oss för att vi ska kunna leva trofast och rent så att när Brudgummen, när han slutligen och triumferande kommer, kan bjuda in oss till bröllopsfesten.
Mina älskade bröder och systrar, jag ger er min kärlek och mitt vittnesbörd om att Gud inte bara lever, utan att han också älskar oss. Han älskar dig. Allt han gör är för vårt bästa och för att skydda oss. Det finns ondska och sorg i världen, men hos honom finns ingen ondska eller fara. Han är vår Fader — en fullkomlig fader — och han vill skydda oss från stormen.
Det enda jag faktiskt vill att vi ska oroa oss för är något mycket personligt: Hur kan vi leva mer fullödigt, mer trofast, så att alla den här tidsutdelningens välsignelser kan utgjutas över var och en av oss och över dem vars liv vi berör?
”Frukta … inte, du lilla hjord. … Vänd er till [Kristus] i varje tanke, tvivla inte, frukta inte.” ”Ni har ännu inte förstått hur stora välsignelser Fadern … har berett åt er” (L&F 6:34, 36; 78:17).
Jag ger er min välsignelse, min kärlek, och ett apostoliskt vittnesbörd om sanningen i allt detta, att vår tidsutdelning inte kommer att misslyckas och att de som följer Kristi lärdomar och gör hans arbete blir värdiga en inbjudan till bröllopsfesten när Brudgummen kommer.