Ett familjelag
Författaren bor i Alberta i Kanada.
Det är lättare att vinna när alla arbetar tillsammans.
”Det är roligt att hjälpa och glada vi är” (Barnens sångbok, s. 108).
Ammon suckade när han och pappa lämnade fotbollsmatchen. ”Jag förstår det inte”, sade han. ”Vi har så många bra spelare. Varför kan vi inte göra mål?”
Pappa var en bra fotbollsspelare. Kanske kunde han hjälpa till.
”Jag tror ni behöver lära er att arbeta som ett lag”, sade pappa. ”Ni vill ju göra mål, eller hur?”
”Ja”, sade Ammon. ”Men alla kan inte vara den som gör mål. ”Är det det du menar?”
Pappa nickade. ”Du kan inte göra mål helt själv. Först behöver försvarsspelarna ta bollen från det andra laget, eller hur?”
Ammon skrattade. ”Det är ganska svårt att göra mål om man inte har någon boll.”
”Precis”, sade pappa. ”Sedan sparkar försvarsspelarna bollen till någon som kan göra mål. Ingen kan göra det på egen hand.
”Jag antar det”, sade Ammon.
När de kom hem stod mamma och lagade mat med babyn i famnen. ”Hur var matchen?” frågade hon.
”Vi förlorade igen”, sade Ammon. ”Men det ska gå bättre nästa gång.”
”Det är en bra inställning”, sade mamma.
”Jag är jättehungrig!” ropade Miguel när han, Samuel och Lucas sprang in.
”Killar, kan ni hjälpa till att duka och ta bort leksakerna?” frågade mamma.
Alla fyra pojkarna stönade.
”Men jag lekte inte med leksakerna”, sade Samuel.
Det kommer att ta en evighet!” gnällde Miguel.
Pappa skrattade. ”Jag tror att vår familj har samma problem som Ammons lag.”
”Vad är det?” frågade Samuel.
”Vi arbetar inte tillsammans”, sade Ammon. ”Vi vill alla göra mål genom att äta middag. Men vi låter mamma göra allting.”
”Precis!” sade pappa. ”Hur kan vi arbeta som ett lag?”
Ammon fick en idé. ”Jag och Samuel kan duka. De andra pojkarna kan plocka upp leksakerna.”
”Jättebra förslag!” sade pappa.
Middagen var snart klar. Ammon knäppte händerna för att be. Han var glad att hans familj hade arbetat som ett lag. Han hoppades att hans fotbollslag kunde göra samma sak.
Illustration Mark Jarman